Ja, jag tjatar och gnäller. Men jag anser mig ha jävligt rätt att göra det. Och faktum är att det faktiskt inte är helt egoistiskt heller. Nog för att jag skulle göra i princip vad som helst för att få sitta hemma i min soffa på julafton, med min familj omkring mig, julmat i magen, Kalle Anka på tv:n, och massor med paket under granen. Men nu tänker jag mest på andra faktiskt. JAG kommer ju klara mig, jag har folk att umgås med, diverse julfester att crasha osv, men jag kommer bli jätteledsen för min familjs skull. Med risk för att smickra mig själv så är jag övertygad om att min familj kommer sörja rätt ordentligt om jag inte kommer hem. Särskilt eftersom det är emot min vilja. De kommer oroa sig som fan för att jag ska vara ledsen. Plus att jag inte har träffat min mormor sedan förra julen, och min lilla kusin (som ser mig som sin största idol - självsmicker igen) träffade jag i somras och hon kommer bli förstörd om jag inte är med på julafton.
Mer egoistisk är jag dock när det kommer till juldagen. FYFAN vad jag vill träffa alla mina älskade vänner då. Vem vet när alla befinner sig i samma land/kommun igen?
Åååh detta är så fruktansvärt frustrerande! Både jag och Anna sitter klistrade framför datorn varje ledig stund och försöker hålla oss uppdaterade om vad fan som händer.
Jenny kom i alla fall iväg idag. Men det var Ryanair, från Stansted. Heathrow verkar vara hårdare drabbat och jag tror dessutom att de tar varningar på lite större allvar. Detta bör man väl egentligen vara tacksam för, det är ju ändå tusentals liv de har i sina händer, men ibland vill man bara ta tag i beslutsfattarna, ruska om dem, dra dem lite i håret och säga "Oi! Take a risk for fuck sake, pussies..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar