Att missa en avfart

FY.FAN. Vilken spännande resa.
Inte själva resan då, den förflöt alldeles smärtfritt, men vägen till resan.
Som sagt skulle Joe och "kanske några till" köra mig till Arlanda. De andra var Helene och Fanny.
Först och främst hade Johannas bil fryst igen hardcore! Så de slirade in framför min dörr cirka en kvart senare än tänkt. LUGNT eftersom jag redan sett till att vara ute i god tid, tidspessimist som jag är. Vi hade det mycket trevligt i bilen, så pass trevligt att vi (Joe, notera att jag skrev VI, jag lägger inte skulden på någon särskild, ok?) råkade missa avfarten till Arlanda. Fortfarande ganska lugnt tidsmässigt. Synd bara att Johannas bil led akut bensinbrist. Skulle vi klara oss till nästa avfart? Och vad i helvete gör vi om vi INTE klarar oss till nästa avfart? Och vet ni hur jävla långt det är till nästa avfart om man råkar missa Arlanda? Väldigt långt. Särskilt när mätarn står på noll och man ska med ett flyg om en timme.
Jag tror vi alla åldrades 10 år på de 10 minuterna det tog innan vi till slut nådde avfarten. Där hittade vi en mack, tankade blixtsnabbt och rejsade tillbaka till Arlanda.

Joe hade pissdåligt samvete för detta men jag tyckte det var det ultimata avslutet på min knäppa julresa. Och jag hann ju med planet utan att behöva döda tre timmar på flygplatsen som jag brukar. Perfekt ju!

Jag fick förresten ett önskemål om att skriva i bloggen att vi pratade om väldigt viktiga och vuxna saker och att det var därför vi missade avfarten. "Säg att vi snackade om klimatförändring eller nåt!". Det gjorde vi inte. Några av de sista orden innan "FAN VI SKULLE SVÄNGT DÄR!" var "biologisk klocka". Nu vet ni det.