Det är ju dessutom rätt skönt det här, jag kan häva ur mig vad jag vill utan att någon kan säga något om det. Känner mig som en präst nästan. Har ni tänkt på att det är nästan exakt samma sak att vara präst som att blogga. Man får för sig att en grej är intressant, svävar ut totalt och maler på om den grejen och alla åhörare/läsare sväljer alltihopa. För vad ska de göra? Resa sig upp i kyrkan och säga emot? Sluta läsa bloggen? See if I care!
Här händer det grejer. Igår var vi nära att gå på en potentiell scam, någon som ville hyra ut en lägenhet till oss, men först skulle vi föra över pengar och ha oss. Och sånt är tydligen inte alls att lita på fick vi reda på av våra flator.
Idag efter jobbet mötte vi upp en helt fantastisk kvinna som vi kan få hyra en annan lägenhet av. Den verkar skitbra faktiskt, men det bästa är ändå hon. En grekisk make-up artist, fd dansös, som heter Evita. Hon verkar vara en sån där människa som bara lyser av någonting som man inte riktigt kan sätta fingret på ni vet.
Gud vad tråkigt jag skriver nu förresten. All kreativitet och inspiration är som bortsprungen. Måste skapa, måste ge er något!
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar