Calma calma!

Jag gick lös med en penna i colombianköket häromdagen.

De hade satt upp lappar med husregler och jag skrev "No dar de comer a las palomas!" vilket betyder "mata inte duvorna". Detta tyckte alla var hemskt roligt. Jag tyckte det här var ännu roligare:

Mitt rum i bilder

Bilden på Beatles har jag inte satt dit själv, men jag gillaren!

Tog en bild på sängen men kände att nää, den blev inte riktigt bra

Så jag ändrade lite grejer. Kan ni se förändringarna? Det finns fyra tror jag.

Mattan Signe som jag köpte för mindre än 20 kronor

Utsikten från mitt fönster. Jättefin.

4 bra saker: Marabou, datorn, Johanna och Johanna.

Möss

Andra dagen jag bodde hos Juan kom jag hem efter jobbet till ett tomt hus. Rätt skönt, tyckte jag, och satte mig med datorn i hans säng för att se på Scrubs. Då såg jag i ögonvrån hur något rörde sig snabbt under dörren. Jag trodde att jag sett fel och struntade i det, tills det plötsligt rörde sig igen fast åt andra hållet. Sedan höll det på så några gånger men jag hann aldrig se vad det var för rörelsen var för snabb.
Självklart anade jag att det var en mus, men min, vad ska jag säga, självbevarelsedrift, fick mig att vägra tro på det.
Men en liten stund senare såg jag istället hur något rörde sig sakta och försiktigt från inunder Jimmys säng påväg mot min. Och yes, självklart var det en musjävel. Jag tog Juans tröja som låg i sängen och slog mot den så att den ilade tillbaka, men bara för några sekunder. Sedan skulle fanskapet försöka ta sig till min sida av rummet igen, varpå jag skrämde tillbaka den igen, och så höll vi på. Musen och jag. Tills jag med en stor gråtklump i halsen kutade ut ur rummet och ner i köket där jag ringde Juan med ett desperat "WHERE THE HELL ARE YOU!?".

Helene, föreställ dig mig där jag satt i sängen och jämrade mig, med Juans tröja i ett krampaktigt grepp och framkallade läten som uuuååah och iijjjh.
Och där har du din födelsedagspresent i år. Grattis igen.

-Okej Julia, det var minsann en bra uppdatering. Men hur går det med colombianen då?

Jo tack, det går jävligt bra faktiskt!

Det har varit väldigt mysigt att bo med honom i ett par dagar. Jag har känt mig ensam och saknat honom varje gång han inte varit i närheten (ja fan, tillochmed när han har varit i duschen och jag varit i hans rum så har jag saknat honom! Gaaay!)

I lördags var vi ute - salsaklubb hell yeah - med hans kompisar och då frågade en av dem "vilken sorts relation har ni två egentligen?" och då kom vi enigt fram till att okej, vi är nog ihop då. Sån jävla set-up av dem, helt klart. Men skit samma! Och sen när vi var själva så sa han att han ville göra detta lite mer ordentligt och frågade "will you be my girlfriend?"
Jag svarade "yes!!", kastade mig i hans armar, vi kysstes, alla omkring applåderade, dj:n spelade "I will always love you" och sen började eftertexterna rulla.
Okej allt var sant tillochmed "will you be my girlfriend". Sen hittade jag på lite.
Hursomhelst, får väl lov att erkänna att jag har pojkvän nu.

Nu tänker ni nog "jaha, har du ändrat dig plötsligt?".
Ja, det verkar ju onekligen så.

Och det stora eldprovet kom idag, här ska ni få höra:
Han hade en intervju imorse för att förlänga sitt Visa. Han var rätt nervös men jag var övertygad om att han skulle få det. Om det inte beviljades skulle han vara tvungen att lämna England om en månad, men jag var inte ens orolig. Och när jag tänkte tanken så var det ärligt talat med en liten axelryckning. Jag hade ju ändå tänkt göra slut på detta rätt snart eller hur? Då vore det ju egentligen ganska smidigt om han lämnade landet - väldigt bra anledning att blåsa av vår lilla fling.

Så i förmiddags var jag i nya huset och betalade deposition och lämnade av lite grejor när han ringde. Jag frågade hur det hade gått och han sa att han ville vänta med att berätta tills jag var där. Så jag åkte tillbaka till hans hus och när jag kom in i hans rum satt två av hans kompisar, Christian och Jimmy (jag avgudar dem båda två, måste bara tillägga det) där med honom. De såg på mig med lite obekväma och ledsna blickar och Juan berättade till slut att han inte fick sitt Visa förlängt.
Jag var säker på att han skämtade men han sa att det var sant. Jag försökte avläsa de andra, för det MÅSTE vara en bluff, men de såg lika förvirrade och upprörda ut som jag. Jag vägrade verkligen tro att det var sant men Juan visade mig tillochmed papper på att han bara fick vara kvar till 31 oktober. Så då började jag till slut acceptera att jävlar, han fick det inte.
Och vad tror ni jag gjorde?
Jag började gråta som ett litet barn. De andra gick ut och lämnade oss ifred och jag låg verkligen och hulkade i hans famn. Han tröstade mig en stund innan han slutligen viskade i mitt öra "I'm staying for 13 months".

Fucking. Bastard.

Så ja, han fick det förlängt och ja, han kommer stanna här. Hans busiga plan var dock att lura alla ett ganska bra tag, inklusive mig, men när jag började gråta kunde han bara inte fortsätta. Däremot blev jag tvungen att spela med sen inför de andra eftersom han fortfarande ville lura dem. Och det var ju inte speciellt svårt med min rödgråtna fejja.

För att göra en lång historia kort, min reaktion överraskade mig litegrann. Och jag antar att det mycket tydligt bevisar att jag nog gillar den här killen trots allt.
Dessutom lär ju hans ego vara laddat till max nu efter det där. Fan.

I'm your destiny calling

Hepp! Hemma igen från ajkiia. Jag blev som ett litet barn i en leksaksaffär när jag kom in där. Jag talade om för Juan att han aldrig mer kommer se mig så excited (finns inget lika bra ord på svenska, jag är inte Silvstedtifierad!) och att är det någon gång han ska göra något dumt så var det då, för ingenting kunde sänka mitt humör.
Åt köttbullar med lingonsylt och potatis och en kanelbulle till efterrätt. Ville visa honom lite av min kultur och han gillade alltihopa. He's a keeper!
Planen var att köpa det nödvändiga - kuddar, täcken, lakan och en spegel. Hur många tror att det var allt jag köpte? Ingen? Okej, ni har rätt. 57 pund landade kalaset på. INNAN jag kommit till matdelen. Där blev det ett par slantar till. Så nu sitter jag här hemma och mumsar singoallakakor. Hur många tror att jag någonsin skulle köpa singoallakakor hemma i Sverige? Ingen? Okej... Rätt igen.
Men att gå runt på Ikea i ett annat land gör en ju så fruktansvärt patriotisk! Jag skulle inte varit det minsta förvånad om jag kommit hem med en svensk flagga tatuerad på bröstet.

Men nu till lite snabb update då.
I onsdags var vi tvungna att lämna lägenheten i Camden, och dagen innan hade jag bestämt mig för att gå min egen väg och inte bo med svenskarna. Skulle få flytta ihop med Tashi och hennes kompisar men så sket sig det och jag hann tänka "det här var ju kanske inte så genomtänkt", men sen löste allt sig superduperfort! Så här fort! (sprang från sängen till dörren och tillbaka mitt fortaste så ni skulle förstå. Vilket förövrigt är kanske 1.70 meter, men strunt samma)
För på dirr så hittade jag ett ledigt rum. Det var 35 pers som skulle komma på visning men jag lyckades sneaka åt mig en visning före alla andra och så fick jag rummet. Det gäller att vara listig!
Så nu har jag ett eget litet singelrum i Bethnal Green, där jag faktiskt väldigt gärna ville bo. Läget är perfekt med ca 3 minuter till tunnelbanan och jag bor i ett hus med en spansk tjej, en spansk kille, en tysk kille, en kille från typ hongkong eller något sånt och ett engelskt bögpar.
Mitt rum är inte mycket att hänga i julgranen egentligen, men det är alldeles lagom, och det är MITT EGET! Det är något att hänga i julgranen. Och med allt jag köpte på Ikea ikväll så ska det nog kunna bli riktigt mysigt. Rött kommer det bli. Kärlekens färg. Socialdemokraternas färg. De tibetanska munkarnas färg.
Ja, jag är övertrött, låt mig va!

Tjohooo!

Äntligen har jag internet! Har bott hos colombianerna sedan i onsdags helt internetlös. Ett rent helvete ni vet. Tur då att det kompenserades med en helvetisk rolig tid med colombiangänget.

Det första jag ska göra nu är att tillägna detta inlägg till en av mina absolut bästa vänner som fyllde år i lördags och som jag fittigt nog inte hörde av mig till på hela långa födelsedagen. Helene, du kan inte ana hur stark ångest som cirkulerat i min kropp sedan dess. Det var ju så gott som fysiskt omöjligt för mig att nå dig, men nej, det finns inga ursäkter. Skjut mig.

Här kommer i alla fall största iefterskottsgrattiset någon någonsin har fått.

GRATTIS BELLE!

Jag önskar så att jag varit där och sett när den här lilla tjejen passerade 20årsstrecket med dunder och brak.

Senare ikväll tänker jag skriva en massa om allt som hänt de senaste dagarna, men just nu har jag brådis för att möta upp Juanito. Jag ska dra med honom till Ikea och köpa lite grejer till mitt nya rum. Fast mest är det för att han ska få prova svenska köttbullar.
Fridens liljor!

Hej hej

Ojojoj mycket konstigheter hander har borta hela tiden ska ni veta.
Just nu sitter jag pa donken (om ni inte kan avlasa det sa ar klockan 00.22) och vantar pa att juanito ska sluta jobba. Var precis ute pa en kort pubrunda efter jobbet med Fredrik. Helt seriost, jag drack 2 ol. och jaaavlar vad jag kanner av det! Illa.

Och sa sumpade jag 20 pund. Skulle betala med en 20-lapp i baren och da sa de att den var fejk. Jaaavligt irriterande. Jag ar ju inte riktigt gjord av pengar som ni kanske forstatt.
Men da far man tanka pa att jag for tillfallet bor gratis (hos juan) ater gratis (juan betalar min mat) osv. Sa da blir det val plus minus noll I guess.

Det var val allt jag hade att komma med nu tror jag.
Jag skaaaa beratta om allt annat tokigt som har hant. Sen. Talamod ar en fiskares baste van vet ni! Kyss.

yeehaa

Lever du? Undrar ni.

I allra hogsta grad. Svarar jag.

Men det ar inte roligt att skriva en ordentlig uppdatering utan prickar och ringar, sa ni far vanta lite med att hora om allt spannande som har hant de senaste dagarna. (Det HAR faktiskt hant spannande grejer, for en gangs skull)

Ciao, eller som colombianerna gar runt och sager nu: Tjado!

So come down kid, we are all waiting down here

Sjukt jävla förbryllad

Men det är ju det här jag åkte hit för - äventyret.

Min kära

Om du visste vad jag saknar dig.
Kriget rasar vidare här utanför min skyttegrav, men än så länge lever jag.
Jag hade en fin vän i min pluton som igår dog i mina armar. Jag försökte rädda honom men kunde inte. Så vi bad. Vi bad för hans liv och jag bad samtidigt för mitt liv, inte för min egen skull. För din skull, min älskade. Jag vill icke ta ifrån dig den som älskar dig mest i världen.

All denna död får mig att tänka på livet. Vet du att du är mitt liv? Jag tänker på dig dag och natt och önskar att jag kunde vara där du är.

Ibland tränger solen fram och då ser jag ditt leende. Förra veckan färdades vi en lång väg till fots och en av nätterna var så otroligt stjärnklar. Stjärnorna påminde mig om dina vackra ögon som glänste i mörkret den där kvällen då vi sa farväl, minns du? Jag minns, med smärta, hur jag var tvungen att lämna dig då. Tro aldrig att det var något jag själv ville. När jag kommer hem (jag vägrar skriva "om", för det finns inget annat alternativ!) kommer jag aldrig mer att lämna din sida.

Jag undrar så hur du har det, och ber varje dag för att du inte ska glömma bort mig.
Jag kommer aldrig glömma dig.

Var snäll att ta väl hand om det finaste jag har, alltså dig. Utan dig har jag inget att överleva detta för, inget ljus i slutet av tunneln.

Din för alltid,
Lilla fågel blå

Tamejtusan. Alkoholfri helg!

Okej, det känns som att jag missade något igår. Nattas fest var väl sådär AAah så jävla bra!! -bra eller hur? Och här borta sitter jag, alldeles isolerad från er, mina kära vänner.

Men äääsch, jag hade en bra lördag jag också! Efter att ha jobbat i 8 timmar. För då åkte jag hem till casa de los colombianos (yes, nu har jag lärt mig) och satt i deras kök i några timmar med Juan och hans roomie Cristian och babblade på alla möjliga språk. Åtminstone engelska, spanska och svenska. De lärde mig en massa bra grejer och jag lärde dem tja och tjadå. Låt oss säga som så att de är v.ä.r.d.e.l.ö.s.a på att lära sig svenska. Men väldigt roliga är de.

Jag sov kvar där sen och blev väckt imorse av att världens finaste australiensare försökte dra av mig täcket. God morgon.

Ett par timmar av dagen spenderades sedan på en pub i Camden med Fredrik och Manchester United - Manchester City. Var det någon som såg den matchen eller? Dra mig baklänges vilken match! Roligaste på länge. Obs, jag vet att det finns max en person som vet vad jag talar om. Linus, 7 minuters övertid! Såg du!? Och målet i sista sekunden! SÅG DU!?

Och nu tillbaka till boendeångesten. Måste ut härifrån om sisådär två dagar och tror ni vi har någonstans att bo? Noooo.
Men jag får bo hos colombianerna och det tycker jag faktiskt ska bli sketakul, så det är lungan egentligen. Som om ni oroade er..

Åååh

Yes, det blir en hemmakväll för mig. Har precis laddat över en massa filmer från Fredriks dator till min så nu jävlar ni!

Och precis nu sitter han här bredvid och spelar och sjunger en egenskriven låt. Asbra faktiskt. Värsta grabben liksom!
Det var precis det här som saknades i London känner jag.

Confusion

Jag har ett problem. Eller en tankenöt kanske man ska kalla det.
Om klockan är 18.30 i London nu, och 19.30 i Sverige, betyder det då att vi är en timme efter er eller en timme före er?

Jag tycker absolut att jag är en timme efter er, eftersom klockan redan är 19.30 hos er. När klockan är 19.30 här så har ni ju redan vart där en timme tidigare liksom. Alla svenskar jag frågat tycker likadant som jag.
Men! de flesta andra tycker tvärtom! Alla borta i Colombianhuset till exempel. De tycker att Sverige är en timme efter bara för att 19 kommer efter 18.
Vi hade den här diskussionen häromveckan och jag höll på att bli tokig. Inte nog med att jag tycker de har så jävla fel, men dessutom så vägrade de haja min tanke och skrattade bara åt mig och mina försök till upprättelse.
Det finns inget som gör mig lika frustrerad som att ha rätt och ändå bli skrattad åt för att de andra tycker jag har fel.

Men visst har jag rätt? Visst!?
Och visst var detta ett hemskt tråkigt inlägg såhär en fredagkväll? Behövde bara ventilera lite. Men läs inte då om det är så jävla tråkigt era fuckers!
Neeej, förlåt, nu är det kinamaten som pratar, jag ska lämna er ifred. Sorry.

He doesn't look a thing like Jesus

Karaoken igår blev... lyckad.

Det blev lagom fylla, åtminstone för tre femtedelar av gänget, och ja, jag räknas till de nyktra faktiskt. Eller nykter och nykter, jag höll mig på mattan.

Jag och Sofia körde When you were young och sedan körde Sofia, Elin och Tashi Material Girl. De försökte dra med mig också men jag avstod eftersom jag inte kan texten, vilket visade sig inte spela någon roll eftersom de inte heller kunde den.

Vid 2 drog vi därifrån och väl hemma lånade jag Fredriks gitarr (ja, det finns en gitarr i hushållet igen!) och jammade lite. Det var gött.

Idag har Elin, Fredrik och jag varit borta i östra London på lite boendeletande. Utan framgång bör väl tilläggas. Börjar nästan bli lite stressad nu eftersom vi måste flytta ut härifrån i början av nästa vecka.
Fast skiter det sig så har jag en väldigt välkommande colombian att bo hos ett tag så det är no danger on the roof.

Just nu sitter jag hemma med hemsk matkoma efter kinamat från Camden Market. Funderar på att skita i allt ikväll och bara ligga hemma och se på film. Jobbar imorgon föffan. Inte förrän 12 dock men ändå. Har ju inte blivit mycket sömn på... Ja, mycket länge helt enkelt.

As if!

Nu nar jag kom till jobbet och sa till min chef att jag fatt ett annat jobb blev han lite ledsen och sa "det var ju dalig tajming eftersom vi precis satt och diskuterade att lyfta dig till managerniva".
Haha! Jojo, visst. Jag vill inte vara manager pa mc donalds!
Daremot ska jag nog vara kvar har en dag i veckan eller sa. Bra att ha kvar kontakten med kollegorna och sa ar det ju gratis mat liksom!

Skål

I fredags var jag full

I lördags var jag full

I söndags drack jag inte

I måndags drack jag två öl
Igår drack jag en öl

Idag drack jag tre öl

Imorgon ska vi på karaokebar (många öl)

Och sedan är det helg. Och av erfarenhet vet jag att det finns en stor risk för öl

Jag drack inte ens öl innan jag flyttade till London!

iiiiiih!

Nyss hemkommen från Dorra, på ännu en uppesittare med öl, pizza och skitsnack. Precis innan jag skulle åka därifrån såg hon en rått- eller musjävel inne i badrummet. Och vet ni? Hon var lika rädd som jag. Så vi lyckades ju skrämma upp varandra riktigt bra och jag är lite orolig att hon hängde sig eller något sådant onödigt när jag åkte hem och lämnade henne ensam med djurhelvetet.

Och vet ni vet ni vet ni?
Jag har fått nytt jobb! Chefen på Fannys gamla tvåljobb ringde mig idag och sa att jag kan få börja nästa vecka. Sweet! Och det kunde inte kommit vid en bättre tidpunkt, för det här har varit en usel dag på Donken. Vi har två nya bossar och de är såna fittnyllen! Framförallt den ena, han har gjort sig förtjänt av oändligt många käftsmällar på den korta tid han varit där.

Och i skrivande stund sitter jag och asgarvar inombords för i soffan bredvid ligger Fredrik, nya roomien, och skypar med en polare - båda två på svinbred linköpingsdialekt (?). Bonnigt!

It's raining cats and dogs

Vädret i London är faktiskt inte så dåligt som alla säger. Inte sämre än i Sverige. Men den här dagen är undantaget som bekräftar regeln, för idag öser regnet ner. Tur då att man är ledig och inte behöver gå utanför dörren en endaste gång.
Igår anlände nummer 3 i gänget svenskar, Sofia, och hon bodde hos oss i natt. Ikväll anländer nummer 4, Fredrik, som ska bo hos oss från och med nu.

Igår pratade jag i telefon med Juan och sa att jag var förkyld och hade ont i halsen. Han tyckte överdrivet synd om mig och senare fick jag ett sms från honom där det stod att han var såååå ledsen att jag var sjuk och att om jag inte mådde bättre idag så skulle han skita i att jag hade en massa folk här, han skulle komma hit och ta hand om mig ändå.

Det är bara en jävla förkylning mänska!

Men det som förut gick mig på nerverna börjar bli lite gulligt nu tycker jag. Det känns väldigt bra att det finns någon i den här staden som bryr sig om mig och som skulle göra allt för min skull.

Förresten så dog ju Patrick Swayze i natt. Funderar därför på att gå till Morrisons och köpa muffins och sedan titta på Dirty Dancing. I sorg, eller nåt.

Ser ni den där tofsen?

Den har suttit där sen i lördags. Idag är det måndag.

Sjuk schmuk, jag tror det är dags för en dusch.

beebapaparabo bapaparabo

(Ja, jag är hemma och snorar även idag, så ni kan vänta er lika många tristessinlägg som igår. Åh vad jag skämmer bort er, skitungar!)

Elin har hållt på och haft dåligt samvete ända sen Proudkvällen för att vi tappade bort varandra. Men nu har jag kommit på att det nog inte var de som tappade bort mig, utan jag som tappade bort dem.
För när vi precis lämnat Proud och var på väg hem eller någon annanstans - oklart det där - så hörde jag någon sjunga Scatman. Och som i hypnos följde jag rösten och befann mig plötsligt i ett scat-battle med nån snubbe. Han tyckte att jag var bra, men jag tror inte att han var ärlig. Efter att han berättat att hans mamma är som hans slav så skildes vi åt och då var mitt sällskap borta.
Så vi behöver väl inte peka finger här va? Låt oss bara säga att det var klantigt. Av alla parter. Framförallt av den här killen:


Det var ju faktiskt hans fel egentligen.

Hmm..

Jag har försatt mig själv i en lite konstig sits här. Jag var ju tydligen tvungen att skriva ett inlägg om klamydia tidigare, med ett löfte om att inte uppdatera om resultatet. Och nu fick jag det precis i ett sms. Men om jag inte säger någonting om det så kanske ni tar för givet att det var positivt..?

Det var det inte.

Så, nu pratar vi inte mer om detta. Eller någonting som liknar detta. Aldrig mer. Tack hej.

Ha.Ha.Ha!

Gick in på facebook och såg att jag hade en vänförfrågan. Från min lillebror. Han har frågat mig hela sommaren om jag vill bli kompis med honom på facebook och jag har bestämt sagt nej. Jag och den äldre brodern har båda två sagt att när den lilla fyller 15, så kanske vi blir vänner med honom. Vilket är om tre år. Men nu hade han tydligen bestämt sig för att försöka i alla fall.
Jag tackade nej och skickade ett litet meddelande typ "jag älskar dig men NEJ".

Sekunden senare skriver Johanna L till mig att kolla in hennes wall. (usch jag hatar att prata i såna här termer men skit samma!)
Där hade lilla brodern skrivit tre meddelanden:

1. hejsan johanna Erik här. kul att du ville bli kompis med mig på facebook. nu e det bara julia jag ska fråga jag tror hon säger nej. jag har inte fått svar av medde björk hoppas hon säger ja att bli kompis på facebook med mig. hej så länge XD

2. jag kan inte skriva något till julia hon har inte acat än kan du skriva till henne

3. snällasnällasnälla

Jag. Dör.
Lilla lilla lilla gubben, nu fick jag nästan lite hemlängtan.

När jag ändå talar om det lilla trollet så kan jag ju tillägga att han är världens roligaste att prata tjejer med. Han berättar gärna och detaljerat om alla sina flickvänner hit och dit. Litet smakprov:
Han: Jag är ihop med en ny tjej nu.
Jag: Vadå, är du inte ihop med Madde längre?
Han: Nej, vi har gjort slut.
Jag: Jaha, hur gick det till då?
Han: Hon sa att hon älskade mig mest i hela världen och sen frågade hon om jag älskade henne också, och då svarade jag 'nej, jag är ihop med en annan'. Och då tog det slut.

Failure

Jag hade en uppgift idag. Gå och handla.
Och jag gjorde det ju, men då hade de stängt. Klockan 4! Vafan? Jag älskar London men ibland undrar man ju vad de håller på med.
Så jag gick förbi grillen nere på vår gata och köpte lite mat och snackade lite med killen som jobbar där. Jag var där en gång för sisådär 4 månader sen, och nu när jag kom in sa han direkt "nejmen det var längesen! Var har du varit?"
Vi pratade på ett tag om Sverige, som han älskar och har besökt många gånger. Bara Stockholmsområdet. Närmare bestämt Hjulsta, Tensta, Jakobsberg m.m. Hahaha. Lilla vän..

Min plötsliga förkylning gjorde att jag blev hemskt andfådd av den där lilla promenaden, så jag insåg att det fick bli en tråkig hemmadag idag. Har senaste två timmarna suttit med datorn och kollat gamla big brother-klipp på youtube. Förstår ni hur tråkigt jag har då eller?
Jag har dessutom bestämt vilken låt som ska bli min bröllopsvals en vacker dag:

Chicken Dance

Haha! Kom precis på ett till kul moment från igår:
Colombianerna lirade en massa "dansa-i-grupp"-låtar, typ macarena, las ketchup osv och då tog jag över datorn en sekund och tänkte att "nu ni, nu ska jag lyfta den här festen till taket med BÄSTA låten" och drog igång fågeldansen.
Vände mig triumferande om men märkte att hela gänget slutat dansa och stod och tittade konstigt på mig. Var ytterst nära att skämmas ihjäl, men då hörde jag ett litet tjut från min polska kollega "OOH I love this song!". En italiensk tjej kände också igen den så det slutade med att vi tre körde fågeldansen själva, inför typ 15 förvånade colombianer.
När låten var slut återgick vi till spansk musik och mitt ögonblick var förbi och kommer antagligen aldrig mer att nämnas. Eller så kommer det alltid mer nämnas. Och jag förblir weird swedish chicken girl.

Fattig sjukling

Glömde säga förut att jag vaknade imorse med ont i halsen och snor överallt. (Förlåt, jag kan inte bara säga att jag är förkyld, jag måste överdriva)
Så jag har bara legat i min säng hela dagen - med undantag för en stund då jag satt ute i vardagsrummet och lärde känna en norsk tjej som ska bo här hos Tashi i två dagar. Åt pasta med ketchup till frukost och slukade precis ett par skedar havregrynsgröt med mjölk till lunch.
Förstår ni hur fattig jag är? Och vilket slitet liv jag lever här ibland.

Jag ska snart försöka ta mig iväg till Morrisons och handla lite mat. För mina sista små slantar. Funderar på att köpa en fet jävla pizza bara för att kompensera dagens hittills skittråkiga matintag.

(Obs, ni behöver egentligen inte oroa er för att jag ska svälta ihjäl, för jag har en check på 180 pund som jag bara inte orkat casha.. Sen måste jag ju förvisso spara utav bara helvete eftersom jag måste kunna betala en deposition och hyra om ett par veckor, men det är väl sånt man har föräldrar till eller?)

What would Harry Potter do?

Det där oklara sms:et från Juan fick mig förövrigt att tänka på ett annat ytterst oklart sms jag fick en gång.

Ni känner kanske till den där kvällen när jag somnade på bussen och liftade hem? Jag var inte den enda som fått i sig lite magisk dryck den kvällen kan jag säga.

Jag och Fanny var nämligen på den festen tillsammans och enda anledningen till att jag satte mig på bussen själv var för att jag fick ett sms från Fanny. Vi var alltså i samma lokal men inte ihop för tillfället. Hursomhelst, sms:et löd "Julia kom och ta mig. Jag drar nu.. Ses hemma!?"

Jag försökte ringa henne men fick inget svar, så jag bestämde mig för att dra.

När jag till slut kom hem så visade det sig att hon inte alls hade åkt, det där sms:et betydde nämligen "ska vi åka hem?"

Fanny Fanny Fanny...

Highlights

Hade några moments som var riktigt ljuvliga igår:

• Laetitia var där och hon gillade tydligen min kofta. Och av någon anledning så skulle hon kolla märket och se vart den kom ifrån. Och då råkade det vara det enda "fina" klädesplagget jag har, från Ralph Lauren. Hon såg det och gav mig en blick som sa ungefär "damn, visste inte att du var så tät". Nu har jag förvisso köpt den koftan i min gammelmosters secondhandaffär för typ 70 spänn, men det behöver ju inte hon veta! Okej, skittråkig historia, men jag tyckte det var kul!
  
• Satte igång att shaka lite (ni vet att jag kan!) och den där Rodriguez (min förlorade bror) blev alldeles tokig! Jamie också. Vi konstaterade att det nog inte finns något jag inte kan. Jag fortsätter bara övertyga honom om att jag är den ultimata människan.
  
• Fortsättning på förra, Jamie vet nämligen om att jag kan rapa som en hel karl och varje gång han själv rapar så tittar han på mig med ett busigt leende och förväntar sig att jag ska svara. Och det gör jag. Jag har gett upp det där med kvinnlighet för länge sen.
  
• Matthew, en engelsman från jobbet, var där också och vid något tillfälle var vi ett gäng som försökte prata så brittiskt vi bara kunde. Varpå Matthew vänder sig mot mig och säger "You don't have to do that, you can just speak normally and you will sound british". Jag var nära att gifta mig med honom på dirr, men han fortsatte till och med "Yeah, when I first started working with you, it took me like two weeks to figure out where you were from, because I really thought you were from England"
  Sen låg vi med varandra.

Put on your amazing leotard, and get on with the show

Gårdagen blev väldigt konstig. Efter underbar bagelfrulle på marknaden så låg jag bara hemma hela dagen. Det var plötsligt ytterst osäkert huruvida BBQ:n skulle bli av då Juan egentligen skulle jobba, och till slut fick jag det här sms:et: "Ready I work today I waiting at home". Och jag antar att jag inte är den enda som tolkar det som att han ska jobba..?
Så jag låg kvar i min säng och tittade på värdelös svensk television i form av Kändisdjungeln (hur dåligt!?) i ännu en timme, då Juan plötsligt ringde och sa "kommer du eller?". Jorå, det han menade med sitt sms var ju naturligtvis att han inte skulle jobba så att BBQ:n skulle bli av.
Så jag racerduschade och gjorde mig iordning och hoppade på bussen ner till Kennington.
Det första jag gjorde när jag kom dit var att visa upp sms:et för honom och fråga "What does this mean to you?". Han svarade "hehe, wow, I didn't really see what I was texting."
Idiot.

Men efter den konstiga starten blev det i alla fall en fantastiskt kul kväll. Jag var fortfarande rätt bakis och hade bara ätit en bagel på hela dagen (nu var klockan ungefär 8) så mina första två öl satt som en smäck.
Det blev asgod mat, mycket öl, mingel och avslutningsvis dans i köket hela natten lång. Om ni inte umgåtts med ett gäng colombianer någon gång så kan jag berätta att det är så jävla kul! Alla dansar sjukt bra och de (i alla fall dessa) är otroligt roliga och trevliga. Jag hade svinkul verkligen.
Och en cool sak var att de tyckte jag var jättebra på att dansa. En kille frågade mig gång på gång, "are you sure you're not from colombia?". Jag skrämde honom lite genom att säga "actually, my dad is colombian, his last name is Rodriguez" (bara för att jag råkade veta att den här killen heter Rodriguez i efternamn). Ni skulle sett hans min. Jag lovar att korta bitar av Föräldrafällan spelades upp i hans huvud ända tills jag talade om att jag skojade.

Det bästa igår var dock att det inte bara var jag och colombianerna, som det brukar vara, utan att även en massa andra människor (bla många från mitt jobb) var där, så jag behövde inte känna mig så utanför när folk snackade spanska längre.
Nu känner jag att det här inlägget börjar bli alldeles för långt, så jag fortsätter litegrann i ett nytt inlägg. Okej?

Utvecklar

Det blev inte riktigt "grov utgång" men inte långt ifrån. Elin och gotlänning 2, Lisa, och jag förade på rätt bra här hemma. Det visade sig att Elin är nästan lika bra på att få mig att svepa vin som Linus och Fredrik. (Mitt land, förra sommaren, ett low moment jag länge försökt radera från mitt minne).
Till slut tog vi det lilla löpet till Proud, som verkligen andades gamla minnen. Väggarna viskade om galna kvällar från förr och jag saknade charleston, vindkraftverksdans och mycket annat. Men nog om det, nu var vi här med nya ögon och vi hade kul. Väl? Jag tror det. Flängde omkring och dansade, drack och skrattade. (Och rökte! Shit. It's all coming back to me now).

Lite oskillat dock var att vi tappade bort varandra hela tiden. Dåligt tecken faktiskt. Och jag stapplade hem helt solo. Nu är det ju inte speciellt långt, men det kan ju faktiskt vara speciellt farligt. Men där och då kände jag mig så cool så jag inbillade mig att om någon skulle försöka döda, råna eller våldta mig så skulle jag bara charma upp dem i brygga så de glömde bort sina ondskefulla planer och vi skulle bli kompisar istället.
Tashi var hemma så hon och jag gjorde pasta och pesto och tittade på fredagens idolavsnitt. Hon är faktiskt lika intresserad som jag. Och jag översätter alltihopa, det är en rätt festlig tradition redan.
Vid 5 kom jag i säng och sedan sov jag till och från till klockan 10 ungefär. Stabilt.

Nu ska jag nog försöka dra upp gänget ur sängarna så vi kan kila ner till Bagel House för lite förstklassig frulle! Och ikväll är det BBQ i colombiahuset igen. Underbart!

nej förresten

inte så skönt.

Haha

Skön... -t...

Sista inlägget innan Proud

Nej det här är inget "färdigsminkad och nu bär det av till krogen beeeejjbee!"-inlägg. Ville bara visa min nya tröja. Min klamydiatröja.
Hade du på dig den när du fick klamydia, undar ni.
Nej, nej. Ajabaja. Men igår var jag på Tashis bar en stund och då var det några där som erbjöd gratis klamydiatest. Skrockade fram ett självsäkert "nej tack" med de andra men återvände sen med svansen mellan benen och tänkte att vafan, kan ju alltid testa! Och så fick man ju en sån här fin tisha så det var ju totalt värt det.

Lite dumt dock var att killen som satt där var jättesnygg. Otroligt dum idé eftersom man inte vill att han ska tycka att man är... oren.

Svar på provet får jag om ungefär en vecka men förvänta er inte att jag uppdaterar om det. Såvida jag inte får en cool "positiv" eller "negativ" tisha såklart. Då kanske jag måste visa upp den.

Äsch det var tillräckligt med babbel för nu. Hoppas ni har en kul kväll vart ni än befinner er beeeejjbeees!

I'm not in control so let me go

Åååeeh, ska jag gå ut ikväll eller inte? Det vore ju kul, men jag har ju verkligen inga pengar...

Så gick tankegångarna för en liten stund sen. Hade nog bestämt mig för att nej, det får bli en hemmakväll, när Elin satte igång den här låten:



Och en sekund senare stod jag i duschen och nu sitter jag här och taggar för grov utgång!

Sum of the kardemum. Vill ni få med mig ut, spela Release me. Med Agnes alltså. Spelar ni den med Oh Laura så kommer jag nog inte följa med.
Taaaaagg!

Jaja, jag VET att det är nåt knas och att ni inte KAN kommentera, men whatever!

Vi diskuterade bloggar här för några dagar sedan och någon sa att "om man multiplicerar antalet kommentarer med två så får man ju ungefär antalet läsare".

Så nu tänker jag. Vad är två gånger noll..?

Awkward!!

Sjukt jobbig grej som hände igår:
På efterfesten hos Juan var Laetitia (en av mina fransyskor) med och även hennes flatmate som ingen annan träffat tidigare. Rätt härlig tjej, 30-årig proffsdansande korean från New York. Väldigt pratglad och framfusig, men sånt kan vara kul. Kan vara kul. Igår var det inte det.
När hon hajade att jag och Juan är... nånting... så blev hon tydligen jävligt nyfiken och frågade "oh, so is she your girlfriend?"
Det har vi ju inte riktigt diskuterat om man säger så. Och jag skulle nog svara nej på den frågan, men det kunde jag ju inte göra i det sällskapet så det blev till att le och låtsas att jag inte förstod.

Men det blir värre.

Eftersom hon drog slutsatsen att vi är ihop så började hon vitt och brett diskutera huruvida han och jag skulle ha the birthday sex. "You gotta have the birthday sex man!"
Hennes enmansföreställning ledde till någon sorts anklagan, hon verkade tycka jag var en hemskt dålig flickvän till Juan eftersom jag inte gav honom the birthday sex mitt där på köksgolvet ungefär. Hon tyckte även att det var lämpligt att fråga mig "Do you like sex? You like sex huh? Yeeeah you like sex!"
Igen, le och spela oförstående.

Men jo, det blir naturligtvis värre.

Plötsligt hör jag henne fråga Juan "So do you love her?"
Det kändes som att någon slog mig gång på gång med en yxa i huvudet och papercuttade mig mellan tårna.
Nu började Laetitia haja mitt plågade ansiktsuttryck och sa åt sin kompis att sluta prata, varpå kompisen oförstående vände sig till mig och sa "But do you love him?". Både jag och Laetitia försökte få henne att hålla käften och jag jämrade "Awkward! Awkward!" men den jäveln var omöjlig. Hon fortsatte med att fråga mig "Do you find it difficult to say that you love someone?".
Sen tog diskussionen slut. Antingen så fick Laetitia tyst på henne eller så brann min hjärna upp. Jag vet inte.

Konstig brud hur som helst. När slutade människor pejla av omgivningen? Och när slutade människor förstå sådana tydliga hintar som "Awkward! Awkward!"?
Linus sa häromdagen att den där svininfluensan inte är så dum ändå, för den tar ju i alla fall bort några av alla idioter här i världen. Och just nu tycker jag faktiskt att han har en poäng.

Dreams are what the future is made of. Hope will take you there

Idag skypade jag för första gången i mitt liv. Och med ingen mindre än J.Ly. Det var tokigt att höra den fina rösten igen (bög) och väldans roligt att få prata på riktigt och inte konversera via mail och sånt piss.
Jag höll precis på att berätta för henne om Tashi och hur hon kanske inte skulle kunna stanna kvar i London om hon inte hittade någon som kunde sponsra hennes utbildning, när jag plötsligt hörde ett skrik utifrån vardagsrummet. Det lät riktigt läskigt och jag var övertygad om att Tashi ramlat och brutit nacken eller något, så jag kutade ut för att rädda livet på henne men möttes inte av en trasig tibetan, utan av en sprudlande glad tibetan som skrek att hon fått pengar.
Nåt Dalai Lama-institut hade accepterat hennes ansökan och ska betala hennes studier i ett år.
Vet ni vad jag blev då? Glad. För det innebär att jag inte kommer förlora en av mina bästa vänner i den här staden, vilket jag hade befarat. Yehees!

Den rätt så faggiga överskriften kommer förövrigt från en skylt jag åker förbi varje dag med bussen. Blir alltid lite berörd av den, på min väg till donkenkassan. Bara jag som ser en viss tragisk ironi i detta?

Vamos Colombia!

Här sitter jag i gårdagens kläder och smink, trött som satan och lite lite lite bakis. Alltså, det blev en lyckad kväll igår.

Att först och främst Sverige vann gjorde att min kväll inte kunde bli dålig. Och så en massa öl, kalasgod colombiansk mat, roligt sällskap och fotboll på det.

Colombia förlorade och det gjorde ju såklart inte mig någonting. Men jag gjorde mitt bästa för att verka ledsen när de var ledsna, arg när de var arga och glad när de var glada, för i en stor lokal fylld med taggade colombianer vill man inte gärna leka upprorisk, know what I'm saaayyin?

Lärde mig en hel del fula ord i alla fall. Och noterade att de skrek PUTA både när det hände bra och dåliga saker. Det handlade tydligen bara om tonläget.

Det var väl typ 20 colombianer i vårt sällskap och så jag och Jamie, australiensaren. Sen kom även en tjej från Ungern som fick nåt lite mordiskt i blicken när hon fick höra att jag var svensk. "That fucking Ibrahimovic scores in the last second EVERY TIME we play against you!"

Jag sa "Well, I'm sorry, but I'm really not sorry!" Men sen lovade jag att försöka bryta benet på Zlatan om jag någonsin träffar honom. Inte vara upprorisk som sagt...

Efter matchen drog vi tillbaka till casa de colombia och efterfestade lite. = jag och Angela satt och sjöng ABBAlåtar medan vissa slogs och resten sov. Jag gillar det där huset faktiskt.

Jag tänkte egentligen åka hem sen men det fick jag inte. Och eftersom grabben faktiskt fyllde år så lät jag honom få sin vilja igenom för en gångs skull.

Idag är jag ledig och planen är att åka och söka jobb på Pret. Men först och främst ska jag nog chillmcdilla lite här hemma. Måste ju kolla gårdagens idol också. Här hängs det med må ni tro!

Födelsedagsjävel

Ja, som sagt, Juan fyller ju år idag. 22 närmare bestämt. Och när någon fyller år så ska man ju ge en present har jag hört.

Så jävla svårt! Jag har sprungit runt inne på Morrisons och försökt hitta någon sistaminutenpresent men det gick inte alls bra faktiskt. Jag tänkte köpa något med Mamma Mia bara för att jävlas (har försökt plantera ett intresse för ABBA i honom utan framgång), filmen, soundtracket, eller en skiva med ABBA. Men inget av detta gick att köpa för under 7 pund. Och om jag hade spenderat så mycket hade jag inte kunnat joina ikväll (vi ska tydligen ut och äta på en colombiansk restaurang - där vi hade vår första dejt faktiskt! - med hans kompisar) och det hade nog inte varit så uppskattat om jag inte kom alls.

Så jag kom hem tomhänt och har sedan dess försökt hitta på något kreativt och billigt att ge honom. Övervägde nästan att pyssla ihop någon sorts sexkupong men sen kom jag på att han länge velat ha alla bilder jag tog på honom och mig i våras. Så jag har bara slängt ihop en mapp med alla bilderna och ska skicka den till honom i ett gulligt mail tror jag.

Det verkar väl bra? Eller åtminstone inte jättedåligt?

Tjockis-tv och chill

Jag vaknade imorse med magsmärtor och sprang på toaletten typ 15 gånger för att vara... oärlig. 2 gånger. Men i alla fall. Ni hajar. Så jag bestämde mig för att jag inte ville vara så på mc donalds så jag sjukanmälde mig. Sweet! Så nu ligger jag hemma i soffan och degar som om det vore 1999.
Elin fixade iordning värsta frullen med gröt, te, mackor och juice. Och sen dess har jag försökt hålla mig lite uppdaterad om vad som händer i Sverige via webb-tv - roastgrejen, lite fotboll och så just nu outsiders om tjocka ungdomar. Känns bra att jag inte missar något.

Ikväll är jag bjuden hem till colombiahuset för att fira Juans födelsedag samt att se Colombia-Uruguay (enligt Linus som har koll på fotbollsvärlden). Men då missar jag ju Sverige-Malta... Får se hur jag gör!
Och mina andra planer för dagen är att skriva ett milslångt mail till Helene och att gå till Morrisons och köpa billiga dvd:er. Skön dag!

"Jag tror inte att det e liksom själva jag som e hungrig, utan det e ögona.. Eller hjärnan som säger till ögona."

Hallelujah igen!

Nämen hallå? Idol har ju börjat! Tacka vet jag tv4 play. Har precis sett (och översatt för Tashi) premiäravsnittet. Underbart! Jag älskade Jon och skämdes ända in i märgen för den där lilla cry babyn.

Och på det följer här några bilder på när jag hjular efter Notting Hill Carnival.

Behöver jag säga att jag var rätt full? Och att Tashi som tog bilderna var ännu fullare?

Just i detta nu

sitter jag och är fantastiskt osocial med mina två flatmates. Vi är väldigt glada över att ha internet, men snacka om att det förstör allt socialt umgänge. Men vi har trevligt i alla fall, alla med varsin laptop i knät, te och Sainsbury's himmelska kakor.
Tidigare ikväll hade vi en liten picknick i Primrose Hill, men när det mörknade bestämde vi oss för att gå hem och ha mysigt kvällsfika och det var där bloggen kom in i bilden och här är jag nu.

Kan inget, eller vill inget?

Jag ljög lite igår. Det är inte bara de där tre låtarna som fastnar i mitt huvud när jag jobbar. Idag kom jag på mig själv med att upprepa "how much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood" om och om igen i huvudet.
Jag tror att jag vore ett hemskt spännande projekt för en psykolog.

Råttatouille

Idag såg jag min första engelska råtta. Jag vet att jag har haft tur som bott här i totalt nästan ett halvår utan att se en enda råtta eller mus, men det spelade ingen roll alls när jag såg det där lilla äcklet. Den sprang förbi mig på gatan och jag fick panik. Som tur var så var jag med Juan så han fick skydda mig från råttan (ja, annars hade den antagligen hoppat upp och huggit mig i strupen). Men han gav mig en lite konstig blick när jag började hyperventilera och försöka förklara smärtan som ilade genom hela min kropp. Vi kom fram till att jag nog har råttfobi.

Och med det smått ångestladdade inlägget säger jag godnatt.

Ett inlägg till då, bara för att jag har internet nu!

Varenda dag när jag kommer till jobbet (fortfarande donken, thank you very much) får jag en låt i huvudet. Det är 3 olika låtar som turas om med att fastna.

1. Hard knock life (de där ungarna som sjunger)
2. I don't wanna work today (technolåt..?)
3. I don't wanna do this anymore (otrohetslåten med Rihanna)

Jag tycker det är lite intressant faktiskt. Någon som känner sig manad att analysera? Gillar jag inte mitt jobb..?

Nu ska jag introducera Elin för Centralskolan, eller tvärtom. Och till det tänker jag nog trycka lite havregrynsgröt. Nämnde jag att jag inte skiter pengar för tillfället?
Au revoir.

Life's a bitch and then you die.

Jag har ett i-landsproblem som jag skulle vilja dela med mig av.
Ni vet när man får ett wall(?)inlägg på facebook och man vill svara på det. Är det då bara jag som alltid glömmer att gå till "konversationen" utan istället skriver direkt som en kommentar på min egen vägg? Och precis när jag skickat så inser jag att jävlar, nu gjorde jag det igen. Och då kommer alltid dilemmat: ska jag låta det stå kvar som en kommentar? (för personen ifråga kommer ju kunna se det och svara ändå). Eller ska jag radera det och skriva samma sak igen fast i själva konversationen (så att det alltså hamnar på den andra personens vägg)?

Jag hinner alltid fundera på detta i ett par sekunder, men det slutar alltid med att jag kopierar texten, raderar den från kommentarsfältet, och klistrar in den i konversationen istället. För annars känns det lite som att jag är dryg och egocentrisk på något vis, som bara vill ha en konversation på min egen wall. Men då följer naturligtvis en stunds oro över att personen ska ha hunnit läsa kommentaren och då tycka att jag är en nojjig tönt som raderar och har mig.

Ja ni, ibland är livet hårt. Men det som inte dödar härdar, det är så man får tänka i de här tunga stunderna.

Hallelujah!

1. Internet i lägenheten! Underbara Tashi smörade till sig lösenordet till grannarnas nät så nu kan vi äntligen porrsurfa hemma istället för på Mc Donalds!

2. Mamma berättade nyss om Zlatans mål mot Ungern och jag kollade det genast på youtube med galet mycket gåshud som resultat. Blev hemskt patriotisk för en liten stund! Heja Sverige!

Here we go again...

Sms fran mamma igar kvall: "Du har 5 kronor kvar pa kontot, inte mycket att hurra for!"

Lonen borde komma nagon gang denna vecka och tills dess har jag 30 pund. Sa nu gar vi tillbaka till de gamla hederliga konserverna. Wawawiwa!

This is London

Jag tror att jag precis för någon minut sen höll på att bli rånad.
Sitter här på donken och hade väskan bredvid mig. En gubbe kom och satte sig bredvid och efter ett tag märkte jag att han höll på med nåt skumt. Jag (förvånade mig själv lite) högg tag i hans arm och sa "excuse me, what are you doing!?" och han svarade "I'm just putting my coat here". men det var rätt uppenbart att han under sin jacka försökte komma in i min väska. Jag sa "well, it kind of look as though you're trying to get into my bag" och så tog jag väskan. Han hade tack och lov inte lyckats öppna den och allt finns kvar. Men han stack härifrån på en gång och jag skakar fortfarande. Och är skitarg. Jävla skitgubbjävel fan jävlar. Usch.

Pratar svenska igen! (och ett kärleksinlägg till J to the H)

Yes de senaste två dagarna har jag fått prata en massa svenska igen. Det var länge sen faktiskt.
I fredags kom nämligen Elin hit. Gotlänning och en i gänget svenskar jag planerar att flytta ihop med så fort alla är på plats.
Innan hon kom gjorde jag förresten Portobello tillsammans med Tashi. Vad jag saknat den marknaden! Trots min väldigt knackiga ekonomi kom jag därifrån med en kavaj för 12 pund. Helt okej ändå. Fastän det kanske innebär att jag blir utan mat en dag eller två. Allt handlar om prioriteringar.

Lördagen spenderades på Camden Market med Elin och två svenska tjejer till, Johanna och Lisa. Båda au pairer i Queens Park. Jättetrevligt, men det känns himla konstigt att göra London med andra människor faktiskt.
Efter pasta, pesto, vin och kakor hemma i vår lägenhet stack vi in till Soho. Tänkte gå till Hildings gamla pub men hör och häpna, det var helt dött! Nästan inga människor där och ingen musik. PÅ EN LÖRDAGKVÄLL! Johanna, det stället verkar ha gått under nu när du inte är där längre.
Sprang dessutom på Andres, en gammal bekant, och han sa "I miss Hilding. I loved her. Almost as much as I love you."

Je m'appelle! Je m'appelle. Je m'appelle...

Jag har en ny fransyska nu förresten. Dorra heter hon. Vi jobbar ihop och igår följde jag med henne hem efter jobbet. Vi satt i hennes rum och drack vin och öl hela kvällen. Väldigt festligt faktiskt för hon är inte särskilt bra på engelska och jag är inte särskilt bra på franska, men ändå lyckades vi hålla ett flera timmar långt deeptalk om livet, kärlek, hundar med mera.

Jag var mysfull när jag vid 23tiden skulle ta mig via tuben från farliga södra London till lika farliga norra London. Men säg inte det till min pappa, han blir så orolig.

Skön brud! Hon alltså... Jaja okej, jag med!

Okej här kommer det!

Lördagen sket sig totalt. Hemma i Sverige älskar jag att ha en skitlugn hemmakväll men här känns en lördag utan fest som ett brutalt misslyckande. Vilket det egentligen inte var. För istället för att dra ut (och spendera en massa pengar som jag inte har - och som jag la på ett par jeans) så tog jag tillfället i akt och bjöd hem Juan eftersom jag hade lägenheten helt för mig själv. Mycket trevligt och bra initiativ, eller hur? Njaa vettefan. Jag är fortfarande jävligt osäker på allt. Which is why jag inte bangade på att hångla med någon riktigt random dagen efter.

Jag och Tashi var på karnevalen i Notting Hill och det var tokigt kul! En fet jävla folkfest med massor med människor som drack och dansade på gatorna. Inklusive oss i mycket hög grad. Vi blev härligt tankade faktiskt. Och det var då den här killen entrade mitt liv för en liten, liten stund. Stunden efter stod han och körde någon sorts helikopter mitt i folkmassan men det hör inte hit.

jaja jag vet..

Internet pissar mig i nacken hela tiden!
Har forsokt skriva manga ganger men nagon dar uppe vill inte att jag ska. Har faktiskt ett sparat inlagg som skulle kommit i mandags och sa fort jag kan anvanda min egna dator sa kommer det, don't worry.

Sa lange kan jag ju beratta om min drom jag hade i natt for jag vet ju hur mycket sant uppskattas.
Flera av er var med och det var som en deckare ungefar. Alexandra och Anna mordade en massa manniskor, bland annat Helene och Johannorna tror jag. Och jag lyckades spela in era skrik pa min mobil sa jag gick till polisen och tjallade. Jag var skitledsen men det kandes aven lite coolt.

Sa, nu vet ni det. Ha en bra dag och ha sa kul pa tegel ikvall..?