Hemskt kort update

Hej, Julia och Johanna här. Vi har avverkat Oxford Street idag och nu ligger vi helt utslagna på min "soffa". Fötterna brinner, magarna kurrar och plånböckerna ekar ganska tomma. Precis som det ska vara med andra ord.

Nu blir det sushi och film - hej på er!

Finbesök

Ja internet krånglar. Nog om det.

För vet ni vet ni vet ni? Imorgon kommer Johanna hit! Woho!! I fem dagar får jag njuta av min sköna böna. Det kommer bli 100% awesome.

Jag har jobbat arslet av mig den här veckan, men naturligtvis ändå festat hårt. Men i skrivande stund har jag faktiskt inte druckit en droppe alkohol på (håll i er) två dygn! Klapp på axeln.
Det blev ju bara lite för mycket eftersom det var Dianas sista vecka. Det blev mer eller mindre fyra avskedspartyn faktiskt. Och nu är hon borta och det är fruktansvärt tråkigt.

Tur då med finaste besöket imorgon. Precis rätt timing. Men först ska jag jobba i 10 timmar. Oskönt. BYE!

Två viktiga saker jag vill ta upp:

1. På 1.5 år i London har jag aldrig sett en enda jävla mygga. Tills i söndags. Då såg jag de förvisso inte heller, upptäckten kom igår när det började klia utav bara helvete. Båda mina ben är helt fullproppade med bett som kliar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och här har jag varit kaxig för att vi minsann slipper mygg här i världens bästa London. Cheers!

2. I lördags var jag lite bitter och började hata män litegrann. Jag sa ungefär såhär till Jenny: "Jag är så jävla trött på att snubbar bara vill ha en för att man är svensk och blond! Just nu skulle jag bli så lycklig om en kille bara satt och snackade med mig en hel kväll och kunde falla för min personlighet istället"
(Ja, dryg som fan är/var jag, dels för att jag litar stenhårt på att killarna ska falla för min personlighet, och dels för att jag verkligen inte har rätt att klaga eftersom ingen tvingar mig att vara varken blond eller öppet svensk..)
Men det fina i detta är att igår så inträffade EXAKT det! Kom till Walkabout direkt efter jobbet och såg verkligen ut som skit. Luktade ännu värre. Och så en ganska stark baksmälla på det. Ändå fick jag en jättesöt australiensare på kroken. En väldigt bra krok dessutom. Vi bara snackade och hade askul hela kvällen. Och inte bara "Jaha så vad gör du då?" utan faktiskt riktiga diskussioner. Jävligt ovanligt. Han och hans polare promenerade med oss nästan hela vägen hem och hela gänget var hur härligt som helst.
Vi bytte inte ens nummer sen förresten, men det gör inget. Om jag ger mig fan på det så kan jag hitta honom på fb, men i ärlighetens namn så spelar det ingen roll. Det kändes bara otroligt bra att få bekräftat att det FINNS bra killar!

Det var bara det jag ville säga. Nu ska jag sova!

Nu får det vara nog!

Min kropp börjar så smått att säga ifrån nu, idag har jag knappt kunnat fokusera blicken och nu är jag så trött så jag nästan inte orkar skriva. Men någon jävla gång måste jag ju skriva!

Söndagens barbeque var mycket trevlig. En hel drös nya, coola människor, god mat, ännu godare tårta (som fortfarande inte släppt taget om mig, FAAN vad god den var) och en hel del alkohol. Jag hade blivit ombedd att ta med min gitarr och till slut var jag såklart tvungen att spela lite. Körde Soul Sister och blev ackompanjerad av en fiol - det var väldigt fint faktiskt, om jag får säga det själv. Mest tack vare fiolen alltså.

Fick gratis taxi fram till min dörr vid 4-tiden och delade sedan luftmadrass med Jenny. Ni kan ju gissa hur bra sömn det blev. = fruktansvärt trött och sliten tjej på jobbet igårkväll.

Då visade det sig att tjejerna ville dra till Walkabout och jag var inte direkt svårövertalad. Vilket resulterade i sänggång vid halv 4. Och sedan upp halv 8 imorse för att jobba. För att SEDAN sticka hem till Diana och hjälpa henne göra slut på lite överbliven mat och alkohol.

Så, då förstår ni nog hur lite energi jag har kvar...

Det här är Elisabet och det är hon som har sytt hatten jag har på mig. Duktig tjej.

Sunday bloody sunday

Vi hamnade på konstigaste restaurangen jag någonsin sett igår. Det var Moulin Rouge/Fantomen på Operan/Turkiskt. Som att en lyxhora från 1700-talet hade spytt över hela stället. Sammetsdukar, sammetsservetter (!!), guld, fransar, pornografiska tavlor och skulpturer och man satt på små balkonger. Bredvid oss satt en äldre man med sina två barn; en dotter som hade prislappen kvar i klänningen och en son som hade med sig en chackbok. Mitt i middagen började det plötsligt spelas mycket hög operamusik från högtalarna. Kändes som att någon drev med oss.
Det var en enormt märklig upplevelse, men maten var god!

Sedan drog vi till O'neills i vanlig ordning. Jenny, Anna och jag. En av oss hade ett ragg där, en annan drog ganska tidigt och lämnade den siste av oss själv med raggets tre spåniga och tråkiga polare. Mycket awkward för den siste av oss.

Idag är jag bara pyttelite bakis, vilket är tur, för snart bär det av till nästa kalas. Min underbara vän Diana ska lämna London och flytta till Moskva (wtf!?) på fredag, så idag blir det leaving party. Det är barbeque med tema - 30-40tal. Jag har fått låna en cool hatt av min vän kostymdesignern och jag ska ha jättelockigt hår. Så det är bara att sätta igång.
Ska bli svinkul idag för övrigt, men kan ändå inte riktigt vara glad eftersom det är avskedsfest. Jag är riktigt riktigt ledsen över att hon åker. Detta är verkligen det absolut sämsta med att bo i London - att folk kommer och går. Vissa vill man ju bara ha kvar i sitt liv för evigt...

Guess who's back

Men hallå där! Någons internet som strular? No? Just mine?
Men nu är det äntligen tillbaka, får se hur länge det varar bara.

Första 10 dagarna tillbaka i London har varit bland de bästa någonsin. Jag har jobbat VARENDA dag, och ändå lyckats klämma in fem rätt ordentliga utekvällar. Få ihop det ni!

Det har varit:

- Fotboll med snygga holländare som kastade glas i ren frustration och ilska. (Ok, någon tappade ett glas precis när Spanien gjorde mål, men det låter ju mer dramatiskt såhär)

- Riktigt kortvariga men intensiva romanser

- Tunga baksmällor

- Monday Madness på Walkabout med £1.50 för en pint. (Madness..? THIS. IS. LONDON!)

- Jobbiga Brasilianare. (Jag blev på fullaste allvar utskälld för att jag inte ville hångla..)

- Stand-up där min polare uppträdde

Och en massa annat. De senaste dagarna har Anna och Kajsa varit på roadtrip med sina föräldrar så jag och Jenny har varit solo här hemma. Mysigt faktiskt. Igår kväll körde vi hemmakväll med våra goda vänner Ben och Jerry och tidernas konstigaste filmmaraton: "The House Bunny", "The Boy In The Striped Pyjamas" och "Borat". Skratt - gråt - och skratt igen.

Idag är vi båda lediga så vi åt frulle på ett café i Victoria och gick sedan på en tre timmar lång promenad längs med vattnet. Perfekt lördag om ni frågar mig. Och nu kom resten av lilla familjen hem så nu djurar vi snart ut och pubar resten av kvällen.
Kan man annat än älska det här livet? Tror inte det.

HEMMA!

De sista dagarna i fosterlandet var riktigt strålande. Det var fullt ös med att hänga med alla jag ville. Kvällsfika i Norrtälje, Gröna Lund, öl på Sheraton, pannkakskalas osv.
Här är från gårdagens mys hemma hos mig:

Frulle i det gröna

EFTER 27 pannkakor

Det kändes väl kanske liiite vemodigt att lämna alla igen, och vet ni? När planet landade på Heathrow var det grått och tråkigt och jag tänkte för ett ögonblick: "Vill jag vara här?"

Men sedan satte jag mig på tuben och åkte raka vägen till O'Neills och kastade mig i famnen på min lilla Londonfamilj. Och då rådde det inga tvivel om huruvida jag ville vara där. Jag ville inte vara någon annanstans i hela världen.

Faktum är att hela vägen med tuben från Heathrow satt jag och darrade av lycka. De sista fem stationerna mådde jag nästan illa av allt pirr i magen. Väl framme vid Piccadilly kastade jag och min resväska oss ut och sprang igenom massorna av festande spanjorer. (Och ja, jag är lite sur för att Tyskland inte vann. Jag hade redan planerat mitt finalinlägg och hur dryg jag skulle vara över att jag tippade dem som världsmästare redan efter första matchen. Oh well!)

Fick en hel del konstiga blickar och roliga kommentarer när jag trängde mig fram inne på puben med min enorma väska men just då kunde jag verkligen inte bry mig mindre.

Ölen har aldrig smakat så ljuvligt, jag har aldrig kunnat dansa så intensivt i så höga klackar, och jag har aldrig njutit mer av tjejer som spyr ner toaletten, äckliga killar som tafsar, och London. Home. Where everybody knows my name...

Andrew Garfield

Igår såg jag "The imaginarium of doctor parnassus".
Helt störd film. Verkligen. Det kröp i hela kroppen av oförstånd. Det enda spännande var naturligtvis att det var Heath Ledgers sista film och att Jude Law, Johnny Depp och Colin Farrell spelade honom i de scener han inte hann spela in innan han kolade. Och så den här killen:Man måste ju ge honom att det är oerhört skickligt att vara så vrålsöt när man spelar mot Heath Ledger, Jude Law och Johnny Depp (Colin Farrell har jag aldrig riktigt gillat). Sötnosen bor i London. Man kanske skulle satsa?

Anyway, övervägande bortkastad tid.
Och samtidigt ser folk världen över på Eclipse. Det är ju för deprimerande... Men jag ska vänta med att se den tills jag är i London. JAG SKA!

Insomnia

Natten till onsdag somnade jag vid 03.00 och blev väckt 06.00 för att ta tåget från Blanes till Barcelona - 3 timmars sömn.

Natten till torsdag (idag) låg jag vaken, fastklistrad vid datorn, till 04.00 men vaknade ändå 08.30 och kunde inte somna om - 4.5 timmars sömn.

Ändå kan jag inte somna nu, och klockan börjar närma sig 03.00. Detta vore kanske okej om det inte vore för att det är väckning 08.00 imorgon för att åka till landet. Det blir i allra bästa fall 5 timmars sömn.

När börjar kroppen säga ifrån? Och varför kan jag inte sova?

Jag tror jag har svaret på den sista frågan i alla fall: Det är de där fjärilarna i magen som håller mig vaken.
Och det är hemskt osmarta och olämpliga fjärilar vi har att göra med. Det kan bara gå åt skogen, det här. Det inser tillochmed jag. Men fjärilarna tar visst ingen som helst hänsyn till logik, det är ett som är säkert!

Ännu mer babbel. Hur står ni ut?

Okej, kan väl ge er lite mer än så när jag varit frånvarande i över en vecka.

Spanien var som gissat mycket nice. Veckan har stavats sol, bad, god mat och några skvättar alkohol. Jag har återfunnit min passion för Malibu med OJ, varje kväll på balkongen.

Kom hem i natt, har knappt sovit nånting på två dygn och imorgon bär det av till landet. Stockholms skärgård - kanske största anledningen till att jag fortfarande älskar Sverige.

Jag kommer få andas riktigt ren luft i ett par dagar bara, för på söndag kommer jag tillbaka till V-town igen. Mest för att hinna hänga med alla jag vill. Så ni som läser detta och befinner er i närheten och vill ses, hjälp mig att styra! Jag har hela måndag, hela tisdag, halva onsdag. GO!
Och om någon även skulle råka styra en bil mot Arlanda vid 16-snåret på onsdag så vore det hemskt uppskattat. Just a hint.

Va i helv...?

Jag är tillbaka i Sverige nu, men det var inte det jag tänkte säga.

Sitter med min brors dator i knät, men det var inte det jag tänkte säga heller.

Det jag tänkte säga är att det plötsligt började komma musik ur datorn nu. Jag förstår ingenting, det enda jag har uppe är facebook. Ändå ljuder en ljuv jazzlåt med en rivig sångare som låter svart men förmodligen inte är det. Jaja, lika bra att njuta och inte försöka förstå sådant som inte är för mig att förstå.

Det var det jag tänkte säga.