Humhum

Kommer ni ihåg när man var liten och plötsligt insåg att världen inte kretsade runt en själv. Att alla andra människor inte bara var biroller i ens eget liv utan att för dem så var de själva "jag".
Kommer ni ihåg den övergången?

Jag tror jag missade den faktiskt.

Jag har jättesvårt att tänka mig att det finns människor som fortsätter sina liv som vanligt hemma i Sverige, medan jag sitter här i London.
Lite som trädet som faller i skogen men inte ger ifrån sig något ljud om ingen finns där som hör det. Om jag inte är hemma så existerar väl inte hemma?

Now that's some deep shit.