Happy new year!

Innan jag önskar er gott nytt år vill jag bara berätta om min knäppa kväll igår.

Slutade jobba halv tio och skulle då möta upp A.J plus två Kajsor på en liten öl. Jag ville egentligen inte dricka nåt, så min plan var att träffa dem på en pub, ta ett glas sodavatten och sen åka hem och sussa.

Yeah right, glömde att jag är tillbaka i London.

Vid 3-tiden smög fem fnissiga, lagom berusade brudar in genom A.Js dörr. Då hade vi hunnit med två pubar och Zoobar. Inkastaren sa att om vi kom in för under 10 pund skulle han ge oss 100 pund. Vi kom in för 5 pund. Svensk makt, brittslakt!

Som vi alla vet, spontana kvällar blir alltid bäst. Jag klampade runt inne på klubben med uggs, men vad gör det när man är blond? Och stället är helt packat med italienare. Helt sjukt var det, ALLA var från Italien! Vad fan gjorde de där? Och VARFÖR KAN ITALIENARE INGEN JÄVLA ENGELSKA? Och VARFÖR ÄR DE SÅ JÄVLA ITALIENSKA? Vissa av dem var faktiskt riktigt snygga, men de var så sliskiga så de dög inte ens till fyllehångel. Då är det illa. Plus att de knappt kunde säga hej på engelska. Vid ett tillfälle stod jag inträngd i ett hörn med 5 grabbar omkring mig som i gemensam trupp försökte förklara att den ena gillade mig. Tokigt.

Whatever, svinkul hade vi i alla fall. Och nu är det bara att tagga om för ikväll. Hel-vette vad det ska taggas! Woho! Gott nytt år på er pojkar och flickor, ta hand om er ikväll så får vi ännu ett trevligt år att se fram emot. Och kom ihåg att när ni firar tolvslaget så är klockan bara elva här. Så avslöja inte vad som händer är ni snälla. PUSS!

Om någon undrar så har 2009 varit mitt bästa år hittills. Det känns som att det var i år som allt lossnade. 1989-2008 var bara uppvärmning och nu är har jag lämnat bänken och inte bara lirar hela matchen, utan lirar hela matchen med hjärta, själ och känsla. Glory!

Att missa en avfart

FY.FAN. Vilken spännande resa.
Inte själva resan då, den förflöt alldeles smärtfritt, men vägen till resan.
Som sagt skulle Joe och "kanske några till" köra mig till Arlanda. De andra var Helene och Fanny.
Först och främst hade Johannas bil fryst igen hardcore! Så de slirade in framför min dörr cirka en kvart senare än tänkt. LUGNT eftersom jag redan sett till att vara ute i god tid, tidspessimist som jag är. Vi hade det mycket trevligt i bilen, så pass trevligt att vi (Joe, notera att jag skrev VI, jag lägger inte skulden på någon särskild, ok?) råkade missa avfarten till Arlanda. Fortfarande ganska lugnt tidsmässigt. Synd bara att Johannas bil led akut bensinbrist. Skulle vi klara oss till nästa avfart? Och vad i helvete gör vi om vi INTE klarar oss till nästa avfart? Och vet ni hur jävla långt det är till nästa avfart om man råkar missa Arlanda? Väldigt långt. Särskilt när mätarn står på noll och man ska med ett flyg om en timme.
Jag tror vi alla åldrades 10 år på de 10 minuterna det tog innan vi till slut nådde avfarten. Där hittade vi en mack, tankade blixtsnabbt och rejsade tillbaka till Arlanda.

Joe hade pissdåligt samvete för detta men jag tyckte det var det ultimata avslutet på min knäppa julresa. Och jag hann ju med planet utan att behöva döda tre timmar på flygplatsen som jag brukar. Perfekt ju!

Jag fick förresten ett önskemål om att skriva i bloggen att vi pratade om väldigt viktiga och vuxna saker och att det var därför vi missade avfarten. "Säg att vi snackade om klimatförändring eller nåt!". Det gjorde vi inte. Några av de sista orden innan "FAN VI SKULLE SVÄNGT DÄR!" var "biologisk klocka". Nu vet ni det.

Au revoir!

Om tre timmar sitter jag i en bil med Joe och kanske några till, på väg till Arlanda. Min lilla visit är snart över och det känns konstigt. Det har varit skönt och roligt att vara hemma (Sverige) men det ska bli skönt och roligt att komma hem (London) igen.

Nu ska jag bara ha lite kvalitetstid med mina bröder, mina päron och min hund innan jag lämnar landet. Får se när jag kommer tillbaka. Åtminstone till sommaren, KANSKE tidigare. Vi hörs när jag är på engelsk mark igen. Hej svej!

Not enough time

Jag har hur mysigt som helst här hemma, men jag känner mig väldigt otillräcklig. Vill liksom inte hetsträffa mina vänner och min släkt bara för att kunna bocka av dem på listan över människor jag "borde" träffa när jag är hemma. Mycket trist.
MEN om jag nu skulle ha en lista så kan jag i alla fall säga att jag bockat av flera stycken idag. Förmiddagsfika med tre gamla londonbrudar, en snabb glimt av Simon och Andreas och sedan lång och välbehövlig middag med förstafemman. Bra jobbat!

Nu känner jag två saker:
1. Att jag vill umgås med min familj allt vad jag kan det sista dygnet.
2. Att jag sedan vill hem till London och styra upp mitt liv lite. Det råder stor beslutsångest och förvirring på känslofronten för tillfället. Måste komma tillbaka och träffa folk och känna efter.

Tegel

Sitter med brutalt halsont och ett mantra som lyder "skyll dig själv, skyll dig själv" ekar i huvudet. Totally worth it. Jag hade tänkt banga på allt som har med fest att göra igår, men plötsligt fann jag mig själv hemma hos Freddan med en cider i ena handen och en taggad Fanny i den andra. Tegel stod på schemat och det var det bästa beslutet jag fattat på länge. Satan vad kul det var. Dansade konstant och träffade så många gamla godingar att jag blev yr i huvudet. Efter rumpskakande med min egen bror och ett spontant snöbollskrig med min gamla slagsmålskompis Martin fick jag shotgun i min svägerskas bil, och skjuts ända fram till dörren. Helt fantastiskt.
Och idag är jag inte ens bakis. Bara ont i halsen, men sånt kan man ju leva med. Och det beror enbart på att det för en gångs skull spelades musik jag kan sjunga med till på krogen. Det händer inte ofta.

God Jul!

Fina armbanden jag fick av Johanna. Hon har gjort dem själv! (Paus för applåder)

Nu är det officiellt julafton. Jag har aldrig hetsat in i julstämning så mycket som jag gjort den här julen. Jag hade massor med julstämning borta i England, men den svenska är helt annorlunda på något vis. I'm getting there. Nyss hemkommen från en svinlång donkendejt med Joe och Belle och nu är det dags att slå in julklappar. Jag är trött som aldrig förr, men sömnen får vänta lite till.

Förresten vill jag ge ett stort offentligt tack till Cissi Forest som ensam för vidare traditionen med julkort. Möttes av ett jättefint och kärleksfullt kort när jag kom hem imorse, det värmde kompis!

Till dig och alla andra: God Jul! Hoppas ni får en lika fantastisk julafton som jag tänker ha. Puss på er!

Hem och vila upp mig - my ass!

Jag är så jävla slut. Men oj vad kul det är att vara hemma!
Idag har jag hunnit med att klippa mig, träffa Johanna och byta julklappar (helt freaking underbart att träffa henne igen!), åka och hälsa på en släkting i ett par timmar, och nu väntar jag på att bli upphämtad av Helene och andra Johanna. Lovely!

Det är så kul att alla är så bra vänner nu förövrigt. Hela min familj stuvade in oss i bilen och åkte bort till Blackeberg för att hälsa på den där släktingen och vi hade så jäkla kul! Vi försökte sjunga en massa julsånger, femstämmigt såklart, och jag skrattade så jag inte kunde andas flera gånger. Så brukar vi INTE ha det. Undrar när allt det trevliga och mysiga ska släppa och vi ska bli våra vanliga jag igen, kusligt lika familjen Andersson faktiskt (Sunes familj). Idag i bilen var vi nästan exakt den här familjen:

Home sweet home

Era böner gjorde susen hörrni! JAG ÄR HEMMA!

Efter en helvetisk resa bör tilläggas. Allt klaffade så gott som klockrent, 10 minuters försening men det kan man ju leva med. Vi får gå ombord, sätta oss tillrätta, och DÅ kommer käftsmällen: Det är is på vingen som "isborttagningscrewet" måste komma och ta hand om. Men vi är nummer 9 i kön med plan som ska få detta åtgärdat så vi kommer få vänta uppskattningsvis en timme och 15 minuter. Suck och stön och sjunka ännu djupare i jävla flygplansstolen. Efter två timmar greppar kaptenen micken igen för att berätta att vi nu avancerat till.... Tada! Nummer 6 i kön! En timme till och nu är vi nummer 4. Sedan speedade de på lite, men allt som allt satt vi - på flygplanet - och väntade - i FYRA TIMMAR.

Fattar inte varför vi ens fick gå ombord. Det hade ju i så fall varit trevligare att vänta på flygplatsen. Men att sitta i de där jävla stolarna i fyra timmar innan man ens får lyfta - näe, jag har haft roligare. Plus att jag enbart hade ätit frukost även denna dag, så jag var vrålhungrig.

Dock så lyckades jag skaffa en kompis även idag. Började tjöta lite med tjejen bredvid mig nån timme in i väntandet och vi bondade direkt. Sista timmen innan vi lyfte drog hon upp sin dator och så kollade vi på Ice Age 3. Det var en fin stund mitt i misären. Hon bor också i London och vi bytte nummer så kaching! En kompis.

Det sämsta med hela den här situationen var att min välkomstkommitté av förståeliga skäl var tvungna att banga. Nog för att det var trevligt att bli hämtad av mina päron på Arlanda, men jag hade ändå njutit lite mer av att dyka in i ett par fina vänners famnar.

Nu fick jag i alla fall njuta av att komma hem och träffa min vovve. Jag öppnade dörren och hon sprang rakt förbi mig och ut för att hälsa på mamma. Men sen fattade hon att det var den förlorade dottern som kommit hem och då blev det liv i luckan. Hon blev tokglad och vi lekte och gosade tills mor min hojtade inifrån sovrummet för 26:e gången "Ja godnatt då!". Då tog jag med mig en lussebulle och ett glas vatten (Oh du ljuva svenska kranvatten!) och crashade i min underbara säng i mitt underbara rum.

Om tre timmar ska jag vara hos frissan. Men det svider inte ens. Sömn är en lyx jag la av med för länge sen. Precis som riktig mat och hygien. Men håret ska banne mig vara fint. Nu inför julen och allt. Den svenska julen! Yippeee!

Pray with me!

Snälla snälla snälla låt det bli okej väder ikväll så jag får komma hem. Jag vill inte vara här över julen! Fina söta läsare, be med mig. Vi ber till alla gudar i alla religioner, någon måste ju lyssna eller?
Nu skulle jag egentligen vara ute på promenad med Johanna, men här sitter jag, ensam på min jättemadrass och tittar på Sunes jul med en stor klump i magen. Som jag slitit med min karma på sistone, är det här tacken? Ett dygn har jag missat, snälla Allah, låt det inte bli mer!
Inte bara för min egen skull, utan för många andras också. Jag har ju med mig en hel resväska med julklappar, dels till min familj, men även en massa till Joes familj. Ska DE behöva bli utan julklappar bara för att jag sitter fast i London? Nä fy vad ledsamt.

Och här tänker jag lite effektfullt citera giganternas gigant, legendernas legend. Karl Sune Rudolf Andersson:

Min jul ska vara kul
Min jul ska inte vara ful
Som påsken, den är gul
Ska min jul vara kul
Snön ska vara vit
Om den är gul, har någon pinkat på den
... kanske en hund.

Det kunde man ju gett sig FAN på!

Innan jag skriver någonting, observera raden "tänk allt som kan gå fel" i mitt förra inlägg. När jag var nervös över att flyga själv, inte hitta rätt osv. Sånt jävla lyxproblem!
Här är min dag:

12.00 vaknar

15.00 åker hemifrån för att "vara i god tid"

16.30 framme på Heathrow, checkar in och går för att lämna väskan. Möts av ett "Oj, du var tidig, vi måste be dig att vänta till 17.00"

17.00 går dit igen och får nu höra att jag måste vänta i 40 minuter till. Fine. Sätter mig bredvid en tjej som börjar snacka lite och det är rätt trevligt faktiskt. Hon ska till Buenos Aires och är lite orolig att saker ska skita sig.

17. 40 Buenos Aires säger "Oj, kolla kön, vi borde nog kolla vad det handlar om". En tjej i den svinlånga kön som precis bildats säger med ett plågat leende "Har ni kollat tavlan?" och se på fan. 20.10 till Stockholm är inställt pga snö. Precis som ALLA andra flyg till hela Europa. Min Buenos Aires-kompis ställer mig i kön och drar sedan iväg till sin flight, och där står jag. Helt jävla lost. Vet inte vad jag köar för, vet inte vad som hänt eller vad som kommer hända. Ser bara en fruktansvärt lång kö framför mig. Och snart ännu mer folk bakom mig.

18.00 hör några snacka svenska och ser ett gäng på fyra rätt söta grabbar som precis upptäckt samma som jag upptäckte för 20 minuter sedan. De svär över att de måste stå i den här jävla kön (som jag redan kommit en bra bit i), så när de går förbi mig säger jag "ni kan få glida in här lite smidigt om ni vill". Det gör de, tack och lov.

21.00 har nu köat i tre timmar. Det går brutalt långsamt och vi får ingen som helst information om vad som pågår. Får senare höra att det står 4000 människor i den här kön. RÄTT sjukt. Hade det inte varit för mina nyfunna polare hade jag dött. De här fyra 91:orna från Uppsala gör faktiskt det hela uthärdligt. Och plötsligt hittar jag även två vallentunakillar mitt i folkmassan. Knasigt men kul! Rykten börjar gå bland köarna att det är fullbokat i flera dagar framöver och jag börjar mycket ångestladdat förbereda mig på att inte få komma hem över huvud taget i jul. När vi är riktigt nära målet med denna äckligt långa kön så, ja vad tror ni? De bestämmer sig för att stänga och få bort oss därifrån. Det enda de kan säga är att vi ska gå in på hemsidan och boka om biljetterna, men alla som försöker säger samma sak - det går inte. Jag börjar bli tokig när plötsligt mamma ringer och säger "det finns en plats på ett flyg imorgon samma tid, ska jag boka?". Jag bryr mig inte om att undra över hur fan hon kunde hitta en plats när INGEN annan verkar kunna det, utan vrålar bara "JA FÖR HELVETE", beredd att betala vad fan som helst bara jag får komma med ett flyg.

21.50 säger hejdå till mina grabbar och går ner till tunnelbanan där jag hittar vallentunagrabbarna igen. Får sällskap på tuben nästan hela vägen hem.

22.40 gråter en liten skvätt inombords för att jag nu skulle landat på Arlanda om det inte var för den där jävla vita julen man alltid önskar sig!

23.35 kommer fram till Bethnal Green och det kommer inte en endaste jävla taxi så jag måste släpa min jävla resväska i ett tre centimeters lager jävla slask. Är så förbannad på hela världen att jag önskar att Armageddon kunde hända på riktigt.

23.45 landar i min säng alldeles slut och inser att jag inte ätit någonting sedan frukost. Har naturligtvis planerat skitbra så att jag inte skulle ha någon mat här som ruttnar när jag är borta, så jag har ingenting som kan stilla min hunger förutom ett par godisar som jag skulle ha på flyget. Skulle kunna gå och köpa något men jag inser att om jag går hemifrån nu kommer jag bli rånmördad. Just the cherry on top of a wonderful day.

Så. Nu tänker jag somna på en gång så att det blir imorgon fort så att jag 1. kan gå ut och käka brakfrulle och 2. förhoppningsvis kan få komma hem. OJ vad med stryk de ska få om mitt plan ställs in imorgon med. Då är det krig.

Sorry att detta blev svinigt långt förresten, men... Ibland är livet så skitigt att man inte kan bry sig om såna petitesser som finess. God natt!

Leaving on a jetplane

Kan ni FATTA att jag kommer hem imorgon? Hem till Sverige dvs. Sen åker jag hem till London igen. Båda är "hem", ok?
Anyway, om ett dygn står mina små fötter på svensk mark igen. 4 månader sedan sist. Inte jättelänge egentligen, men jävlar vad mycket som hänt på den tiden. Jag har fått nytt jobb, blivit ihop med samt gjort slut med en colombian, fått en otroligt nära vän i en fransyska, blivit friad till, blivit vräkt, fått två nya vänner för livet... Listan är lång.
För att spinna vidare lite på den sista punkten på listan kan jag säga att det faktiskt känns lite konstigt att jag inte kommer träffa Anna och Jenny på typ 10 dagar. Åkte hem till dem efter jobbet igår och hade sleep-over, bara för att liksom suga ut det sista ur vårt lilla team innan jag lämnar dem här över julen. Men till nyår kommer jag tillbaka, och då ska vi festa som om det var 1999! Ariba!

Jag är lite nervös inför att flyga imorgon. Inte inför själva flygandet, men för att klara mig själv på flygplatsen. Jag har suttit och lusläst en massa idiotförklarande instruktioner på British Airways hemsida - "skriv ut ditt boarding pass, gå till fast bag drop... blablabla."
Jo jag HAR flygit förut, men jag är bara fruktansvärt nojig när det kommer till såna här saker. Tänk allt som kan gå fel. Plus att min chef garvade åt mig idag och sa "Du kommer få ett helvete imorgon. Heathrow tre dagar innan jul, fy fan!!".
Great.

Men äsch, nu ska vi inte vara såna. Det är ju för tusan jul! Och då ska man vara glad. Och de kommande dagarna kommer jag få se så många efterlängtade nyllen att jag blir alldeles lycklig i hjärtat.

Hur mycket gillar man inte den här killen?

Måste berätta om den här grabben som jag snöat in lite på nu på sistone. Han skulle joina mig på julshopping i Camden idag. Jag hade redan hunnit köpa lite grejer när jag fick detta sms:

"Might be a little late, got into a snowball fight with some random schoolkids. I won. xx"

Han anlände till slut och såg helt färdig ut. Han hade gått förbi några ungar och fått en snöboll i ryggen varpå han vänt sig om och börjat låtsas skälla ut dem samtidigt som han i smyg skrapade ihop en egen snöboll som han sulade i ena ungens ansikte. Och sen var det krig. "It had to be done." var det enda han hade att säga om den saken.

Just det. Han är 25.

Tänk tänk tänk

Jag har funderat på en sak. Det där med ”var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig”. Det fungerar ju bara till en viss del. Tänk dig en grupp på 10 personer varav 9 är snälla, visar respekt och bryr sig om andra. Men en person i gruppen är tvärtom elak, respektlös och bryr sig bara om sig själv. Var går gränsen för hur länge de övriga 9 ska vara schyssta mot den personen? För i ”var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig” finns ju trots allt ett knappt dolt budskap om att den som beter sig illa mot andra kommer bli illa behandlad själv. Detta skulle ju i så fall innebära att de där 9 schyssta personerna måste gå emot sina principer och bete sig elakt mot den sista, för att sätta den på plats så att säga. Men då har ju de 9 plötsligt varit mot andra som de INTE vill att andra ska vara mot dem. Och DÄR mina vänner, där har vi en ond cirkel.
Och om alternativet är att de 9 snälla människorna fortsätter att vara snälla, och den tionde ger blanka tusan i det, DÅ mina vänner, då har vi en situation där en person trampar över alla andra och ingen gör n.å.g.o.n.t.i.n.g åt det. Problematiskt ey?

Silent Night

En fin jävla kväll har det varit i London. När jag stod ute på marknaden började det snöa, såna där lätta, tysta flingor som man vill fånga med tungan ni vet. Blev alldeles myslycklig i hela kroppen samt väldigt sentimental och började sakna vissa av er så mycket att jag NÄSTAN fick en tår i ögat. Nästan bara, jag är ju lite tuffare än så som ni vet.

Hade knappt ätit nånting på hela dagen och bestämde mig för att köpa en fet meny på donken på vägen hem. Stängt. Ok, då kör vi på Subway då. Stängt. Lite pommes från kebabhaket då!? Stängt. Nån liten jävla off license-affär (läs turklivs) Öppet. Så dagens finmiddag blev en yoghurt och ett pringlesrör. Min nya önskelista lyder: 1. Förstånd. 2. Mognad. 3. Någon som har maten färdig på bordet åt mig varje gång jag kommer hem. (Får jag nummer 3 behövs inte nummer 1 och 2)

Förövrigt mötte jag en av mina flatmates ute i hallen och han garvade åt mig och sa att jag väckte honom vid 4 imorse när jag försökte pricka nyckeln i nyckelhålet. "Oh come on!?" sa jag. "Seriously, it took you like half an hour!" sa han och refererade till något dataspel där man är en full person som försöker träffa rätt med nyckeln. Det tyckte jag var lite väl onödigt.

...

Huvudvärk, röda ögon och gårdagens smink. Varför?
Igår kväll efter jobbet (observera att jag slutade halv elva) hade jag och en person bestämt att vi skulle ut. Slog oss ner i nån bar och drack öl och babblade om allt mellan himmel och jord på haltande engelska (min alltså, hans var tyvärr fläckfri) och vips var klockan 3 och de stängde. Knallade ner till Trafalgar Square och skrattade åt demonstranter och luktade på julgranen. Efter en första kyss som hette duga sattes jag i en taxi och blev levererad till min dörr av en astrevlig taxischaffis.
Skönt med en madrass som täcker hela golvet såna här gånger - bara öppna dörren, släppa fotfästet och somna.
Därför. Därför dunkar mitt huvud, därför har jag rödsprängda ögon och gårdagens smink kvar i fejjan. Jag hade stora planer för den här dagen men jag tror faktiskt jag stannar här i horisontellt läge tills jag måste iväg och tjäna pengar.

SNÖ

Det snöar! En gång till: DET SNÖAR!

Sprang nyss ut och tog en bild nere på min gata. Kolla vad fint:

Nu ska jag ut i det vackra vintervädret och köpa lite julklappar. Hej så länge!

(Jag tror inte att ni är så efterblivna, men för säkerhets skull: det är INTE jag som tagit den där bilden, och det är INTE så mycket snö. Men det föll några flingor nyss i alla fall. Det räcker för mig just nu.)

Brr. It's cold in here. There must be some Julle in the atmosphere.

Idag har London varit kallt som i en eskimåröv, och ändå har jag stått där ute på marknaden i 7 långa timmar. Tack och lov blev jag matad med mince pie hela kvällen av vänliga själar som såg hur kall och hungrig jag var. Mince pie är en traditionell engelsk julbakelse som faktiskt är asgod. Första gången jag blev bjuden på en frågade jag "så är det kött i de här?" varpå mannen som bjöd sa "hmm, läs på paketet.". Han garvade med största säkerhet ashögt på insidan när jag läste mig fram till att pajerna innehåller typ russin.

Imorgon har jag en dejt. Hej svejs!

Frågor jag ställer mig den 15:e december

• Vem vann Idol?
• Är julkalendern bra i år?
• Kommer snön som tydligen föll hemma idag ligga kvar om en vecka?
• Vad har hänt i Paradise Hotel?
• Vad ska man önska sig i julklapp om man har allt?
• Kommer jag bli spottad på när jag kommer hem eftersom jag verkar vara den enda svensken som INTE är vaccinerad mot svininfluensan?
• Kommer min mamma överraska med lussebullar fastän hon fräste i telefonen att hon fan inte orkar baka i år?
• Kommer folk bli glada för mina Camden Market-julklappar?
• Står det en fin välkomstkommitté på Arlanda 23.40 på måndag?
• Kommer min farfar leva när jag kommer hem? (Jag drömde två gånger i natt att mamma ringde och sa att han dött, och jag är en sucker för läskiga tecken.)
• Kommer jag hinna träffa alla jag vill träffa under de 8 dagarna jag är hemma?
• Finns det något nytt konstigt mode i Sverige som jag missat, och därför kommer känna mig som en lodis som inte anammat det?
• Har min lillebror vuxit om mig?
• Varför är vi här? Jag menar, här på jorden?

Swedish Lucia Party

För ungefär 6 veckor sedan började de skylta på favoritpuben om att de skulle ha svensk luciafest. Jag och mina två ständiga vapendragare bokade bord på dirr och voilá, i fredags satt vi äntligen där, med tindrande ögon och julfina kläder. Och det var så nice!

• Glögg
  
• Pepparkakor


• Ahlgrens bilar


• Nubbe


• Något som skulle likna en svensk jultallrik


• Svensk musik


• Pippi Långstrump på storbildsskärmen hela kvällen. (Samma film som rullade om och om igen, men det gjorde inget!)

Vi blev löjligt patriotiska och jag började längta svinmycket efter svensk jul. Och se på fan, det är INTE långt kvar nu...

Nubbe och pepparkaka is the shit

Update!

Så. Nu lägger vi detta bakom oss va?
Vi har precis fått internet i nya lägenheten så nu kanske saker och ting kan återgå till det normala litegrann i alla fall. Jag flyttade in i mitt nya rum för några dagar sen och det är kaos. Jag har ett litet rum och en ENORM säng som seriöst täcker 90 % av golvet. Så på övriga 10 % har jag alla mina grejer. Kommer knappt in genom dörren. I en veckas tid har min agency sagt "Du får en ny säng idag". Bullshit!

Helgen var ljuvlig. Jag satte lönerekord (inte bara personligt, utan totalt rekord på de 10 år som tvålstallet funnits!) och var kung i baren. Malin Rådis kom jättespontant hit i lördags kväll och stannade till söndag natt. Totalt var hon med mig i 30 timmar. Sjukt maxade 30 timmar. Vi festade på lördagen med hemgång runt halv 6. Upp 10 på söndagen, på med spenderarbyxorna (som passade perfekt!) och en LÅNG shoppingrunda, med avslut på Friday's med god mat och drinkar hela kvällen lång.

Malin lämnade mig klockan ett på söndagnatten och måndag morgon var jag uppe med tuppen och jobbade igen. Efter jobbet direkt till Ikea med A.J. Hem igen vid 22 och försökte inreda mitt rum lite. Hade sönder taklampan, svor lite, insåg att jag kommer få leva i mörker ett tag och somnade sedan som ett litet barn. Har sovit så jävla lite de senaste veckorna så det är sjukt. Och nu kommer jag jobba till halv elva på kvällen v.a.r.j.e dag tills på måndag då jag åker hem till Sverige! Jag vet att det finns några som vill träffa mig då, men jag tror jag måste banga på allt hörrni, för jag kommer bara vilja sova.

eeh, hej.

Antligen lite internet! Sitter pa ett internetcafe och smutsar ner fingrarna med en massa svininfluensa sakert, men vad gor man inte for sina lasare ey?

Sjukaste javla veckan i mitt liv har just passerat. Vet inte hur jag ska sammanfatta alltihopa pa de 11 minuter jag har kvar.
Har fortfarande ingenstans att bo, var gamla agency har fixat ett nytt hus som faktiskt ar battre an det forra, men de haller fortfarande pa och renoverar det. Tack gud for bra vanner, jag har sovit hos A.J hela veckan och de klagar inte ens. Och sa fram och tillbaka mellan jobb, agency, gammal lagenhet for att hamta grejer och ny lagenhet for att lamna grejer. Sa har veckan sett ut ungefar. PLUS att Elin K ar har och halsar pa sin moster sa vi har hangt nastan varje dag. Men det ar ju bara javligt kul. Vi har avverkat Camden denna helgen. Salsa pa the Cuban i fredags, tapas pa fin restaurang och strippsession pa Proud i sondags (brutal traningsvark nu), vattenpipa sent igar kvall i Camden Market och en himla massa mys pa det.
Tur att man har bra manniskor omkring sig nar sant har hander.
Och sa har jag blivit mycket tajtare med mina flatmates och DET ar kul!
Nu ska jag hitta lite frukost nanstans och sedan tillbaka till agencyn och braka. Med ring over a. [Braawkah..]
Hej svejs!

Spänning i vardagen

London fortsätter bjuda på en hel del spänning kan jag säga.
Imorse vaknade jag av att någon bankade stenhårt på dörren. Det var bara jag och min flatmate Jordi hemma och vi öppnade och möttes av två stenhårda män med en note of eviction.
"Ni har fem minuter på er att packa ihop de grejer ni behöver och sen måste ni ut."
Nu har de bytt lås på dörren och jag och Jordi sitter på donken och vet inte vad vi ska göra. Jag är skitorolig att jag inte ska få tillbaka resten av mina grejer, har bara dataväskan och lite kläder med mig. Jag kan dock inte låta bli att tycka det är lite roligt faktiskt. Jag vet ju att jag klarar mig. Har ett jobb, vänner att crasha hos osv. Men lite sjukt är det ju. Eller väldigt sjukt. Jävligt sjukt. Jag är hemlös.

Hey big spender!

Nu hade jag egentligen tänkt bjussa på en lista över allt jag inhandlat under den här veckan (som ju nästan bara bestått av shopping), men insåg att jag i såna fall skulle tråka ihjäl er och tappa ungefär 99% av mina läsare, så jag nöjer mig med att berätta att jag och Joe spenderade sisådär 13000 kronor tillsammans. Enough said.

Come join the joyride

Det bara rycker och spritter i min kropp av känslor idag. Dels lite depp för att vara själv igen. Saknar en Johanna bredvid mig - oavsett vilken Johanna det skulle vara. Här är i allafall Hilding imorse när hon lämnade mig. Sista glimten av henne på tre veckor. Vilket å andra sidan inte är så himla länge faktiskt.

På detta depp la jag också till en enorm trötthet eftersom de två senaste nätterna inneburit mindre än 8 timmars sömn sammanlagt. Och så lite bakishet på det. Och en beslutsångest av aldrig tidigare skådat slag.
Men det har varit en jättevacker decemberdag i London, blå himmel, sol och en sådan där krispig kyla ni vet. Hade en skön och rätt lönsam dag på jobbet och när min chef kom och bytte av mig öste hon beröm över mig samt bjöd på glögg. Och så kom vi fram till att vi borde gå ut och ta en öl någon dag och snacka skit. Lovely!
På vägen till tunnelbanan gick jag förbi en man som sålde "The Big Issue", Londons motsvarighet till Situation Sthlm. Går dagligen förbi folk som säljer men man köper ju aldrig (ni vet!). Men någonting fick mig att vilja köpa en idag, och det slutade med att jag snackade länge med den här mannen. Han hette Anthony, var 47 och hade haft en flickvän i hela sitt liv. De träffades när de var tolv och har varit tillsammans ända fram till förra året då hon dog i cancer. Han började gråta lite när han berättade och jag blev sjukt berörd. När jag skulle gå sa han "Maybe you'll come by here some other day, and maybe you'll say hello to me then." Jag tyckte det var fint på något sätt... Och hela vägen till och i tunnelbanan gav jag sedan pengar till varenda musikant och tiggare jag såg, med någon slags ny respekt för livet och människorna man delar det med.

Okej, jag inser också att detta var ett hemskt osammanhängande inlägg, men så blir det ibland! Bara för att göra det ännu lite konstigare så får ni ett par bilder från igår kväll. Mycket nöje!

I hate to see you go

Klockan är fem i sju och det är tisdag. Har inte varit uppe såhär tidigt på år och dar. Och särskilt tungt är det eftersom det var måndag igår - en måndag med riktigt fet utgång givetvis. Johannas gamla jobb hade staffparty och vi hängde på. Gratis dricka hela kvällen, mingel, bowling och salsa. Och helt underbara människor. Jag kommer gå till White Horse hela tiden nu, även fast Johanna inte jobbar där längre.

Nu ligger vi och lyssnar på mysmusik á la John Mayer och sörjer att Johanna ska åka hem om en stund. Närmare bestämt så ska hon lämna mitt hus om 15 minuter. Jag sörjer i alla fall. Hon längtar väl hem till sin klämmiga kille.

Coolt att det är första december idag förresten. Första avsnittet av julkalendern. Och det missar jag. Tur då att jag har alla avsnitt av Sunes jul på min dator så jag ska följa dem - ett avsnitt om dagen. Man ska hålla på traditionerna!