Dagen då jag tackade nej till kändisskap

Haha shit! Fick precis ännu ett samtal från den där modellgrejen (ja de ringde även igår).
Nån kille med väldigt homosexuell röst babblade på om hur bra detta var och alla jobb han skulle försöka fixa åt mig och vilka ENORMA pengar detta skulle innebära. Obs, det var inte bara modellgrejer, utan även statistroller och sånt. (Han nämnde bland annat Hollyoaks! HAHA ett skitprogram som Johanna, Helene och jag följde slaviskt i Spanien)

Hursomhelst, det lät ju hemskt bra det där, och klart jag var intresserad. Men så kom han till slut fram till att de behövde professionella bilder på mig till sin hemsida och att jag själv skulle bli tvungen att betala 100 pund för copyright på bilderna.
Det kände jag INTE för. Han tyckte nog jag var helt dum i huvudet. "But Julia, you have to spend money to make money" Blablabla
Nej. Tillbaka till det jag skrev tidigare. Jag vill inte få ett "nej tack" på något jag inte ens bett om. Och då DESSUTOM något jag betalat 100 pund för. (1200 kronor)

Tänk: Jag åker och tar "modellbilder" (bara det känns fruktansvärt löjligt, jag skulle vara oerhört obekväm framför en kamera på det viset), betalar 100 pund, åker hem, väntar, ingenting händer. MISSLYCKANDE!

Så DÄR var äventyret slut. Men nu kan jag ju ännu mer säga att jag tackat nej till modelljobb. Och statistjobb och hela köret.

Hörrni, kommer ni ihåg den där gången då jag tackade nej till att bli känd, filthy rich och leva ett liv i glamour? High Five!