Om du visste vad jag saknar dig.
Kriget rasar vidare här utanför min skyttegrav, men än så länge lever jag.
Jag hade en fin vän i min pluton som igår dog i mina armar. Jag försökte rädda honom men kunde inte. Så vi bad. Vi bad för hans liv och jag bad samtidigt för mitt liv, inte för min egen skull. För din skull, min älskade. Jag vill icke ta ifrån dig den som älskar dig mest i världen.
All denna död får mig att tänka på livet. Vet du att du är mitt liv? Jag tänker på dig dag och natt och önskar att jag kunde vara där du är.
Ibland tränger solen fram och då ser jag ditt leende. Förra veckan färdades vi en lång väg till fots och en av nätterna var så otroligt stjärnklar. Stjärnorna påminde mig om dina vackra ögon som glänste i mörkret den där kvällen då vi sa farväl, minns du? Jag minns, med smärta, hur jag var tvungen att lämna dig då. Tro aldrig att det var något jag själv ville. När jag kommer hem (jag vägrar skriva "om", för det finns inget annat alternativ!) kommer jag aldrig mer att lämna din sida.
Jag undrar så hur du har det, och ber varje dag för att du inte ska glömma bort mig.
Jag kommer aldrig glömma dig.
Var snäll att ta väl hand om det finaste jag har, alltså dig. Utan dig har jag inget att överleva detta för, inget ljus i slutet av tunneln.
Din för alltid,
Lilla fågel blå
Kriget rasar vidare här utanför min skyttegrav, men än så länge lever jag.
Jag hade en fin vän i min pluton som igår dog i mina armar. Jag försökte rädda honom men kunde inte. Så vi bad. Vi bad för hans liv och jag bad samtidigt för mitt liv, inte för min egen skull. För din skull, min älskade. Jag vill icke ta ifrån dig den som älskar dig mest i världen.
All denna död får mig att tänka på livet. Vet du att du är mitt liv? Jag tänker på dig dag och natt och önskar att jag kunde vara där du är.
Ibland tränger solen fram och då ser jag ditt leende. Förra veckan färdades vi en lång väg till fots och en av nätterna var så otroligt stjärnklar. Stjärnorna påminde mig om dina vackra ögon som glänste i mörkret den där kvällen då vi sa farväl, minns du? Jag minns, med smärta, hur jag var tvungen att lämna dig då. Tro aldrig att det var något jag själv ville. När jag kommer hem (jag vägrar skriva "om", för det finns inget annat alternativ!) kommer jag aldrig mer att lämna din sida.
Jag undrar så hur du har det, och ber varje dag för att du inte ska glömma bort mig.
Jag kommer aldrig glömma dig.
Var snäll att ta väl hand om det finaste jag har, alltså dig. Utan dig har jag inget att överleva detta för, inget ljus i slutet av tunneln.
Din för alltid,
Lilla fågel blå
Har du inte aids längre? Jag vill komma o hälsa på dig nu. med samma!
SvaraRadera