Idag såg jag min första engelska råtta. Jag vet att jag har haft tur som bott här i totalt nästan ett halvår utan att se en enda råtta eller mus, men det spelade ingen roll alls när jag såg det där lilla äcklet. Den sprang förbi mig på gatan och jag fick panik. Som tur var så var jag med Juan så han fick skydda mig från råttan (ja, annars hade den antagligen hoppat upp och huggit mig i strupen). Men han gav mig en lite konstig blick när jag började hyperventilera och försöka förklara smärtan som ilade genom hela min kropp. Vi kom fram till att jag nog har råttfobi.
Och med det smått ångestladdade inlägget säger jag godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Då är vi två lillajulia@pa
SvaraRadera