Hade naturligtvis helt glömt bort att denna mysiga tradition ens existerar, men i morse kom det till mig och jag spenderade morgonen framför datorn och SVT:s luciatåg. Kan vara enda gången jag önskar att jag gick i skolan igen - för att få se, eller allra helst vara med i, ett luciatåg.
Sedan var det jobb (igår var min sista lediga dag fram till 23:e) och efter det hade vi julmiddag med jobbet. På en japansk restaurang. Kändes inte helt rätt, men smakade ljuvligt och var nog jävligt bra för min febriga, förkylda kropp.
Det blev en minimal julklappsutdelning där chefen fick en kaffemaskin och alla anställda fick en julstrumpa proppfull med roligt småplock. Däribland strumpa nummer två, så nu sitter jag inne på ett par riktigt fina yllesockor!
Kul förresten att barndomens klassiska mardrömspresent - yllestrumpan - plötsligt blivit något man verkligen uppskattar, om inte rent av önskar sig.
Jag har dessutom, på inrådan av min mor, önskat mig ett tandläkarbesök i julklapp.
Om ni hittar något sönderbränt övergivet någonstans, så kan det vara min själ. Kanske ligger även min livsgnista samt mitt barnasinne slängt någonstans i närheten. Ni behöver inte återlämna dessa. Spotta lite på dem bara och gå vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar