Som sagt, patriotism ÄR det nya svarta!

Häromdagen visades ett program på Channel4 där Jamie Oliver åkte till Sverige och lagade svensk mat. Vi såg det igår på nätet och det var helt fantastiskt. Sedan jag flyttade hit förra januari har jag aldrig fått en sådan stark hemlängtan.

De var i Stockholms skärgård och det var så jävla vackert. Jag hade nästan glömt det. Fy fan vad vackert det är!

De hade kräftskiva, surströmmingskiva, lagade knäckebröd, bullar, gravad lax och gud vet vad. Vi var tvungna att gå och göra oss en varsin macka för att stå ut med att se all underbar mat.

Mitt hårt bankande svenska hjärta blev även lite stolt över hur bra folk var på engelska. Jamie Oliver sa också detta vid något tillfälle: "What's interesting is that these people are actually better at English than I am!".

Till och med några ungar i 10årsåldern som de hittade på en brygga kunde svara på frågor och berättade att de gillar att fiska kräftor. Bravo!

Nog för att många hade brutal svennedialekt, en gubbe yttrade t.ex. "Sit here, I want close contact" vilket fick oss att skratta högt och länge, men trots allt så var engelskan mycket bra hos de flesta. Go Sweden!

Efter programmet var vi alldeles apatiska. De lyckades verkligen sätta fingret på det jag älskar och saknar allra mest med hemlandet.

Så nu förlängde jag just min semester i Sverige med ett par dagar. Jag kommer hem i mitten av juni någon gång och jag stannar nog ett tag. I alla fall tre veckor. För jag MÅSTE hinna vara på landet i flera dagar. Hela mitt väsen skriker efter det.

Och så hoppas jag att alla engelsmän såg det där programmet och blev sjukt imponerade. I bästa fall var det en rik kille i precis min liga som såg det och nu vill gifta sig med en svensk tjej så att de kan spendera hela somrarna i Stockholms skärgård och att jag träffar den här killen imorgon. Inte idag, jag orkar inte duscha idag.