Dan före dan före dan före dopparedan

Det kändes bra att komma in på det där oegoistiska spåret. Mest för att jag tänker mig att om jag är snäll och omtänksam och inte bara låter allt handla om mig, så kanske julgudarna bestämmer sig för att fixa allt och jag blir julens hjälte! Så jag fortsätter. Förutom min familj och släkt, så är jag även ledsen för de här människorna:

• Min vän Isabel, som hälsade på sin flamma i Paris i helgen och nu kanske blir tvungen att stanna hos hans familj över julen.
• Min vän Elisabet, vars familj har planerat en jul tillsammans i Miami, och som kanske inte kommer kunna joina dem.
• Mina vänner Alexandra och Andrea, som spenderat hela hösten i USA med planen att komma hem dagen före julafton, och som kanske får fira jul på Heathrow (eller för all del i min lägenhet på tidernas deppfest!).
• Alla stackars barn man läser om som sitter fast på flygplatser ensamma och kanske inte kommer hem i jul.
• Det här e... En sång för alla dom som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med... No? Divorce?

Observera förresten att det står "kanske" i varje mening. Det sista som överger människan är hoppet!

YES I want some cheese with my whine!

Ja, jag tjatar och gnäller. Men jag anser mig ha jävligt rätt att göra det. Och faktum är att det faktiskt inte är helt egoistiskt heller. Nog för att jag skulle göra i princip vad som helst för att få sitta hemma i min soffa på julafton, med min familj omkring mig, julmat i magen, Kalle Anka på tv:n, och massor med paket under granen. Men nu tänker jag mest på andra faktiskt. JAG kommer ju klara mig, jag har folk att umgås med, diverse julfester att crasha osv, men jag kommer bli jätteledsen för min familjs skull. Med risk för att smickra mig själv så är jag övertygad om att min familj kommer sörja rätt ordentligt om jag inte kommer hem. Särskilt eftersom det är emot min vilja. De kommer oroa sig som fan för att jag ska vara ledsen. Plus att jag inte har träffat min mormor sedan förra julen, och min lilla kusin (som ser mig som sin största idol - självsmicker igen) träffade jag i somras och hon kommer bli förstörd om jag inte är med på julafton.

Mer egoistisk är jag dock när det kommer till juldagen. FYFAN vad jag vill träffa alla mina älskade vänner då. Vem vet när alla befinner sig i samma land/kommun igen?

Åååh detta är så fruktansvärt frustrerande! Både jag och Anna sitter klistrade framför datorn varje ledig stund och försöker hålla oss uppdaterade om vad fan som händer.
Jenny kom i alla fall iväg idag. Men det var Ryanair, från Stansted. Heathrow verkar vara hårdare drabbat och jag tror dessutom att de tar varningar på lite större allvar. Detta bör man väl egentligen vara tacksam för, det är ju ändå tusentals liv de har i sina händer, men ibland vill man bara ta tag i beslutsfattarna, ruska om dem, dra dem lite i håret och säga "Oi! Take a risk for fuck sake, pussies..."

Hörde nyss "I'm dreaming of a white christmas" och fick lust att misshandla någon. Irving Berlin behövde visst aldrig flyga dagen före julafton när det var snökaos - det är ett som är säkert.

Denna söndagkväll spenderades i Hyde Park med lilla Londonfamiljen och varm choklad med en shot Bailey's. En fantastisk idé som jag funderar på att sno. I'm gonna be the best mum on the block!

Nu håller vi på och packa och fixa här hemma. Alla ska ut och resa i dagarna: Måndag-Jenny-Kanarieöarna, Onsdag-Anna-Sverige, Torsdag-Julia-Sverige. Och alla är lika oroliga. Kolla bara in den här väderprognosen:

Måndag, onsdag, torsdag. Är det någon som driver med oss? Jag som jobbat så hårt på min karma, är detta tacken?

Faan

Jag är fruktansvärt orolig nu. Idag har hur många som helst talat om för mig att jag nog kan glömma att åka till Sverige på torsdag. Alla flygplatser är stängda och det förväntas komma ännu mer snö i veckan. Och här har jag suttit och slagit in paket och rimmat och haft mig, tänk om jag inte ens får vara med familjen på julafton. Rätt taskigt.

Om inte det här fixar sig så kan ni räkna med att jag kommer ta ordet depp-alkoholism (ett ord som jag nog förresten uppfann nu) till helt nya dimensioner. Kommer supa bort hela julafton, spy bort hela juldagen, och resa mig på annandagen som en ny, ärrad, ynklig, människa.

Nu kollar jag på handbollsfinalen på nätet. Norge leder just nu med 18-13 och det suger. Men någon liten del av mig är skadeglad, för jag vill inte att någon svensk ska vara glad om inte jag får vara det. Det är väl rimligt?

Frosty the snowman

Idag är det snökaos i London.
Jag åkte till jobbet, köpte varm choklad till mig och min kollega, gjorde tre små snögubbar på vår display och blev hemskickad. Fanns liksom ingen mening för mig att stå där när det snöade så förbannat. Åkte hem och hade städdag med Anna istället och nu sitter jag och slår in julklappar med Gossip Girl i bakgrunden och jul i hjärtat. Och om fem dagar är jag i Sverige - om Gud och vädret så vill. Ni ber väl för mig i år också?

Tankar och annan skit som fyller mitt huvud idag:

• Jag är helvetiskt nervös inför min hemresa om exakt en vecka. Ska det snöa? Ställs flygen in i så fall? Blir det tunnelbanestrejk? Hur tar jag mig då till Heathrow? Varför är det inte gångavstånd mellan London och Vallentuna?
• SANSLÖST vad skönt det är att få bukt på allt denna julklappsshopping! Igår morse hade jag köpt 0 julklappar till 0 personer för sammanlagt 0 kronor. Idag har jag 18 julklappar till 9 personer för sammanlagt 1900 kronor.
• Bra och mindre bra rim. Har bestämt mig för att rimma på alla mina paket, och när man väl kommer in i det så rimmar tamigfan allt! Visst är det ballt? (exempel på ett av de mindre bra...)
• Svenska butiken vid Baker Street besöks alldeles för sällan av mig. Idag var andra gången på två år. Har nu käften full av plockgodis och imorgon blir det risgrynsgröt till frulle. Då ska ni få se en belåten Julle! (och varsågoda, där kom ett bra!)

Lucia

Hade naturligtvis helt glömt bort att denna mysiga tradition ens existerar, men i morse kom det till mig och jag spenderade morgonen framför datorn och SVT:s luciatåg. Kan vara enda gången jag önskar att jag gick i skolan igen - för att få se, eller allra helst vara med i, ett luciatåg.

Sedan var det jobb (igår var min sista lediga dag fram till 23:e) och efter det hade vi julmiddag med jobbet. På en japansk restaurang. Kändes inte helt rätt, men smakade ljuvligt och var nog jävligt bra för min febriga, förkylda kropp.
Det blev en minimal julklappsutdelning där chefen fick en kaffemaskin och alla anställda fick en julstrumpa proppfull med roligt småplock. Däribland strumpa nummer två, så nu sitter jag inne på ett par riktigt fina yllesockor!

Kul förresten att barndomens klassiska mardrömspresent - yllestrumpan - plötsligt blivit något man verkligen uppskattar, om inte rent av önskar sig.
Jag har dessutom, på inrådan av min mor, önskat mig ett tandläkarbesök i julklapp.

Om ni hittar något sönderbränt övergivet någonstans, så kan det vara min själ. Kanske ligger även min livsgnista samt mitt barnasinne slängt någonstans i närheten. Ni behöver inte återlämna dessa. Spotta lite på dem bara och gå vidare.

Moment

Hade förövrigt ett fantastiskt moment igår på väg till båten.
Jenny, Isabel och jag stod i en rulltrappa nere i tunnelbanan när följande händer i rulltrappan bredvid:
Först kommer ett stort gäng "Essex girls", vilka kan beskrivas som Londons motsvarighet till svenska fjortisar. De här tjejerna missbrukar orange-utan-sol, bär tajta klänningar som knappt täcker varken boobs eller nedre regioner, går i klackar som är ca 10 cm högre än vad de klarar av och de skriker konstant. Och det ledsamma är att de oftast är ganska långt över 20.
Först alltså ett gäng sådana, som hängde på varandra och skrek.

Direkt bakom dem står två nunnor. Gravallvarliga.

Därefter två tjocka kvinnor som tagna ur en tysk skidfilm, med stora röda skidjackor, pannband och enorma glasögon. De här kvinnorna tar kort på Essextjejerna och nunnorna och verkar tycka hela situationen är sjukt rolig. De tittar över mot oss och vi connectar för ett par sekunder, de skrattar, gör tummen upp och agerar underbart tantigt.

Jag vet inte om det här gör sig i skrivande form, men det var helt klart mitt livs bästa rulltrappsresa.

Söndag i mitt hjärta

Ligger här totalt utslagen efter en väldigt spännande och festlig helg.

I torsdags gick vi på Lejonkungen och den var minst lika bra som förut. Jag grät som ett litet barn när Rafiki sjunger "He lives in you". Helt sinnessjukt bra!

På fredagen var vi bjudna på julfest hemma hos Isabels chef, vilket var en upplevelse. Åkte ut till Richmond och festade i lyxvilla med ca 50 pers över 40. En av dem var drottningens kusin dessutom. Alla var packade och sjöng julsånger. Himla mysigt, och jag fick äntligen spela lite piano. Min bästa terapi.

Fick sova i tre timmar innan jag skulle upp och jobba det förmodligen mest stressiga skiftet i år, blev ganska fet på pengar och drog hem och tog ett bittert farväl av Cajsa som lämnade London. Det sörjde vi genom att gå på 30årsfest på en båt i Temple. Det gungade på bra både av vågor och av alkohol. Det hela avslutades på Roadhouse och sänggång skedde vid 5-tiden.
Skönt då att just idag är min enda lediga dag innan jul, och att det har varit major LÖK hela dagen, och ska så fortsätta. Perfektion.

Andra advent

Vi ska baka pepparkakor ikväll. Är tanken. Om man inte tar in en massa tråkiga detaljer i planeringen. Vi har t.ex inget bakplåtspapper och inga formar. Men deg har vi. Och degen är ju trots allt godast. Vi kanske bara lägger in den i ugnen en liten stund först så att det doftar pepparkaksbak i lägenheten.

Vi har i alla fall ett pepparkakshus att sätta ihop. Det borde vi väl klara av? Knappast.

Winter Wonderland

Heey vilken bra dag det blev! Precis som väntat.
Cajsa och jag sprang runt och gottade oss på julmarknaden i Hyde Park med candy canes i käften och jul i hjärtat. Sedan lämnade vi våra barnasinnen ute och gick in i något slags tält som serverade glögg och visade gamla 60-talsfilmer. Ljuvligt!

Med en Baileys-spetsad varm choklad i näven orkade vi med några minuters shopping på oxford street innan vi hittade en ny favoritpub på en bakgata någonstans. Bakgator is the shit! Där åt vi mackor och drack rosé i flera timmar. Lite på kanelen hämtade vi Jenny på jobbet och stack iväg till Camden och spenderade resten av kvällen med Harry.

Och nu ska jag ge efter för ett av mina största begär - Paradise Hotel.
För att citera min bästa kvinna: "Legen... vänta lite... dariskt."

Let it snow, let it snow, let it snow!

Igår jobbade jag sent i brutalkyla och lätt snöfall, blev hemskickad med 8 cupcakes från Rose i cafét bredvid, så det blev cupcakeparty hemma i lägenheten sen. Sinnessjukt gott!
När det sedan var läggdags upptäckte någon att det kommit jättemycket snö så Jenny, Cajsa och jag drog på täckbrallor och sprang ut och lekte i snön. Klockan 2 en onsdagsnatt. Jag gillar det här livet.
Idag är jag ledig och planen var att jag skulle ta med Cajsa till Brighton. Men som ni kanske vet så går det här landet under fullständigt så fort det kommer lite snö. Så alla tåg och bussar är såklart inställda. Men ingen skada skedd, vi kör på en riktig heldag i vår julstad istället. Vi börjar snart med mysfrulle på myscafét, sedan julmarknad i Hyde Park, och sedan vetesjutton vart det bär. Men fint ska det bli!