Vad är det som skvalar? Det är visst nån som pissar mig i nacken.

Nu vill någon där uppe mig riktigt riktigt illa.
Allt - och då menar jag ALLT går emot mig den här helgen. Tur att den är över, lyckan kanske kan vända då?

En hel del dumheter har pågått under de här dagarna, men nyss kom den värsta smällen: Min mobil dog.

Jag tror inte ni förstår hur mycket det smärtar mig. Eller, det kanske ni gör. Men jag tycker folk tenderar att ta mobil-breakdowns med en klackspark och springer bara och köper en ny och gillare.
Min mobil är min baby sedan två och ett halvt år och jag vill aldrig byta ut den. Plus att jag inte bara kan ta någon gammal mobil som ligger och skräpar och använda så länge. Vill min mobbe inte samarbeta nu så sitter jag utan telefon. Och det vore hemskt jobbigt.

Efter att jag stängt inne tårarna (eftersom Jenny sitter här bredvid mig och jag inte vill visa mig svag) så bestämde sig även facebook för att inte vilja lägga upp mina bilder som jag jobbat med i någon timme nu. Jag pallar inte mer! Är jävligt trött också, och då blir allt lite värre ni vet.

Men ok, se det från den ljusa sidan, de bra sakerna helgen medfört:

• Jag har fått känna på en stunds förälskelse
• Jag har tjänat ganska mycket pengar
• Jag har fått sola och ha picknick
• Jag har haft fantastiskt kul med mina grymma roomies
• Jag har druckit corona ute på en balkong mitt i natten med en massa roliga randoms
• Jag har fått massa fina sms från Hilding som värmt upp i alla lite sämre stunder
• Sen kommer jag inte på något mer