Årets skämt

Lova att inte skratta nu. Seriöst, jag övervägde att inte skriva något om detta av rädsla för att ni skulle hånskratta mig rätt i ansiktet. Men nu skriver jag det i alla fall.

Häromdagen när jag var på en av mina små ensamma shoppingrundor stoppade en tjej mig vid Oxford Circus och frågade om hon fick ta kort på mig till en modellagentur. Hon tog mitt nummer och sa att några agenter (?) skulle kolla bilderna och om de gillade mig så skulle de ringa.

HÖHÖ tänkte jag och knallade därifrån med den dagens roliga historia. Mötte upp Juan efteråt och han tog det lika oseriöst som jag, började snacka om folk som luras och trafficking och såna grejer. Dock medgav han att det vore coolt med en flickvän som är modell, men sedan skrockade vi båda åt det absurda i det hela och återgick till verkligheten.

Men så igår upptäckte jag ett missat samtal och ett sms från den där agenturen på min mobil och de bad mig kontakta dem. Jag skrev tillbaka och frågade vad det gällde och i morse fick jag ett sms där de frågade om jag var intresserad av att komma på intervju och så bad de om min längd, klädstorlek och tidigare erfarenhet framför kamera.

Där tyckte jag det fick räcka med det här lilla äventyret.

1. Jag kände inte för att få ett "HAHA oj då!" som svar när jag skickat mina uppgifter.

2. Jag ville inte orsaka att den där stackars tjejen som "upptäckte" mig skulle få sparken, vilket hon säkerligen skulle fått om de upptäckt att hon castat en tjej på 1.62, (och alla andra saker som talar emot att yours truly skulle kunna vara modell!)

Alltså, säga vad man vill om mig, men en modell kommer jag aldrig bli.

Men på det här viset så slipper jag få ett "tack, men nej tack" på något jag inte ens bett om, PLUS att jag om några år kan berätta för folk att jag tackade nej till ett modellkontrakt.
Tiden modifierar ju sanningar som ni säkert vet.