måndag 7 september 2009

Life's a bitch and then you die.

Jag har ett i-landsproblem som jag skulle vilja dela med mig av.
Ni vet när man får ett wall(?)inlägg på facebook och man vill svara på det. Är det då bara jag som alltid glömmer att gå till "konversationen" utan istället skriver direkt som en kommentar på min egen vägg? Och precis när jag skickat så inser jag att jävlar, nu gjorde jag det igen. Och då kommer alltid dilemmat: ska jag låta det stå kvar som en kommentar? (för personen ifråga kommer ju kunna se det och svara ändå). Eller ska jag radera det och skriva samma sak igen fast i själva konversationen (så att det alltså hamnar på den andra personens vägg)?

Jag hinner alltid fundera på detta i ett par sekunder, men det slutar alltid med att jag kopierar texten, raderar den från kommentarsfältet, och klistrar in den i konversationen istället. För annars känns det lite som att jag är dryg och egocentrisk på något vis, som bara vill ha en konversation på min egen wall. Men då följer naturligtvis en stunds oro över att personen ska ha hunnit läsa kommentaren och då tycka att jag är en nojjig tönt som raderar och har mig.

Ja ni, ibland är livet hårt. Men det som inte dödar härdar, det är så man får tänka i de här tunga stunderna.

1 kommentar:

  1. Åååh du är precis dig lik! :) Jag gör likadant!
    Saknar dig <3

    SvaraRadera