Come join the joyride

Det bara rycker och spritter i min kropp av känslor idag. Dels lite depp för att vara själv igen. Saknar en Johanna bredvid mig - oavsett vilken Johanna det skulle vara. Här är i allafall Hilding imorse när hon lämnade mig. Sista glimten av henne på tre veckor. Vilket å andra sidan inte är så himla länge faktiskt.

På detta depp la jag också till en enorm trötthet eftersom de två senaste nätterna inneburit mindre än 8 timmars sömn sammanlagt. Och så lite bakishet på det. Och en beslutsångest av aldrig tidigare skådat slag.
Men det har varit en jättevacker decemberdag i London, blå himmel, sol och en sådan där krispig kyla ni vet. Hade en skön och rätt lönsam dag på jobbet och när min chef kom och bytte av mig öste hon beröm över mig samt bjöd på glögg. Och så kom vi fram till att vi borde gå ut och ta en öl någon dag och snacka skit. Lovely!
På vägen till tunnelbanan gick jag förbi en man som sålde "The Big Issue", Londons motsvarighet till Situation Sthlm. Går dagligen förbi folk som säljer men man köper ju aldrig (ni vet!). Men någonting fick mig att vilja köpa en idag, och det slutade med att jag snackade länge med den här mannen. Han hette Anthony, var 47 och hade haft en flickvän i hela sitt liv. De träffades när de var tolv och har varit tillsammans ända fram till förra året då hon dog i cancer. Han började gråta lite när han berättade och jag blev sjukt berörd. När jag skulle gå sa han "Maybe you'll come by here some other day, and maybe you'll say hello to me then." Jag tyckte det var fint på något sätt... Och hela vägen till och i tunnelbanan gav jag sedan pengar till varenda musikant och tiggare jag såg, med någon slags ny respekt för livet och människorna man delar det med.

Okej, jag inser också att detta var ett hemskt osammanhängande inlägg, men så blir det ibland! Bara för att göra det ännu lite konstigare så får ni ett par bilder från igår kväll. Mycket nöje!