-Okej Julia, det var minsann en bra uppdatering. Men hur går det med colombianen då?

Jo tack, det går jävligt bra faktiskt!

Det har varit väldigt mysigt att bo med honom i ett par dagar. Jag har känt mig ensam och saknat honom varje gång han inte varit i närheten (ja fan, tillochmed när han har varit i duschen och jag varit i hans rum så har jag saknat honom! Gaaay!)

I lördags var vi ute - salsaklubb hell yeah - med hans kompisar och då frågade en av dem "vilken sorts relation har ni två egentligen?" och då kom vi enigt fram till att okej, vi är nog ihop då. Sån jävla set-up av dem, helt klart. Men skit samma! Och sen när vi var själva så sa han att han ville göra detta lite mer ordentligt och frågade "will you be my girlfriend?"
Jag svarade "yes!!", kastade mig i hans armar, vi kysstes, alla omkring applåderade, dj:n spelade "I will always love you" och sen började eftertexterna rulla.
Okej allt var sant tillochmed "will you be my girlfriend". Sen hittade jag på lite.
Hursomhelst, får väl lov att erkänna att jag har pojkvän nu.

Nu tänker ni nog "jaha, har du ändrat dig plötsligt?".
Ja, det verkar ju onekligen så.

Och det stora eldprovet kom idag, här ska ni få höra:
Han hade en intervju imorse för att förlänga sitt Visa. Han var rätt nervös men jag var övertygad om att han skulle få det. Om det inte beviljades skulle han vara tvungen att lämna England om en månad, men jag var inte ens orolig. Och när jag tänkte tanken så var det ärligt talat med en liten axelryckning. Jag hade ju ändå tänkt göra slut på detta rätt snart eller hur? Då vore det ju egentligen ganska smidigt om han lämnade landet - väldigt bra anledning att blåsa av vår lilla fling.

Så i förmiddags var jag i nya huset och betalade deposition och lämnade av lite grejor när han ringde. Jag frågade hur det hade gått och han sa att han ville vänta med att berätta tills jag var där. Så jag åkte tillbaka till hans hus och när jag kom in i hans rum satt två av hans kompisar, Christian och Jimmy (jag avgudar dem båda två, måste bara tillägga det) där med honom. De såg på mig med lite obekväma och ledsna blickar och Juan berättade till slut att han inte fick sitt Visa förlängt.
Jag var säker på att han skämtade men han sa att det var sant. Jag försökte avläsa de andra, för det MÅSTE vara en bluff, men de såg lika förvirrade och upprörda ut som jag. Jag vägrade verkligen tro att det var sant men Juan visade mig tillochmed papper på att han bara fick vara kvar till 31 oktober. Så då började jag till slut acceptera att jävlar, han fick det inte.
Och vad tror ni jag gjorde?
Jag började gråta som ett litet barn. De andra gick ut och lämnade oss ifred och jag låg verkligen och hulkade i hans famn. Han tröstade mig en stund innan han slutligen viskade i mitt öra "I'm staying for 13 months".

Fucking. Bastard.

Så ja, han fick det förlängt och ja, han kommer stanna här. Hans busiga plan var dock att lura alla ett ganska bra tag, inklusive mig, men när jag började gråta kunde han bara inte fortsätta. Däremot blev jag tvungen att spela med sen inför de andra eftersom han fortfarande ville lura dem. Och det var ju inte speciellt svårt med min rödgråtna fejja.

För att göra en lång historia kort, min reaktion överraskade mig litegrann. Och jag antar att det mycket tydligt bevisar att jag nog gillar den här killen trots allt.
Dessutom lär ju hans ego vara laddat till max nu efter det där. Fan.