B.A.K.I.S

Heeeeej. Fy... fan.

Igår fyllde min chef 38 och då skulle det bli fest. Och med fest menas i detta fallet ett kort bakom baren och 38 öl som skulle drickas av sällskapet. Och tro mig, det blev betydligt mer än så. Herregud.
Jag vill inte ens försöka räkna ut hur mycket jag drack - och jag tänker inte klaga över dagens tillstånd över huvud taget. Ibland får man helt och hållet skylla sig själv. Och eftersom jag är ledig idag så släppte jag verkligen allt och tillät mig själv att dricka betydligt mer än vanligt.

Men hursomhelst, fantastiskt roligt hade vi.
Satt på Punch And Judy tills de så gott som släpade ut oss, klättrade på elefanterna i Covent Garden så vakterna till slut kom och bar ned oss, gick vidare in till Roadhouse och drack vidare och dansade med mer känsla än självaste Jacko, hånglade (inte alla, men några av oss..) och drog till sist hem i gryningen - efter att ha kissat lite mitt inne i stan, något som är oerhört förbjudet här.
Ni hör, inte illa pinkat! (i dubbel bemärkelse)

Så, mina damer och herrar, idag råder total bakishet och det känns faktiskt helt okej. Jag ska verkligen inte göra n.å.g.o.n.t.i.n.g mer än att kanske, om jag orkar, gå till affären och handla lite mat. Och den maten kommer i så fall förmodligen vara kakor och chips. Det ska va gött å leva.

Jag vill signa ut genom att citera mig själv. Detta röstmeddelande hade jag ringt och lämnat till min egen mobil igår kväll, för att på så vis få en snubbes nummer:

"Tja Julle! Här är numret till den där killen du träffade i... freeedags. ? ... Eeh... vahettere.. Tisdags. Ja tisdags. Förhoppningsvis ringer han. Eller så ringer du själv. Yes, PUUSS på dig gumman!"