Dolphins are just gay sharks

Jag och Fanny är nog de största uppgivarna som finns (kan man säga så?)
Den där lägenheten vi skulle kolla på blev uthyrd till någon annan, så det sket sig. Vilket i och för sig var bra eftersom man absolut inte bör fixa boende innan man fixar jobb. Men ni ska ändå veta hur deppiga vi var för det igår kväll när vi fick "tyvärr..."-sms:et.
Och nu ligger vi hemma på rummet och deppar ännu mera, den här gången för att vi inte fått något jobb än. Det bör nämnas här att vi sökt jobb i ungefär en timme hittills. Idag var vi inne på cirka tio affärer på Oxford street och lämnade cv:n. De flesta sa att de nog inte behövde ny personal för tillfället.
Och nu är vi så lama att vi tror att allt är kört. Kunde vi inte få jobb på Zara på Oxford street så kommer vi inte få jobb någonstans! Fan också!

Jävla kärringar. Nu gäller det att skaffa lite stake!

För övrigt: I skrivande stund lyssnar jag på Fanny som pratar i telefon med killen som vi köpte nya simkort av idag. Han sparade tydligen numret och ringde precis. Han var en liten indier med jättelång lillfingernagel och han frågade just vilken skostorlek Fanny har och hur hon ställer sig till giftermål.