Hihi

Men hörrni, hur glad blir man inte ibland?
Till exempel när man gör slut med en kille på söndagen, hinner tänka "jahapp hej igen välbekanta singelliv, nu kommer jag aldrig mer hitta nån.", hånglar järnet med någon på fredagen (5 dagar senare). Tycker "Faaan vilket kap, han är ju skittrevlig och asrolig och helt okej snygg!". Vaknar dagen efter och tänker "hmm, han var ju trevlig och rolig, men han var nog bara snygg genom mina beergoggles." Har ändå en sms-konversation med honom lördag till tisdag (idag. Det är tisdag idag.) och letar till slut upp varandra på facebook. Tar ett djupt andetag och lovar sig själv att inte äcklas av sin brist på omdöme när man ser hur han verkligen såg ut. Klickar på en bild, blundar, räknar ner från 10, slår upp ögonen och se på fan! Killen var sötare än du minns tillochmed! Han skulle se bra ut även utan sin sköna personlighet, men när han dessutom får en att skratta hela tiden och man bara totalt klickar... Ja, då blir man ju glad eller hur?