(Ja, jag är hemma och snorar även idag, så ni kan vänta er lika många tristessinlägg som igår. Åh vad jag skämmer bort er, skitungar!)
Elin har hållt på och haft dåligt samvete ända sen Proudkvällen för att vi tappade bort varandra. Men nu har jag kommit på att det nog inte var de som tappade bort mig, utan jag som tappade bort dem.
För när vi precis lämnat Proud och var på väg hem eller någon annanstans - oklart det där - så hörde jag någon sjunga Scatman. Och som i hypnos följde jag rösten och befann mig plötsligt i ett scat-battle med nån snubbe. Han tyckte att jag var bra, men jag tror inte att han var ärlig. Efter att han berättat att hans mamma är som hans slav så skildes vi åt och då var mitt sällskap borta.
Så vi behöver väl inte peka finger här va? Låt oss bara säga att det var klantigt. Av alla parter. Framförallt av den här killen:
Det var ju faktiskt hans fel egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar