Två viktiga saker jag vill ta upp:

1. På 1.5 år i London har jag aldrig sett en enda jävla mygga. Tills i söndags. Då såg jag de förvisso inte heller, upptäckten kom igår när det började klia utav bara helvete. Båda mina ben är helt fullproppade med bett som kliar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och här har jag varit kaxig för att vi minsann slipper mygg här i världens bästa London. Cheers!

2. I lördags var jag lite bitter och började hata män litegrann. Jag sa ungefär såhär till Jenny: "Jag är så jävla trött på att snubbar bara vill ha en för att man är svensk och blond! Just nu skulle jag bli så lycklig om en kille bara satt och snackade med mig en hel kväll och kunde falla för min personlighet istället"
(Ja, dryg som fan är/var jag, dels för att jag litar stenhårt på att killarna ska falla för min personlighet, och dels för att jag verkligen inte har rätt att klaga eftersom ingen tvingar mig att vara varken blond eller öppet svensk..)
Men det fina i detta är att igår så inträffade EXAKT det! Kom till Walkabout direkt efter jobbet och såg verkligen ut som skit. Luktade ännu värre. Och så en ganska stark baksmälla på det. Ändå fick jag en jättesöt australiensare på kroken. En väldigt bra krok dessutom. Vi bara snackade och hade askul hela kvällen. Och inte bara "Jaha så vad gör du då?" utan faktiskt riktiga diskussioner. Jävligt ovanligt. Han och hans polare promenerade med oss nästan hela vägen hem och hela gänget var hur härligt som helst.
Vi bytte inte ens nummer sen förresten, men det gör inget. Om jag ger mig fan på det så kan jag hitta honom på fb, men i ärlighetens namn så spelar det ingen roll. Det kändes bara otroligt bra att få bekräftat att det FINNS bra killar!

Det var bara det jag ville säga. Nu ska jag sova!