Happy new year!

Innan jag önskar er gott nytt år vill jag bara berätta om min knäppa kväll igår.

Slutade jobba halv tio och skulle då möta upp A.J plus två Kajsor på en liten öl. Jag ville egentligen inte dricka nåt, så min plan var att träffa dem på en pub, ta ett glas sodavatten och sen åka hem och sussa.

Yeah right, glömde att jag är tillbaka i London.

Vid 3-tiden smög fem fnissiga, lagom berusade brudar in genom A.Js dörr. Då hade vi hunnit med två pubar och Zoobar. Inkastaren sa att om vi kom in för under 10 pund skulle han ge oss 100 pund. Vi kom in för 5 pund. Svensk makt, brittslakt!

Som vi alla vet, spontana kvällar blir alltid bäst. Jag klampade runt inne på klubben med uggs, men vad gör det när man är blond? Och stället är helt packat med italienare. Helt sjukt var det, ALLA var från Italien! Vad fan gjorde de där? Och VARFÖR KAN ITALIENARE INGEN JÄVLA ENGELSKA? Och VARFÖR ÄR DE SÅ JÄVLA ITALIENSKA? Vissa av dem var faktiskt riktigt snygga, men de var så sliskiga så de dög inte ens till fyllehångel. Då är det illa. Plus att de knappt kunde säga hej på engelska. Vid ett tillfälle stod jag inträngd i ett hörn med 5 grabbar omkring mig som i gemensam trupp försökte förklara att den ena gillade mig. Tokigt.

Whatever, svinkul hade vi i alla fall. Och nu är det bara att tagga om för ikväll. Hel-vette vad det ska taggas! Woho! Gott nytt år på er pojkar och flickor, ta hand om er ikväll så får vi ännu ett trevligt år att se fram emot. Och kom ihåg att när ni firar tolvslaget så är klockan bara elva här. Så avslöja inte vad som händer är ni snälla. PUSS!

Om någon undrar så har 2009 varit mitt bästa år hittills. Det känns som att det var i år som allt lossnade. 1989-2008 var bara uppvärmning och nu är har jag lämnat bänken och inte bara lirar hela matchen, utan lirar hela matchen med hjärta, själ och känsla. Glory!

Att missa en avfart

FY.FAN. Vilken spännande resa.
Inte själva resan då, den förflöt alldeles smärtfritt, men vägen till resan.
Som sagt skulle Joe och "kanske några till" köra mig till Arlanda. De andra var Helene och Fanny.
Först och främst hade Johannas bil fryst igen hardcore! Så de slirade in framför min dörr cirka en kvart senare än tänkt. LUGNT eftersom jag redan sett till att vara ute i god tid, tidspessimist som jag är. Vi hade det mycket trevligt i bilen, så pass trevligt att vi (Joe, notera att jag skrev VI, jag lägger inte skulden på någon särskild, ok?) råkade missa avfarten till Arlanda. Fortfarande ganska lugnt tidsmässigt. Synd bara att Johannas bil led akut bensinbrist. Skulle vi klara oss till nästa avfart? Och vad i helvete gör vi om vi INTE klarar oss till nästa avfart? Och vet ni hur jävla långt det är till nästa avfart om man råkar missa Arlanda? Väldigt långt. Särskilt när mätarn står på noll och man ska med ett flyg om en timme.
Jag tror vi alla åldrades 10 år på de 10 minuterna det tog innan vi till slut nådde avfarten. Där hittade vi en mack, tankade blixtsnabbt och rejsade tillbaka till Arlanda.

Joe hade pissdåligt samvete för detta men jag tyckte det var det ultimata avslutet på min knäppa julresa. Och jag hann ju med planet utan att behöva döda tre timmar på flygplatsen som jag brukar. Perfekt ju!

Jag fick förresten ett önskemål om att skriva i bloggen att vi pratade om väldigt viktiga och vuxna saker och att det var därför vi missade avfarten. "Säg att vi snackade om klimatförändring eller nåt!". Det gjorde vi inte. Några av de sista orden innan "FAN VI SKULLE SVÄNGT DÄR!" var "biologisk klocka". Nu vet ni det.

Au revoir!

Om tre timmar sitter jag i en bil med Joe och kanske några till, på väg till Arlanda. Min lilla visit är snart över och det känns konstigt. Det har varit skönt och roligt att vara hemma (Sverige) men det ska bli skönt och roligt att komma hem (London) igen.

Nu ska jag bara ha lite kvalitetstid med mina bröder, mina päron och min hund innan jag lämnar landet. Får se när jag kommer tillbaka. Åtminstone till sommaren, KANSKE tidigare. Vi hörs när jag är på engelsk mark igen. Hej svej!

Not enough time

Jag har hur mysigt som helst här hemma, men jag känner mig väldigt otillräcklig. Vill liksom inte hetsträffa mina vänner och min släkt bara för att kunna bocka av dem på listan över människor jag "borde" träffa när jag är hemma. Mycket trist.
MEN om jag nu skulle ha en lista så kan jag i alla fall säga att jag bockat av flera stycken idag. Förmiddagsfika med tre gamla londonbrudar, en snabb glimt av Simon och Andreas och sedan lång och välbehövlig middag med förstafemman. Bra jobbat!

Nu känner jag två saker:
1. Att jag vill umgås med min familj allt vad jag kan det sista dygnet.
2. Att jag sedan vill hem till London och styra upp mitt liv lite. Det råder stor beslutsångest och förvirring på känslofronten för tillfället. Måste komma tillbaka och träffa folk och känna efter.

Tegel

Sitter med brutalt halsont och ett mantra som lyder "skyll dig själv, skyll dig själv" ekar i huvudet. Totally worth it. Jag hade tänkt banga på allt som har med fest att göra igår, men plötsligt fann jag mig själv hemma hos Freddan med en cider i ena handen och en taggad Fanny i den andra. Tegel stod på schemat och det var det bästa beslutet jag fattat på länge. Satan vad kul det var. Dansade konstant och träffade så många gamla godingar att jag blev yr i huvudet. Efter rumpskakande med min egen bror och ett spontant snöbollskrig med min gamla slagsmålskompis Martin fick jag shotgun i min svägerskas bil, och skjuts ända fram till dörren. Helt fantastiskt.
Och idag är jag inte ens bakis. Bara ont i halsen, men sånt kan man ju leva med. Och det beror enbart på att det för en gångs skull spelades musik jag kan sjunga med till på krogen. Det händer inte ofta.

God Jul!

Fina armbanden jag fick av Johanna. Hon har gjort dem själv! (Paus för applåder)

Nu är det officiellt julafton. Jag har aldrig hetsat in i julstämning så mycket som jag gjort den här julen. Jag hade massor med julstämning borta i England, men den svenska är helt annorlunda på något vis. I'm getting there. Nyss hemkommen från en svinlång donkendejt med Joe och Belle och nu är det dags att slå in julklappar. Jag är trött som aldrig förr, men sömnen får vänta lite till.

Förresten vill jag ge ett stort offentligt tack till Cissi Forest som ensam för vidare traditionen med julkort. Möttes av ett jättefint och kärleksfullt kort när jag kom hem imorse, det värmde kompis!

Till dig och alla andra: God Jul! Hoppas ni får en lika fantastisk julafton som jag tänker ha. Puss på er!

Hem och vila upp mig - my ass!

Jag är så jävla slut. Men oj vad kul det är att vara hemma!
Idag har jag hunnit med att klippa mig, träffa Johanna och byta julklappar (helt freaking underbart att träffa henne igen!), åka och hälsa på en släkting i ett par timmar, och nu väntar jag på att bli upphämtad av Helene och andra Johanna. Lovely!

Det är så kul att alla är så bra vänner nu förövrigt. Hela min familj stuvade in oss i bilen och åkte bort till Blackeberg för att hälsa på den där släktingen och vi hade så jäkla kul! Vi försökte sjunga en massa julsånger, femstämmigt såklart, och jag skrattade så jag inte kunde andas flera gånger. Så brukar vi INTE ha det. Undrar när allt det trevliga och mysiga ska släppa och vi ska bli våra vanliga jag igen, kusligt lika familjen Andersson faktiskt (Sunes familj). Idag i bilen var vi nästan exakt den här familjen:

Home sweet home

Era böner gjorde susen hörrni! JAG ÄR HEMMA!

Efter en helvetisk resa bör tilläggas. Allt klaffade så gott som klockrent, 10 minuters försening men det kan man ju leva med. Vi får gå ombord, sätta oss tillrätta, och DÅ kommer käftsmällen: Det är is på vingen som "isborttagningscrewet" måste komma och ta hand om. Men vi är nummer 9 i kön med plan som ska få detta åtgärdat så vi kommer få vänta uppskattningsvis en timme och 15 minuter. Suck och stön och sjunka ännu djupare i jävla flygplansstolen. Efter två timmar greppar kaptenen micken igen för att berätta att vi nu avancerat till.... Tada! Nummer 6 i kön! En timme till och nu är vi nummer 4. Sedan speedade de på lite, men allt som allt satt vi - på flygplanet - och väntade - i FYRA TIMMAR.

Fattar inte varför vi ens fick gå ombord. Det hade ju i så fall varit trevligare att vänta på flygplatsen. Men att sitta i de där jävla stolarna i fyra timmar innan man ens får lyfta - näe, jag har haft roligare. Plus att jag enbart hade ätit frukost även denna dag, så jag var vrålhungrig.

Dock så lyckades jag skaffa en kompis även idag. Började tjöta lite med tjejen bredvid mig nån timme in i väntandet och vi bondade direkt. Sista timmen innan vi lyfte drog hon upp sin dator och så kollade vi på Ice Age 3. Det var en fin stund mitt i misären. Hon bor också i London och vi bytte nummer så kaching! En kompis.

Det sämsta med hela den här situationen var att min välkomstkommitté av förståeliga skäl var tvungna att banga. Nog för att det var trevligt att bli hämtad av mina päron på Arlanda, men jag hade ändå njutit lite mer av att dyka in i ett par fina vänners famnar.

Nu fick jag i alla fall njuta av att komma hem och träffa min vovve. Jag öppnade dörren och hon sprang rakt förbi mig och ut för att hälsa på mamma. Men sen fattade hon att det var den förlorade dottern som kommit hem och då blev det liv i luckan. Hon blev tokglad och vi lekte och gosade tills mor min hojtade inifrån sovrummet för 26:e gången "Ja godnatt då!". Då tog jag med mig en lussebulle och ett glas vatten (Oh du ljuva svenska kranvatten!) och crashade i min underbara säng i mitt underbara rum.

Om tre timmar ska jag vara hos frissan. Men det svider inte ens. Sömn är en lyx jag la av med för länge sen. Precis som riktig mat och hygien. Men håret ska banne mig vara fint. Nu inför julen och allt. Den svenska julen! Yippeee!

Pray with me!

Snälla snälla snälla låt det bli okej väder ikväll så jag får komma hem. Jag vill inte vara här över julen! Fina söta läsare, be med mig. Vi ber till alla gudar i alla religioner, någon måste ju lyssna eller?
Nu skulle jag egentligen vara ute på promenad med Johanna, men här sitter jag, ensam på min jättemadrass och tittar på Sunes jul med en stor klump i magen. Som jag slitit med min karma på sistone, är det här tacken? Ett dygn har jag missat, snälla Allah, låt det inte bli mer!
Inte bara för min egen skull, utan för många andras också. Jag har ju med mig en hel resväska med julklappar, dels till min familj, men även en massa till Joes familj. Ska DE behöva bli utan julklappar bara för att jag sitter fast i London? Nä fy vad ledsamt.

Och här tänker jag lite effektfullt citera giganternas gigant, legendernas legend. Karl Sune Rudolf Andersson:

Min jul ska vara kul
Min jul ska inte vara ful
Som påsken, den är gul
Ska min jul vara kul
Snön ska vara vit
Om den är gul, har någon pinkat på den
... kanske en hund.

Det kunde man ju gett sig FAN på!

Innan jag skriver någonting, observera raden "tänk allt som kan gå fel" i mitt förra inlägg. När jag var nervös över att flyga själv, inte hitta rätt osv. Sånt jävla lyxproblem!
Här är min dag:

12.00 vaknar

15.00 åker hemifrån för att "vara i god tid"

16.30 framme på Heathrow, checkar in och går för att lämna väskan. Möts av ett "Oj, du var tidig, vi måste be dig att vänta till 17.00"

17.00 går dit igen och får nu höra att jag måste vänta i 40 minuter till. Fine. Sätter mig bredvid en tjej som börjar snacka lite och det är rätt trevligt faktiskt. Hon ska till Buenos Aires och är lite orolig att saker ska skita sig.

17. 40 Buenos Aires säger "Oj, kolla kön, vi borde nog kolla vad det handlar om". En tjej i den svinlånga kön som precis bildats säger med ett plågat leende "Har ni kollat tavlan?" och se på fan. 20.10 till Stockholm är inställt pga snö. Precis som ALLA andra flyg till hela Europa. Min Buenos Aires-kompis ställer mig i kön och drar sedan iväg till sin flight, och där står jag. Helt jävla lost. Vet inte vad jag köar för, vet inte vad som hänt eller vad som kommer hända. Ser bara en fruktansvärt lång kö framför mig. Och snart ännu mer folk bakom mig.

18.00 hör några snacka svenska och ser ett gäng på fyra rätt söta grabbar som precis upptäckt samma som jag upptäckte för 20 minuter sedan. De svär över att de måste stå i den här jävla kön (som jag redan kommit en bra bit i), så när de går förbi mig säger jag "ni kan få glida in här lite smidigt om ni vill". Det gör de, tack och lov.

21.00 har nu köat i tre timmar. Det går brutalt långsamt och vi får ingen som helst information om vad som pågår. Får senare höra att det står 4000 människor i den här kön. RÄTT sjukt. Hade det inte varit för mina nyfunna polare hade jag dött. De här fyra 91:orna från Uppsala gör faktiskt det hela uthärdligt. Och plötsligt hittar jag även två vallentunakillar mitt i folkmassan. Knasigt men kul! Rykten börjar gå bland köarna att det är fullbokat i flera dagar framöver och jag börjar mycket ångestladdat förbereda mig på att inte få komma hem över huvud taget i jul. När vi är riktigt nära målet med denna äckligt långa kön så, ja vad tror ni? De bestämmer sig för att stänga och få bort oss därifrån. Det enda de kan säga är att vi ska gå in på hemsidan och boka om biljetterna, men alla som försöker säger samma sak - det går inte. Jag börjar bli tokig när plötsligt mamma ringer och säger "det finns en plats på ett flyg imorgon samma tid, ska jag boka?". Jag bryr mig inte om att undra över hur fan hon kunde hitta en plats när INGEN annan verkar kunna det, utan vrålar bara "JA FÖR HELVETE", beredd att betala vad fan som helst bara jag får komma med ett flyg.

21.50 säger hejdå till mina grabbar och går ner till tunnelbanan där jag hittar vallentunagrabbarna igen. Får sällskap på tuben nästan hela vägen hem.

22.40 gråter en liten skvätt inombords för att jag nu skulle landat på Arlanda om det inte var för den där jävla vita julen man alltid önskar sig!

23.35 kommer fram till Bethnal Green och det kommer inte en endaste jävla taxi så jag måste släpa min jävla resväska i ett tre centimeters lager jävla slask. Är så förbannad på hela världen att jag önskar att Armageddon kunde hända på riktigt.

23.45 landar i min säng alldeles slut och inser att jag inte ätit någonting sedan frukost. Har naturligtvis planerat skitbra så att jag inte skulle ha någon mat här som ruttnar när jag är borta, så jag har ingenting som kan stilla min hunger förutom ett par godisar som jag skulle ha på flyget. Skulle kunna gå och köpa något men jag inser att om jag går hemifrån nu kommer jag bli rånmördad. Just the cherry on top of a wonderful day.

Så. Nu tänker jag somna på en gång så att det blir imorgon fort så att jag 1. kan gå ut och käka brakfrulle och 2. förhoppningsvis kan få komma hem. OJ vad med stryk de ska få om mitt plan ställs in imorgon med. Då är det krig.

Sorry att detta blev svinigt långt förresten, men... Ibland är livet så skitigt att man inte kan bry sig om såna petitesser som finess. God natt!

Leaving on a jetplane

Kan ni FATTA att jag kommer hem imorgon? Hem till Sverige dvs. Sen åker jag hem till London igen. Båda är "hem", ok?
Anyway, om ett dygn står mina små fötter på svensk mark igen. 4 månader sedan sist. Inte jättelänge egentligen, men jävlar vad mycket som hänt på den tiden. Jag har fått nytt jobb, blivit ihop med samt gjort slut med en colombian, fått en otroligt nära vän i en fransyska, blivit friad till, blivit vräkt, fått två nya vänner för livet... Listan är lång.
För att spinna vidare lite på den sista punkten på listan kan jag säga att det faktiskt känns lite konstigt att jag inte kommer träffa Anna och Jenny på typ 10 dagar. Åkte hem till dem efter jobbet igår och hade sleep-over, bara för att liksom suga ut det sista ur vårt lilla team innan jag lämnar dem här över julen. Men till nyår kommer jag tillbaka, och då ska vi festa som om det var 1999! Ariba!

Jag är lite nervös inför att flyga imorgon. Inte inför själva flygandet, men för att klara mig själv på flygplatsen. Jag har suttit och lusläst en massa idiotförklarande instruktioner på British Airways hemsida - "skriv ut ditt boarding pass, gå till fast bag drop... blablabla."
Jo jag HAR flygit förut, men jag är bara fruktansvärt nojig när det kommer till såna här saker. Tänk allt som kan gå fel. Plus att min chef garvade åt mig idag och sa "Du kommer få ett helvete imorgon. Heathrow tre dagar innan jul, fy fan!!".
Great.

Men äsch, nu ska vi inte vara såna. Det är ju för tusan jul! Och då ska man vara glad. Och de kommande dagarna kommer jag få se så många efterlängtade nyllen att jag blir alldeles lycklig i hjärtat.

Hur mycket gillar man inte den här killen?

Måste berätta om den här grabben som jag snöat in lite på nu på sistone. Han skulle joina mig på julshopping i Camden idag. Jag hade redan hunnit köpa lite grejer när jag fick detta sms:

"Might be a little late, got into a snowball fight with some random schoolkids. I won. xx"

Han anlände till slut och såg helt färdig ut. Han hade gått förbi några ungar och fått en snöboll i ryggen varpå han vänt sig om och börjat låtsas skälla ut dem samtidigt som han i smyg skrapade ihop en egen snöboll som han sulade i ena ungens ansikte. Och sen var det krig. "It had to be done." var det enda han hade att säga om den saken.

Just det. Han är 25.

Tänk tänk tänk

Jag har funderat på en sak. Det där med ”var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig”. Det fungerar ju bara till en viss del. Tänk dig en grupp på 10 personer varav 9 är snälla, visar respekt och bryr sig om andra. Men en person i gruppen är tvärtom elak, respektlös och bryr sig bara om sig själv. Var går gränsen för hur länge de övriga 9 ska vara schyssta mot den personen? För i ”var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig” finns ju trots allt ett knappt dolt budskap om att den som beter sig illa mot andra kommer bli illa behandlad själv. Detta skulle ju i så fall innebära att de där 9 schyssta personerna måste gå emot sina principer och bete sig elakt mot den sista, för att sätta den på plats så att säga. Men då har ju de 9 plötsligt varit mot andra som de INTE vill att andra ska vara mot dem. Och DÄR mina vänner, där har vi en ond cirkel.
Och om alternativet är att de 9 snälla människorna fortsätter att vara snälla, och den tionde ger blanka tusan i det, DÅ mina vänner, då har vi en situation där en person trampar över alla andra och ingen gör n.å.g.o.n.t.i.n.g åt det. Problematiskt ey?

Silent Night

En fin jävla kväll har det varit i London. När jag stod ute på marknaden började det snöa, såna där lätta, tysta flingor som man vill fånga med tungan ni vet. Blev alldeles myslycklig i hela kroppen samt väldigt sentimental och började sakna vissa av er så mycket att jag NÄSTAN fick en tår i ögat. Nästan bara, jag är ju lite tuffare än så som ni vet.

Hade knappt ätit nånting på hela dagen och bestämde mig för att köpa en fet meny på donken på vägen hem. Stängt. Ok, då kör vi på Subway då. Stängt. Lite pommes från kebabhaket då!? Stängt. Nån liten jävla off license-affär (läs turklivs) Öppet. Så dagens finmiddag blev en yoghurt och ett pringlesrör. Min nya önskelista lyder: 1. Förstånd. 2. Mognad. 3. Någon som har maten färdig på bordet åt mig varje gång jag kommer hem. (Får jag nummer 3 behövs inte nummer 1 och 2)

Förövrigt mötte jag en av mina flatmates ute i hallen och han garvade åt mig och sa att jag väckte honom vid 4 imorse när jag försökte pricka nyckeln i nyckelhålet. "Oh come on!?" sa jag. "Seriously, it took you like half an hour!" sa han och refererade till något dataspel där man är en full person som försöker träffa rätt med nyckeln. Det tyckte jag var lite väl onödigt.

...

Huvudvärk, röda ögon och gårdagens smink. Varför?
Igår kväll efter jobbet (observera att jag slutade halv elva) hade jag och en person bestämt att vi skulle ut. Slog oss ner i nån bar och drack öl och babblade om allt mellan himmel och jord på haltande engelska (min alltså, hans var tyvärr fläckfri) och vips var klockan 3 och de stängde. Knallade ner till Trafalgar Square och skrattade åt demonstranter och luktade på julgranen. Efter en första kyss som hette duga sattes jag i en taxi och blev levererad till min dörr av en astrevlig taxischaffis.
Skönt med en madrass som täcker hela golvet såna här gånger - bara öppna dörren, släppa fotfästet och somna.
Därför. Därför dunkar mitt huvud, därför har jag rödsprängda ögon och gårdagens smink kvar i fejjan. Jag hade stora planer för den här dagen men jag tror faktiskt jag stannar här i horisontellt läge tills jag måste iväg och tjäna pengar.

SNÖ

Det snöar! En gång till: DET SNÖAR!

Sprang nyss ut och tog en bild nere på min gata. Kolla vad fint:

Nu ska jag ut i det vackra vintervädret och köpa lite julklappar. Hej så länge!

(Jag tror inte att ni är så efterblivna, men för säkerhets skull: det är INTE jag som tagit den där bilden, och det är INTE så mycket snö. Men det föll några flingor nyss i alla fall. Det räcker för mig just nu.)

Brr. It's cold in here. There must be some Julle in the atmosphere.

Idag har London varit kallt som i en eskimåröv, och ändå har jag stått där ute på marknaden i 7 långa timmar. Tack och lov blev jag matad med mince pie hela kvällen av vänliga själar som såg hur kall och hungrig jag var. Mince pie är en traditionell engelsk julbakelse som faktiskt är asgod. Första gången jag blev bjuden på en frågade jag "så är det kött i de här?" varpå mannen som bjöd sa "hmm, läs på paketet.". Han garvade med största säkerhet ashögt på insidan när jag läste mig fram till att pajerna innehåller typ russin.

Imorgon har jag en dejt. Hej svejs!

Frågor jag ställer mig den 15:e december

• Vem vann Idol?
• Är julkalendern bra i år?
• Kommer snön som tydligen föll hemma idag ligga kvar om en vecka?
• Vad har hänt i Paradise Hotel?
• Vad ska man önska sig i julklapp om man har allt?
• Kommer jag bli spottad på när jag kommer hem eftersom jag verkar vara den enda svensken som INTE är vaccinerad mot svininfluensan?
• Kommer min mamma överraska med lussebullar fastän hon fräste i telefonen att hon fan inte orkar baka i år?
• Kommer folk bli glada för mina Camden Market-julklappar?
• Står det en fin välkomstkommitté på Arlanda 23.40 på måndag?
• Kommer min farfar leva när jag kommer hem? (Jag drömde två gånger i natt att mamma ringde och sa att han dött, och jag är en sucker för läskiga tecken.)
• Kommer jag hinna träffa alla jag vill träffa under de 8 dagarna jag är hemma?
• Finns det något nytt konstigt mode i Sverige som jag missat, och därför kommer känna mig som en lodis som inte anammat det?
• Har min lillebror vuxit om mig?
• Varför är vi här? Jag menar, här på jorden?

Swedish Lucia Party

För ungefär 6 veckor sedan började de skylta på favoritpuben om att de skulle ha svensk luciafest. Jag och mina två ständiga vapendragare bokade bord på dirr och voilá, i fredags satt vi äntligen där, med tindrande ögon och julfina kläder. Och det var så nice!

• Glögg
  
• Pepparkakor


• Ahlgrens bilar


• Nubbe


• Något som skulle likna en svensk jultallrik


• Svensk musik


• Pippi Långstrump på storbildsskärmen hela kvällen. (Samma film som rullade om och om igen, men det gjorde inget!)

Vi blev löjligt patriotiska och jag började längta svinmycket efter svensk jul. Och se på fan, det är INTE långt kvar nu...

Nubbe och pepparkaka is the shit

Update!

Så. Nu lägger vi detta bakom oss va?
Vi har precis fått internet i nya lägenheten så nu kanske saker och ting kan återgå till det normala litegrann i alla fall. Jag flyttade in i mitt nya rum för några dagar sen och det är kaos. Jag har ett litet rum och en ENORM säng som seriöst täcker 90 % av golvet. Så på övriga 10 % har jag alla mina grejer. Kommer knappt in genom dörren. I en veckas tid har min agency sagt "Du får en ny säng idag". Bullshit!

Helgen var ljuvlig. Jag satte lönerekord (inte bara personligt, utan totalt rekord på de 10 år som tvålstallet funnits!) och var kung i baren. Malin Rådis kom jättespontant hit i lördags kväll och stannade till söndag natt. Totalt var hon med mig i 30 timmar. Sjukt maxade 30 timmar. Vi festade på lördagen med hemgång runt halv 6. Upp 10 på söndagen, på med spenderarbyxorna (som passade perfekt!) och en LÅNG shoppingrunda, med avslut på Friday's med god mat och drinkar hela kvällen lång.

Malin lämnade mig klockan ett på söndagnatten och måndag morgon var jag uppe med tuppen och jobbade igen. Efter jobbet direkt till Ikea med A.J. Hem igen vid 22 och försökte inreda mitt rum lite. Hade sönder taklampan, svor lite, insåg att jag kommer få leva i mörker ett tag och somnade sedan som ett litet barn. Har sovit så jävla lite de senaste veckorna så det är sjukt. Och nu kommer jag jobba till halv elva på kvällen v.a.r.j.e dag tills på måndag då jag åker hem till Sverige! Jag vet att det finns några som vill träffa mig då, men jag tror jag måste banga på allt hörrni, för jag kommer bara vilja sova.

eeh, hej.

Antligen lite internet! Sitter pa ett internetcafe och smutsar ner fingrarna med en massa svininfluensa sakert, men vad gor man inte for sina lasare ey?

Sjukaste javla veckan i mitt liv har just passerat. Vet inte hur jag ska sammanfatta alltihopa pa de 11 minuter jag har kvar.
Har fortfarande ingenstans att bo, var gamla agency har fixat ett nytt hus som faktiskt ar battre an det forra, men de haller fortfarande pa och renoverar det. Tack gud for bra vanner, jag har sovit hos A.J hela veckan och de klagar inte ens. Och sa fram och tillbaka mellan jobb, agency, gammal lagenhet for att hamta grejer och ny lagenhet for att lamna grejer. Sa har veckan sett ut ungefar. PLUS att Elin K ar har och halsar pa sin moster sa vi har hangt nastan varje dag. Men det ar ju bara javligt kul. Vi har avverkat Camden denna helgen. Salsa pa the Cuban i fredags, tapas pa fin restaurang och strippsession pa Proud i sondags (brutal traningsvark nu), vattenpipa sent igar kvall i Camden Market och en himla massa mys pa det.
Tur att man har bra manniskor omkring sig nar sant har hander.
Och sa har jag blivit mycket tajtare med mina flatmates och DET ar kul!
Nu ska jag hitta lite frukost nanstans och sedan tillbaka till agencyn och braka. Med ring over a. [Braawkah..]
Hej svejs!

Spänning i vardagen

London fortsätter bjuda på en hel del spänning kan jag säga.
Imorse vaknade jag av att någon bankade stenhårt på dörren. Det var bara jag och min flatmate Jordi hemma och vi öppnade och möttes av två stenhårda män med en note of eviction.
"Ni har fem minuter på er att packa ihop de grejer ni behöver och sen måste ni ut."
Nu har de bytt lås på dörren och jag och Jordi sitter på donken och vet inte vad vi ska göra. Jag är skitorolig att jag inte ska få tillbaka resten av mina grejer, har bara dataväskan och lite kläder med mig. Jag kan dock inte låta bli att tycka det är lite roligt faktiskt. Jag vet ju att jag klarar mig. Har ett jobb, vänner att crasha hos osv. Men lite sjukt är det ju. Eller väldigt sjukt. Jävligt sjukt. Jag är hemlös.

Hey big spender!

Nu hade jag egentligen tänkt bjussa på en lista över allt jag inhandlat under den här veckan (som ju nästan bara bestått av shopping), men insåg att jag i såna fall skulle tråka ihjäl er och tappa ungefär 99% av mina läsare, så jag nöjer mig med att berätta att jag och Joe spenderade sisådär 13000 kronor tillsammans. Enough said.

Come join the joyride

Det bara rycker och spritter i min kropp av känslor idag. Dels lite depp för att vara själv igen. Saknar en Johanna bredvid mig - oavsett vilken Johanna det skulle vara. Här är i allafall Hilding imorse när hon lämnade mig. Sista glimten av henne på tre veckor. Vilket å andra sidan inte är så himla länge faktiskt.

På detta depp la jag också till en enorm trötthet eftersom de två senaste nätterna inneburit mindre än 8 timmars sömn sammanlagt. Och så lite bakishet på det. Och en beslutsångest av aldrig tidigare skådat slag.
Men det har varit en jättevacker decemberdag i London, blå himmel, sol och en sådan där krispig kyla ni vet. Hade en skön och rätt lönsam dag på jobbet och när min chef kom och bytte av mig öste hon beröm över mig samt bjöd på glögg. Och så kom vi fram till att vi borde gå ut och ta en öl någon dag och snacka skit. Lovely!
På vägen till tunnelbanan gick jag förbi en man som sålde "The Big Issue", Londons motsvarighet till Situation Sthlm. Går dagligen förbi folk som säljer men man köper ju aldrig (ni vet!). Men någonting fick mig att vilja köpa en idag, och det slutade med att jag snackade länge med den här mannen. Han hette Anthony, var 47 och hade haft en flickvän i hela sitt liv. De träffades när de var tolv och har varit tillsammans ända fram till förra året då hon dog i cancer. Han började gråta lite när han berättade och jag blev sjukt berörd. När jag skulle gå sa han "Maybe you'll come by here some other day, and maybe you'll say hello to me then." Jag tyckte det var fint på något sätt... Och hela vägen till och i tunnelbanan gav jag sedan pengar till varenda musikant och tiggare jag såg, med någon slags ny respekt för livet och människorna man delar det med.

Okej, jag inser också att detta var ett hemskt osammanhängande inlägg, men så blir det ibland! Bara för att göra det ännu lite konstigare så får ni ett par bilder från igår kväll. Mycket nöje!

I hate to see you go

Klockan är fem i sju och det är tisdag. Har inte varit uppe såhär tidigt på år och dar. Och särskilt tungt är det eftersom det var måndag igår - en måndag med riktigt fet utgång givetvis. Johannas gamla jobb hade staffparty och vi hängde på. Gratis dricka hela kvällen, mingel, bowling och salsa. Och helt underbara människor. Jag kommer gå till White Horse hela tiden nu, även fast Johanna inte jobbar där längre.

Nu ligger vi och lyssnar på mysmusik á la John Mayer och sörjer att Johanna ska åka hem om en stund. Närmare bestämt så ska hon lämna mitt hus om 15 minuter. Jag sörjer i alla fall. Hon längtar väl hem till sin klämmiga kille.

Coolt att det är första december idag förresten. Första avsnittet av julkalendern. Och det missar jag. Tur då att jag har alla avsnitt av Sunes jul på min dator så jag ska följa dem - ett avsnitt om dagen. Man ska hålla på traditionerna!

S.H.O.P.P.I.N.G

Johanna ligger här bredvid mig och sover. Hon slocknade av ren utmattning mitt i ett Scrubs-avsnitt, för varken hon eller jag har suttit ner sedan vi åt frukost imorse. Denna ägde rum på Camden Market och vårat favoritställe med galet goda bagels och världens otrevligaste kassörska. Sedan blev det intensiv shopping på marknaden tills jag var tvungen att åka till jobbet och Johanna fortsatte spendera alla sina slantar på egen hand. (Haha, nu vaknade hon precis till, mumlade "Ojojoj" och somnade om). Mitt jobbpass var mycket intressant. Första två timmarna var ASBRA, helt sjukt busy, och sen började det regna. Men jag slog ändå nytt rekord igen - sweet!

Igår var det som sagt Portobello som gällde, med middag på Zizzi, sedan billigt vin hos A.J och avslutningsvis lite rumpskakande på Proud. Det var härligt. Och Joe och jag unnade oss en taxi hem sen. Bara 17 pund från Camden till Bethnal Green. Så jävla värt.

Ni hajar nog inte hur mycket vi shoppar. Tillsammans har vi spenderat ungefär 1000 pund hittills, och då är vi ändå inte klara än. Imorgon blir det Brick Lane och sedan Camden Market igen. Herregud...

Ni får förresten ursäkta den tillfälligt lama uppdateringen, men det finns så mycket viktigare och roligare saker att göra nu när Soho-Joe är här och lyser upp mitt liv. När hon åker hem på tisdag kommer jag blogga som en tokig. Av ren tristess och ensamhet. Bra för er!

Baby jag står här som en nörd i ett moln av förundring

Nu är min lilla Johanna i duschen så jag passar på att skriva superduperfort! Vi har så kuuuul! Igår käkade vi bara middag, catchade upp med en massa snack och gick hem och såg på film och åt salt- och vinägerchips. Imorse åt vi frukost till Torkel i knipa och sedan bar det av på en 5 timmar lång shoppingtur. Och på den tiden hann vi besöka 5 affärer. Vi var väldigt länge inne i vår favoritaffär vid Piccadilly Circus där vi plockade på oss enorma mängder coola tavlor och diverse skit. Underbart. Johannas vistelse här kommer stavas SPENDERA. Imorgon blir det Portobello, middag på Zizzi och sedan Proud på kvällen. Underbart igen. Men mest underbart är det att få umgås. Vad jag saknat den här skrutten. Bara garvar konstant. T.ex. när hon står i tunnelbanan och berättar att hon läser Harry Potter 6, och sedan blir tyst och säger "Det där lät nog inte så bra i engelska öron." Min lilla söta Johanna.

Nu kommer hon snart så då ska jag inte sitta här och vara puttinuttig. Hej på er!

Time goes by. So slowly.

Det där med städningen löste sig fint. Direkt när jag kom hem från jobbet tog jag tjuren vid hornen och plockade, dammade och dammsög i mitt rum. Klapp på axeln och ner för att stuva in dammsugaren i städskrubben igen. MEN precis då kom Mercedes, en av mina flatmates, och sa "aah so you gotta clean now because you're gonna have a visitor. Yeah, that's the worst part of the visit, that you have to clean." Jag drog mig till minnes att hon storstädade hela huset när hennes mamma skulle komma hit för några veckor sen och insåg att fan, jag måste nog göra detsamma. Jag som hade planerat att bara städa mitt eget rum. Så nu har jag skrubbat hela jävla huset. Bäst för Johanna att det första hon säger när hon kommer hit imorgon är "Oh tjena vad fint det var här då! Har ni städare som kommer hit eller?"

Nu är det bara ungefär 22 timmar kvar tills hon är här. Herregud vad jag längtar! Vi har alltid så himla kul, Johanna och jag.

Kompisar!

Idag saknar jag mitt gamla crew jättemycket. Kollade igenom bilder från Skogsön, Sälen, Gotland, Bryssel, allt möjligt, och kom på hur mycket jag tycker om er där hemma. Och hur mycket jag faktiskt saknar att ha er omkring mig. Det ska ni veta.

En sån himla tur då att en mycket liten men OOOH så bra del av gänget kommer hit i övermorgon! Johanna! Jag längtar så jag nästan dör. Men du, det kommer nog vara väldigt stökigt och dammigt i mitt rum när du kommer. Jag skulle städa idag egentligen men då råkade jag ju som sagt prioritera att kolla igenom en massa gamla bilder istället, så städningen hanns inte med. Jajaja. Hej på er!

Team Jacob

Mitt hus har varit internetlöst hela helgen men nu är det äntligen tillbaka!
Så vill ni ha en lång, utförlig uppdatering om hur helgen har varit? KLART ni inte vill. Så jag gör det så kort jag bara kan:

Först måste ni dock dra igång denna, för att komma in i rätta stämningen.



Fredag: Galet. Jag, Anna, Vin, London. Resten av helgen har gått ut på att fylla i varandras minnesluckor. Men jäkligt kul hade vi i alla fall. Vad vi kan minnas...

Bör jag nämna att de här grabbarna var ryssar? Förmodligen inte. Men nu gjorde jag det ändå.

Lördag: Jobb. Precis som alla andra dagar. Personligt lönrekord igår - Gött!

Söndag: Jobb igen. Under mina 6 timmar hann jag uppleva 1. sommar & sol, 2. STORM, 3. sommar & sol igen. Men satte i alla fall personligt lönrekord, sa jag det? Gött!

Middag med A.J på myspuben och ytterligare utfyllnad av minnesluckor. På vägen hem gick vi förbi en biograf och tänkte att vi bara kunde kika in lite. Två och en halv timma senare kom vi ut alldeles skakiga efter att ha sett New Moon. 200 kåta och fnissiga tjejer i en sal. Wicked! Och ja, jag var en av dem. Snigelspår hela vägen från Camden till Bethnal Green.

Alltså, jag finner inga ord. Det gör inget att han bara är 92:a, allt utan blöja right? Något jag förövrigt försökte översätta för en engelsman häromdagen. "Everything without a diaper and a veil can be stretched." Hur som helst. Taylor Lautner, marry me!

Elisabeth

Jag har namnsdag idag. Tillsammans med Helene, Fanny, Natta, Helenes mamma, min farmor och en massa andra människor. Grattis till oss!

Igår var jag ledig och ni anar inte hur duktig jag var då. Halv elva mötte jag A.J i Regents Park där vi sedan power-walkade i över två timmar. Med pauser för styrketräning. När vi till slut kraschlandade hemma hos dem var vi alla tre helt slut. Åt frukost bestående av ägg och vattenmelon och sedan låg vi i sängen och sov/såg på Vänner hela dagen. Stannade kvar även på kvällen då vi lagade asgod pastasallad och hyrde film. Sämst någonsin (Just my luck, med Lindsay Lohan) men det gjorde ingenting. Jag har precis kompenserat det nu genom att se på Slumdog Millionaire. Jävligt bra faktiskt.

Peace.

Hihi

Men hörrni, hur glad blir man inte ibland?
Till exempel när man gör slut med en kille på söndagen, hinner tänka "jahapp hej igen välbekanta singelliv, nu kommer jag aldrig mer hitta nån.", hånglar järnet med någon på fredagen (5 dagar senare). Tycker "Faaan vilket kap, han är ju skittrevlig och asrolig och helt okej snygg!". Vaknar dagen efter och tänker "hmm, han var ju trevlig och rolig, men han var nog bara snygg genom mina beergoggles." Har ändå en sms-konversation med honom lördag till tisdag (idag. Det är tisdag idag.) och letar till slut upp varandra på facebook. Tar ett djupt andetag och lovar sig själv att inte äcklas av sin brist på omdöme när man ser hur han verkligen såg ut. Klickar på en bild, blundar, räknar ner från 10, slår upp ögonen och se på fan! Killen var sötare än du minns tillochmed! Han skulle se bra ut även utan sin sköna personlighet, men när han dessutom får en att skratta hela tiden och man bara totalt klickar... Ja, då blir man ju glad eller hur?

Torka

Fan jag tycker inte att det finns något kul att skriva om för tillfället. Har precis käkat middag på myspuben med A.J och diskuterat döden. Jag menar... hallå.

En väldigt rolig sak är i alla fall att om 8 dagar så är Johanna här. Min duva. Då kommer det hända roliga saker här, var så säkra.

Och en annan rolig sak är att jag och Harry är ett väldigt fint par. Om ni frågar mig.

WTF?

Okej okej jag sitter fortfarande och kollar webb-tv. Och nu hittade jag en till kul grej. En kille som gick i min parallellklass i gymnasiet är tydligen med i Paradise Hotel. Den där John. Jag minns honom mest för att jag blev lite rädd för honom på gemensamma idrotten i ettan för att han var så jävla stor.
Nu blir jag mest lite rädd för att det är folk i min egen ålder och yngre som är med i det där programmet. Ska det inte vara vuxna människor? Jag är ju inte vuxen...

Min familj!

Så knäppt. Tittar på finalen av Körslaget på tv4 play. Mina föräldrar och min lillebror satt i publiken och hejade på min barndomskompis Elin i team Stefan. Och de syns gång på gång. Så jäkla konstigt att se dem där! Första gången jag ser deras ansikten på över tolv veckor, och då är det på ett suddigt klipp på tv4 play. Knasigt verkligen! Men söta var de!

Haha! Kolla min lillebror! Cool kille. Jag lovar er att han ligger hemma med lite ångest nu för att killarna i skolan ska reta honom imorgon för att han hade rosa på sig. Min mamma är där längst till vänster. Kvinnan som ser alldeles orimligt glad ut. Hon som verkar försöka säga till kameran "Haha! Hej hörrni! Vaf..? Såg ni vad bra de var eller? Såg ni? SÅG NI VAD BRA!!? Helt otrrrroligt! Tjoho!"

Roligaste!

Jag måste förresten bara berätta om en vän till mig som gjorde en så kul grej för ett tag sen. Hon kan få vara anonym tycker jag.

Den här tjejen är ute en kväll och blir akut jättekissnödig. Hon sätter sig i ett lagom gömt hörn och lättar på trycket. Då kommer plötsligt en jävla massa människor gående och får syn på henne. Vad gör hon? Tar upp sin kalender och låtsas att hon sitter där och läser eller planerar eller nåt. Samtidigt som pisset fortsätter skvala.

Jag garvar sönder! Så jävla roligt, jag kan verkligen se henne framför mig där hon satt. Du som berättade detta, du är fan helt fantastisk! PUSS på dig för att du gör min vardag roligare!

Baked

Min kropp hatar mig just nu. Och den straffar mig med ett konstant illamående. Jag förstår den. Jag har behandlat den riktigt vidrigt den här helgen.
Efter fredagens nästan sömnlösa natt var det ju som sagt jobb i 6 timmar och sedan direkt till någon pub i Camden med min chef och några vänner till henne. Jag drog med mig Denise också. Hon och jag blev senare sådär charmigt fyllesentimentala och diskuterade hur mycket vi tycker om varandra och hur glada vi är att vi har varandra och bla bla bla. Men jag menade vartenda ord!
Min shot, flaska öl, och två och ett halvt glas vin tog mycket hårdare än vad det borde ha gjort. Kanske fortfarande var lite full från fredagen? Lyckades i alla fall till slut ramla hem vid 3 varpå jag ställde mig och stekte köttbullar och såg på Coyote Ugly. Ville ju "hellre vara trött än bakis imorgon" och höll mig därför vaken för att nyktra till. Det gick ju inte så himla bra. Vaknade av alarmet klockan 8 imorse och förbannade mig själv till det yttersta. Sedan drog jag mig upp ur sängen, valde omsorgsfullt ut en kräkpåse (en utan hål) att ha på bussen för säkerhets skull, och åkte till jobbet. Jag har aldrig känt mig så mycket som en zombie förut. Särskilt eftersom London var helt folktomt, alla vettiga människor låg ju hemma och sov.
En ljusglimt mitt i denna misär var dock att solen sken från en klarblå himmel och det blev en bra dag på jobbet, pengamässigt.

Nu har jag ä.n.t.l.i.g.e.n fått slå läger i min säng och jag tänker stanna här ända till imorgon eftermiddag då jag ska jobba igen. Med undantag för de sekunderna då jag ska släpa mig bort till donken och köpa med mig den perfekta bakismaten.
Och förresten. Jag behövde aldrig använda kräkpåsen. Den ligger fortfarande fint kvar i min väska.

En himla massa meningar bara

Ligger i min säng och tittar dystert ut genom fönstret på ett grått och regnigt London. Synd att jag ska ut och jobba i detta busväder om ett par timmar. Har just ätit köttbullar och sett fem avsnitt av Jul i Kapernaum. Så jävla svensk. Gårdagen var kanonkul. 4 av 5 toasters. Nu är det bara att ladda om. Ikväll blir det ny utgång. Jag slutar jobba 21.30 ikväll och börjar igen 09.30 imorgon. Däremellan ska jag hinna med feee-eest och förhoppningsvis någon timmes sömn. Blev inte mycket av den varan i natt då jag kom i säng vid 5 och blev väckt av ett spännande telefonsamtal klockan 6. Så värt. Sova kan man göra när man dör. Heja!

Salut!

Sitter färdigsminkad och fin, i kalaskostymen och festflugan och väntar på bättre tider. Ikväll ska det bli någon sorts utgång och jag väntar bara på ett samtal så är jag upp och iväg.

Madame Tussauds igår var kul, vi vågade oss igenom hela Chamber of Horrors och överlevde! Att jag inte släppte mitt krampaktiga tag om Annas arm förrän vi nått dagsljus hör varken hit eller dit. Fast dagens läskigaste var faktiskt tidigare, när vi åt frulle på donken på Baker Street, där tre av Juans kompisar jobbar. Men det var lugnt, de var lika goa som alltid. Så de kanske inte hatar mig trots allt.

De andra tog en jävla massa bilder inne bland alla kändisar på Madame T, men inte jag. Så istället bjuder jag på den här bilden:

Jenny och jag i söndags när vi träffade svinpackade sjömän. De var dessvärre INTE snygga. Sjömännen alltså. Jenny och jag var snygga. Trevlig helg vänner!

Ett litet tips såhär mitt i natta

Fick nyligen reda på att allas vår (fast mest min?) favoritvampyr Robert Pattinson även gör musik - och bra sådan - så jag knappade in hans namn på Spotify. "Did you mean Robert R Patterson?" frågade de. "Ja, det gör jag kanske" tänkte jag, eftersom jag ärligt talat inte riktigt vet vad den där vampyrkillen heter (okej, så han behöver väl inte vara min då!). Och då hittade jag istället den här andra Robert. Som visade sig vara skitskönt gitarrplinkande. Musik där ingenting händer men som är perfekt att ha i bakgrunden medan man gör något annat och liksom inte får bli distraherad av spännande musik. Det är ungefär som att ha en fin man bredvid sig som sitter och plockar lite mysigt på sin gura. Perfekt.

Nu måste jag sova för imorgon ska jag upp i ottan och gå på Madame Tussauds. Denna dag har för övrigt stavats PUB. Sedan klockan 15.00 har vi hunnit besöka minst fyra pubar. London är ju alltid London...

fivehundredtwentyfivethousandsixhundred minutes

För exakt ett år sedan var jag i Spanien med mina ögonstenar Johanna och Helene i 6 veckor. Kanske bästa tiden i mitt liv. Saknar det och er otroligt mycket.

Men istället för att sakna så kan man ju längta, mycket trevligare. Och nu längtar jag till den 25 November för då kommer Johanna hit och hälsar på mig! Jag kan nog inte riktigt haja hur roligt det kommer bli. Längtar ihjäl mig!

Dempa

Det var förresten lika härligt som alltid att träffa Denise igår. Vad jag saknat den korven. Och jag ber till Allah att hon ska flytta tillbaka hit i vår och leka med mig på heltid!

Ska möta upp henne, Rick, Anna och Jenny på lunch och kanske Primark om ca 2 timmar. Sweet!

Tumme upp

Hur härligt är inte livet om man har en liten materialist i sig ändå? Röjer runt i mitt rum till tonerna av Melody Club och springer på denna. En tidig julklapp till mig själv som jag köpte häromdagen när jag var lite low. Ibland krävs det inte mycket för att bli på bättre humör inte sant?

Kate Moss giftbox. Så jävla gött!

WOHOOO!

Kommer hem från jobbet - tung huvudvärk - grått och regnigt ute - greppar Ben & Jerry's-paketet - telefonen ringer - från... Rick. Vafan? - DET ÄR DENISE - HON ÄR I LONDON - HON SITTER PÅ CHAMPION I NOTTING HILL OCH VILL KÄKA MIDDAG MED MIG!

Hur mycket älskar man inte såna där fantastiska helomvändningar? Så nu ska jag ruschduscha och kuta iväg till min kära kära vän. Tja.

Jahaja

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, hur jag ska få ihop detta. Det har varit ett rätt händelserikt dygn och jag är alldeles yr nu. Äsch, jag drar det på ett lättsamt och enkelt sätt, häng mé!

Igår bjöd jag fullständigt hänsynslöst in mig själv på pyjamasparty hos A.J. Vi köpte med oss pizza och glass och satt hemma i deras rum och såg på Smala Sussie. Sedan snackade vi skit i flera timmar innan vi till slut nykterdäckade.
Jenny smög iväg till jobbet imorse och jag och Anna sov vidare till 13-snåret. Vi tog bussen raka vägen till vår favoritpub och åt deras lasagne till frulle/lurre. Vi fnissade lite åt alla "patetiska engelsmän" som drack öl klockan 15 en söndag. Ca 15.10 beställde vi vår första pint. Och fler blev det, medan vi engagerat följde Man Utd - Chelsea-matchen.

Timmarna efter detta drar jag ett fett streck över, för att återkomma till lite senare, och vid 21-tiden mötte jag återigen upp A.J, vid Leicester Square. Vi gick till en pub och drack vin denna gång (jaja, här varierar vi oss minsann!). Blev uppraggade av två gubbar i full sailormundering. De var riktigt packade och asroliga.

Sedan när jag väntade på min buss blev jag uppraggad igen. Eller raggad på. Uppraggad betyder väl egentligen att man liksom... ger efter för raggaren..?
Skit samma. Denna gång av en smått efterbliven kille som inte tittade mig i ögonen en enda gång. Han tittade inte ens på mina boobs heller, utan där emellan, på min krage? Jätteskumt. Och han tyckte att jag skulle följa med hem till honom och titta på tv, lyssna på musik och prata. Jag sa att jag har pojkvän men det spelade ingen roll för han skulle tydligen inte stöta på mig. Bara titta på tv, lyssna på musik och prata. Eftersom han tyckte att jag var så himla trevlig! Jag hade knappt sagt fem ord till honom.
Jag tackade nej till att ge honom mitt nummer, men jag gick med på att ta hans nummer "ifall att jag skulle ändra mig". Sedan pussade han mig på båda kinderna och kilade därifrån. Och jag raderade hans nummer på en gång. Men smickrande var det väl kanske..? Ja venne.

Nu till det där feta strecket. Ni kan nog gissa vad jag gjorde under de timmarna om jag säger att jag nu sitter och käkar Ben & Jerry's med huvudvärk från gråt + vin.
Om ni inte hajar så kan jag ge er en till ledtråd: när jag sa till den efterblivna att jag hade pojkvän så var det inte riktigt sant.
Så, nu måste ni fatta. Singelmingel. Inte. Alls. Kul.

Oh. My. God.

Kollade nyss in tv4.se för att se lite från kvällens Idol. Eller rättare sagt, för att se Erik. Alltså, han är så bra så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det liksom kryper på något konstigt sätt i kroppen av att höra sådan perfektion. Han är ju ljusår ifrån Idolkvalitet och att han står och sjunger på samma scen som de där andra är ett skämt.
Jag tänkte först uppmana er att rösta allt ni kan (eftersom jag inte kan göra speciellt mycket där jag sitter), men jag skiter i det. Jag skiter i huruvida han vinner Idol. Han kommer ändå alltid vara så sjukt mycket bättre än alla talanglösa små luder som den där tävlingen vaskar fram.

Jag har gillat honom redan från första stund, men ikväll slog han fan alla rekord. När han sjöng The show must go on, alltså, jag kunde knappt fatta att det var sant. Jag ville bara slå kullerbyttor och skrika och ligga med honom och döda mig själv för att jag inte kan sjunga som han. Att jag är tjej spelar ingen roll, det skulle ju bara göra saken ännu coolare - om jag hade hans röst alltså. Jag måste kolla på klippet en gång till. Tjenamors!

Raindrops keep falling on my head. Och jag är så blöt om både skor och strumpor. La. lalalalaLA. La....

Bra dag. Powerwalk innan frukost. Häng med Anna som inkluderade jobbsök åt henne, en jacka till mig, Burger King och Starbucks.
Glad i hågen gick jag till jobbet, sa hejdå till tjejen som jobbade före mig och DÅ började det regna. Det har fortfarande inte slutat. I fem timmar stod jag i regnet och försökte sälja tvålar - inte det lättaste ska ni veta. Då var jag i alla fall oerhört glad för min nya jacka.
Fick sluta liiiite tidigare än vanligt och nu är jag äntligen hemma i mitt mysiga rum med tända ljus, Jennifer och te med honung. Det är så livet är vet ni. Man måste ha dåliga stunder för att uppskatta de bra stunderna. Nu ska jag uppskatta jag den här stunden.

Legally Blonde

Idag försökte en gubbjävel stjäla 20 pund från mig när jag jobbade. Han var svinigt skicklig men tack och lov hade jag huvudet med mig denna dag, lade märke till hans lilla manöver och tog bestämt tillbaka min tjuga som han höll gömd i sin äckliga hand.

I den här staden behöver du inte vara rädd för väskryckningar - här tar tjuven gärna pengarna mitt framför ögonen på dig, gärna efter att han även har torkat dig i arslet med dem och skrikit "I've got your money! NANANAAA!" och ändå kommer du inte fatta något förrän 10 minuter senare när du märker att du plötsligt är pank.
De är faktiskt rysligt skillade de där bovarna. Så man nästan blir imponerad. Obehagligt.

Kvällen spenderade jag hemma hos A.J och fick min utväxt färgad. Tack och bock! Och nu har jag grabbnävar med grus i ögonen så jag tror det är dags att stämpla ut för idag. God natt på er!

Två bilder som jag inte har tagit själv

Från Ikea förra veckan. Det här är ett mångkulturellt och fördomsfritt land, förstått?

I väntan på julbelysning på Oxford Street. Jag känner mig hemskt alternativ där ute på flanken. Lite "De tre vännerna och Julia".

Hatten på sne, för Julle E.

Lite dålig action här men det är faktiskt inte pga min nya litterära skatt - har bara hunnit läsa ett kapitel - utan pga en hel del fart och fläng det senaste dygnet.
Igår kom två sköna svenskar hit (Carro och Åsa) och jag och A.J tog med dem till vår myspub i Camden och åt middag där. Jag och Anna satt förresten där i ca två timmar innan de andra kom och hann dricka två öl och en shot - som Anna bjöd på för att jag vann över henne på sudoku.

Idag stod shopping på schemat. Mötte samma gäng som kvällen innan klockan 10 på primark och så... ja, gjorde vi primark. Fruktansvärt och fantastiskt - jag gjorde av med 37 pund bara sådär. Men då fick jag å andra sidan med mig: 1 stycke väska, 1 stycke kjol, 1 stycke skjorta, 1 stycke strumpbyxor, 1 stycke tights, 7 stycke strumpor, 1 stycke (par) örhängen.
Sedan lyckades jag adoptera en till väska från affären mitt emot också. Inga fler väskor nu på ett tag.
De skulle tända julbelysningen på Oxford Street klockan 4, så vi intog första parkett på en bänk och väntade. Och väntade. Och gav upp. Iskalla och mycket besvikna.

På kvällen var jag bjuden på middag hemma hos Tashi och det var hemskt trevligt. Deras hus var enormt, de har en källare full med musikinstrument och de kommer ha ett rum ledigt efter jul där jag gärna får flytta in. Något att överväga helt klart.
Och ikväll överraskade jag mig själv med att tycka om rödvinet som serverades. Jag har aldrig gillat rödvin, men min teori är att jag alltid druckit det i tappra försök att bli full. Idag drack jag det "för att det är gott". Och då blev det gott!

Kolla vad jag har köpt!

Fjärde och sista boken i Twilightserien blev idag äntligen min. Så vi ses om ett par dagar. Hejdå så länge kära verklighet.

You'll never walk alone

Säga vad man vill om den där colombianen som kallar sig min pojkvän, men ibland är han riktigt fin faktiskt. Som i fredags när jag mötte upp honom så sa han "I have something for you" och så drog han upp den här ur väskan:

En liten Liverpoolnalle! Och Juanito visste inte ens om att jag faktiskt håller på Liverpool. Om jag nu håller på något engelskt lag dvs, kan nämna EN spelare i Liverpool - Steven Gerrard - som är skälet till att jag någon gång kom på att jag skulle gilla Liverpool. För att jag tyckte han var snygg. Så, nu vet ni det.

Walk on, walk on
With hope in your heart
And you'll never walk alone

I äkta Halloweenanda...

... så skar jag ju upp fingret igår. Tydligen gjorde Alexandra exakt samma sak! Exakt samtidigt! (samma dag åtminstone)

Alex, lite av mitt blod droppade ner på marken och började rinna i en herrans fart österut. Jag tror att det mötte ditt blod och att de blandades, vad tror du? Äkta soulsisters ända ut i (de uppskurna) fingertopparna!

Det kom förresten ingen vampyr fastän jag viftade med mitt blodiga finger allt vad jag kunde. Förbaskat besviken.

Skärpning.

Nu har Helene inte bloggat på 23 dagar. Och minst 20 gånger har jag kollat och mötts av det där tråkiga inlägget om kedjemeddelanden.
Helene! Ska jag sluta gå in på din bloggjävel eller tänker du börja bry dig om dina stackars trogna läsare någon gång?
Jag bara ger och ger, men jag får ingenting tillbaka. Det känns som att du inte SER mig. Varför gör vi aldrig något kul nu för tiden? Det känns inte bra det här. Inte bra alls.

Trick or treat? Treat..

Idag råkade jag ut för min första olycka på jobbet. Jag leker ju dagligen med både kniv och sax så jag har bara väntat på den dag då jag skulle skada mig. Vet ni vad som hände?
Jag skar mig på ett värmeljus.
Så jävla ocoolt.
Ett litet litet jack i långfingret blev det, som blödde på rätt bra en liten stund, men ändå. Ett värmeljus. Sjukt töntigt. Vill ju spräcka ögonbrynet eller nåt annat häftigt. Fan!

Idag är det Halloween och London kokar. Men det gör icke jag. Hade planer på en utekväll med A.J (Anna och Jenny får nog heta så i fortsättningen, orkar inte skriva "Anna och Jenny" hela tiden. Plus att det för tankarna till Backstreet Boys, vilket känns viktigt!) men vi bangade alla tre. För trötta. Och så känner jag att det är på sin plats att jag börjar hålla i mina pengar nu. Särskilt efter en 20-pundsmiddag med Juanito igår kväll. 20 pund VAR. Det är kul att vara livsnjutare men någonstans måste man ju dra en gräns.

Ps. TACK Sara för tipset! Efter 3 månaders väntan fick jag plötsligt Spotify på 3 minuter. Tacktacktack!

Spotifuckingfy

Så länge jag kan minnas har jag gått runt och frågat så gott som alla jag sett om de har några invites på Spotify som de vill dela med sig av. Har såklart bara mötts av "nej", annars hade jag ju inte behövt skriva detta.
Så en kort tid innan jag åkte till London så accepterade jag att jag skulle behöva gå den lite längre och jobbigare vägen, så jag ställde mig i den där himla mailkön och väntade.

Jag har fortfarande inte fått svar!

Jag kan inte mycket om sånt här, men ska det verkligen ta så här lång tid? Jag kom hit för 72 dagar sedan och jag signade väl upp mig åtminstone en vecka innan dess. Sjukt långt med andra ord. Ska man behöva vänta ett kvartal för att få det där jävla spotify? Jag vet att så gott som alla idioter som läser det här har fått sitt spotify genom sån där inbjudan, men är det någon som gick den långa hederliga vägen som kan säga om detta är normalt eller om jag gjort nåt fel?
Tack och hej (ska inte skriva leverpastej för då blir jag bara sugen på det. Åh nej!)

God morgon!

Klockan är kvart över tio och jag har redan hunnit vara på banken och betala min hyra och på vägen tillbaka råkade jag köpa en assnygg kappa. Den är från Principles Petite (nicka och säg "åh fan" och låtsas att ni känner igen märket, så gör jag) och kostar egentligen 89 pund men på lilla gypsymarknaden i Bethnal Green fick jag den för 40. Säkert nåt skit med det hela, men det struntar jag i. Jag har en ny jättefin kappa!

Idag jobbar jag faktiskt, fast inte förrän 15.30. Så nu... Couples Retreat!

God dag!

The light of my life

Jag är ledig idag också och har haft en väldigt skön dag än så länge. Var först på banken och fixade klart med mitt bankkonto (bankkonto! Jag bor verkligen här!) och sedan bjöd jag över Dorra på lunch. "Wohooo nu ska du få smaka på svenska köttbullar" jublade jag, tills vi insåg att köttbullar innehåller 28 % fläsk. Och det får hon inte äta eftersom hon är muslim. Förmodligen världens minst seriösa muslim, men muslim. "Det är ju bara 28 procent" mumlade jag men blev starkt nedröstad. Så vi gick till tesco och köpte räkor och sallad och snodde ihop en... Kan ni gissa? Räksallad. Det var gott. Men det var ju inte köttbullar. Fast å andra sidan, mer köttbullar till mig! Yes!

Min plan för kvällen är att ligga i min säng och se på film HELA kvällen. Inte röra mig ur fläcken. Det befinner sig en colombian någonstans i den här stan som vill träffa mig ikväll men det är tveksamt om han får det. Jag är lite förkyld, har ont i halsen och en brutal finne på näsan. Då lockar hemmakväll allra mest! Så är det ju.

Slutklämmen på det här hattiga inlägget blir en bild på min nya älskling. Exakt hur materialistisk är man om man på allvar behandlar en lampa som ett barn, en kärlek, en livskamrat? Jag är verkligen löjligt förälskad i den här lilla filuren. Knubbig heter modellen och Jennifer heter min. Titta vad mysig hon är! Då och då sneglar jag på Jennifer där hon står i all sin prakt på mitt nattduksbord/nattygsbord (båda verkar vara korrekt!?) och stryker henne försiktigt över ryggen. Sedan återvänder jag till Steven (min dator) och låter Jennifer fortsätta med det hon gör bäst. Lysa upp mitt liv.

Denna dagen ett liv

Nej men hej, här ligger jag och har det mysigt! Med te, gifflar och en ny asgullig lampa. Det krävs så lite ibland hörrni. En mysig lampa och man är glad som ett litet barn på julafton. Eller som... mig på julafton.

Vår Ikea-dag blev till ett riktigt äventyr. 12 möttes vi (Anna, Jenny, jag) i Tottenham Hale för att ta oss tillsammans till Ikea. Det går direktbussar från tunnelbanestationen och resan tar ungefär 5 minuter. 1 timme och 15 minuter senare var vi framme. Man kan väl säga som så att där ute på landsbygden (zon 3) gör de lite som de vill. Även kollektivtrafiken.

Nåväl. Vi har ju ingen tid att passa, tänkte vi glatt och inledde besöket med köttbullelunch.

Sedan gick vi den obligatoriska pilgrimsvandringen genom Ikeas underbara värld under skratt och glada utrop. Plockade på oss allt möjligt nödvändigt och onödvändigt.
Jag kan ärligt säga att jag inte har någon aning om vad som ligger i den stora blå kassen bredvid min säng. Orkar inte kolla nu heller, det får bli en kul överraskning imorgon bitti.

Strax före 17 var vi klara och gick ut för att ta direktbussen tillbaka till stationen. Efter ungefär 20 minuters väntan kom en buss men den chauffören ville inte köra mer den här dagen utan hänvisade till nästa buss som skulle komma klockan 18.

Nåväl. Vi har ju ingen tid att passa, tänkte vi lite småirriterade och passade på att gå till Tesco och handla med oss mat till våran kommande tacoskväll.

Kom tillbaka lagom till 18 och ställde oss i kön som bildats vid busshållplatsen. Vi visste att bussen tog 15 pers och YES, i kön stod 14 (med oss inräknade). Men när bussen kom så var det tre personer som inte förstod vad kösystem innebär utan gled in före oss vilket innebar att alla kom med UTOM Jenny, Anna och jag. Vi var lite osvenska och började faktiskt klaga och Anna hade till och med så mycket stake att hon klev på bussen och sa till de tre fuskarna att "Hey, we have been waiting since five. You came here after us and you know it!". Men de jävlarna vägrade gå av. Gissa hur många förbannelser vi kastade över dem och deras familjer när bussen rullade iväg utan oss.

Nåväl. Vi har ju ingen tid att passa, tänkte vi riktigt jävla förbannade och väntade 50 minuter på nästa buss.

Den kom vi med. Sen var det en massa tunnelbaneåkande innan vi till slut landade helt utmattade i Anna och Jennys (skitfina!) lägenhet i Tufnell Park.
Då hade våran hemresa tagit tre timmar. Tur att vi inte hade någon tid att passa i alla fall.

Och tur att kvällen slutade himla bra då med tacos och trevligt skitsnack. Helt plötsligt var klockan 23 och ingen av oss förstod hur det gått till. Jag lassade på mig alla mina nya saker och begav mig hemåt och här är jag nu. Att tunnelbanespärren stängdes en sekund för tidigt och att jag fastnade i den med alla mina grejer och att en spärrvakt fick bända isär dörrarna för att jag skulle komma loss behöver vi inte tala om. Det kändes bara som grädde på moset.

Men nu är det bra. Som sagt, ny lampa, jag kan ICKE klaga!

Det sitter en pojke på månen

Jo men det var så sant, jag är ju en av de stackarna som alltid blir bakis. Note to self: Drick inte om du har planer dagen efter. Som om det var någon nyhet.

Dagar som denna tänker jag alltid på Filippa Bark när hon ska på Idol och sprayar på sig en massa deo.

"Jag är allergisk mot deo. Riktigt allergisk mot deo. Jag visste att jag var det, men jag trodde att det inte skulle betyda något den här gången... Men det betyder något."



Exakt så känner jag mig. "Jag trodde att det inte skulle betyda något den här gången. Men det betyder något."
Idiot.

Plus att jag dessutom vaknade upp med halsont. Mindes någon gammal huskur och sprang ner och gurglade med saltvatten. Halsontet försvann inte, men ett par fina kväljningar lyckades jag skapa. Kanonkul.
Bytte till citronte med honung (som jag snodde från någon av mina house mates) och det känns mycket bättre.
Nu fattas bara att stilla min rivande hunger, men jag har NOLL mat hemma. Tur då att jag har donken 2 minuter från mitt hus. Och ännu mer tur att om ett par timmar kommer jag få äta köttbullar på Ikea. Då är allt förlåtet känner jag.

Shaggy

Just det!

Kvällen avslutades kalasfint också med att ett riktigt charmtroll försökte flirta upp mig på bussen hem.

Han (drygt 35årigt äckel): Hello
Jag: Hello
Han: What's your name?
Jag: Julia, and yours?
Han: Paul (eller något annat, hemskt otydligt!)
Tystnad
Han: Where are you going?
Jag: Home.
Tystnad
Han: Do you shag?
Jag: Pardon?
Han: Do you shag?
Jag: Whaaah?
Han: Do you shag?
Jag: Do I shag!?
Han: Yeah, do you fuck?
Jag: No.
Han: Oh. Ok. Och kliver genast av bussen.

Jodå, jag älskar London och jag blir nog kvar här för evigt.

Nu tycker ni säkert att det är alkisvarning på mig men...

... den här måndagskvällen medförde en ytterst oväntad fylla. Kanske inte egentligen eftersom jag skulle umgås med Dorra, men SÅ pass fulla hade vi nog inte tänkt att bli.

Hursom. Mötte upp min kära fransyska efter jobbet, köpte mat och vin och åkte hem till henne. Körde vårt gamla vanliga race med skitsnack, kärlekssnack, alkohol osv. Men denna afton tog vinet hårdare än någonsin.

Vi bestämde oss plötsligt för att vi MÅSTE ut och dansa, varpå vi slängde på oss jacka och mössa och gick ut. Vi hann så långt som till närmsta turklivs innan vi insåg att nä, måndagar är det nog fan inget drag nånstans. Så istället gick vi då in på detta turklivs och köpte ÄNNU en flarra vin och gick hem till Dorra igen och fortsatte vår privata fest med dans och deeptalk.

Det slutade med att vi båda satt och grät över att hon åker hem på fredag.

HELT helt seriöst. Jag kan nämna de människor jag verkligen älskar på 20 sekunder, och då är hon faktiskt med på listan. Det är absolut hjärtekrossande att min bästa vän i London försvinner om 3 dagar. Alldeles fruktansvärt. Om det finns en gud så kommer Dorra tillbaka efter jul. Och då har vi redan bestämt att vi ska bo i en lägenhet tillsammans med vår engelsman Matthew och vår hund (to be) Schtrumpf. Smurf på franska om ni minns..?

Nu ska jag sova av ruset för imorgon förmiddag är det Ikea som gäller med mina kära svenskinnor. Längtar redan så jag nästan dör.

God natt!

Bästa dagen

Julafton och fjärde februari i all ära, men bästa dagen på året måste nog ändå vara dagen då man ställer om till vintertid. Först och främst för att vintertid är ett väldigt fint ord - som ger mig en mysig känsla i magen - men mest såklart för att dagen blir alldeles fantastiskt lång och härlig. Man vaknar vid 10-tiden men då är klockan bara 9. Och vips så blev dagen längre! Underbart!

Ett dygn i (ett fåtal) bilder

Oreosdrink till efterrätt på Fridays. Brainfreeze.

Underbar bild! Jätteobekväm Jenny framför alldeles för bekväm shotpojke.

Våra skuggor på ultimat söndagsaktivitet. Mata duvor i Hyde Park.

Vafan?

Älskhata såna där kvällar när allt går fel men ändå rätt. För att vara lite härligt luddig.

Drack som en jävla kamel men blev aldrig riktigt full och känner än så länge inte av någon bakishet. Den här dagen när jag verkligen kunde vara bakis eftersom jag är ledig. Guds vägar äro outgrundliga.

Började kvällen på Fridays med Jenny och Anna. Hade sparat mig hela dagen och det var fantastiskt gott. Blev så mätt så jag trodde jag skulle dö. Och kläderna som satt så fint i början av kvällen kändes med ens mycket tajtare. Men det spelar ju ingen roll eftersom jag har pojkvän. Och eftersom han och hans soldater bangade på lite svenskhäng så fanns det ju verkligen INGEN jag behövde vara snygg för. Trist liv.

Lägger ni märke till bitterheten? Jojo, det är en sån dag idag tydligen.

Efter Fridays rullade vi (tjocka. av all mat. ni hajar.) till Tiger Tiger. Kvällens bästa var att helt plötsligt hade man ställt tillbaka klockan så när vi åkte hem - helt färdiga - var klockan bara 2.

Idag är den diffusa planen att åka till Hyde Park och mata duvor med tjejerna (orkar inte skriva Anna och Jenny hela tiden). Köpa med oss lite pizza eller mc donalds och bara dö i gräset. Perfekt söndag känner jag.

När jag och Fanny fortfarande var oerfarna Londonrookies tog Elin och Joel med oss till Hydan på duvmatning och det tyckte jag var så mysigt så nu vill jag föra traditionen vidare.

Voila!

Nu tyckte jag att det var så kul att ta bilder på min plånbok så jag fortsatte lite till.

Titta vad hemtrevligt det ser ut! Där kan ni mycket vagt skymta mina fina bröder som har fått viktigaste platserna. Lite trångt kanske, bland alla mina tjugolappar. Och titta där, mina bröst i bakgrunden. Vänta nu, jag tror jag kan ha fått till den perfekta bilden här. Tänk alla som försökt, och så är det lilla JAG som lyckas! Med min gamla webcam. Ja, jag säger då det.

Ja Johanna, jag vet att dina föräldrar läser, men så länge jag inte outar dig på något sätt så var det ju okej, eller hur?

The gambler

Det här var lite intressant tycker jag. Håller på att inreda min nya fina plånbok som förresten ser ut så här:

Kommer till alla mina kort och bestämmer att så många som 7 kort får flytta över till den nya lyan. Här har vi gänget:

Boots (apotek/skönhet/allt mellan himmel och jord), Körkort (tungt men ack så icke välandvänt), Mc Donald's discount card (ack så välanvänt), European health insurance card, Swedbank, Tesco clubcard (som ICAkort fast här!). Men kan ni gissa vad det guldiga kortet är för något? Nej vet ni vad, det kan ni nog aldrig!

Tadaaa!

Detta är ett medlemskort på ett stort och mycket fancy kasino på Leicester Square. Har ni svårt att föreställa er mig på ett kasino? Tro mig, det har jag också. Jag följde med EN gång som stöttande flickvän, men var tvungen att skaffa mig ett medlemskap för att ens få komma in. Vi var där i fem minuter, förlorade 15 pund (HANS pengar, inte mina!), gick därifrån utan att dricksa i garderoben och jag bjöd på en tröstglass på Burger King. Det var det äventyret. Förevigat med ett guldkort som nu har en given plats i plånkan.