Jag har fruktansvärd beslutsångest nu. Om många grejer, men jag väljer att skriva om en. Den där jävla modellgrejen. Jag kände mig ganska nöjd igår efter att ha tackat nej "De ska fan inte få mina pengar mohaha!"
Men ju längre dagen gick desto mer tänkte jag på det och började känna att det kanske inte var rätt beslut trots allt. Och sedan pratade jag med Juan och Jamie och de verkade tycka att jag var körd i huvudet. Jamie sa "Jag kan betala de där 100 så får jag 20 procent av allt du tjänar sen!" och "Vafan, de kommer fixa hår och make-up för 100 pund. Mitt ex pröjsade 150 pund för hår och make till vårt bröllop! Och så får du ju några snygga bilder som du kan ge till dina föräldrar, eller till Juan! Fast han vill ju bara ha nakenbilder iofs..."
AAH varför kan folk inte alltid hålla med mig om jag har fattat ett beslut? Även om det är ett korkat beslut.
Nu överväger jag att svälja min enorma stolthet, ringa tillbaka och fråga om det är försent att ändra sig.
Men samtidigt så är jag absolut livrädd för hela grejen också. Jag tror verkligen inte jag hör hemma framför en kamera. Inte professionellt åtminstone.
Jävla velande hela tiden!
Men så tycker jag ändå att det är lite härligt faktiskt. Oavsett om det är bra saker eller dåliga, det händer i alla fall mycket i den här staden. Och känslorna flyger runt av bara fan i kroppen hela tiden, upp och ner. Men då vet man i alla fall att man lever.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar