Jag kom hem från Italien för några timmar sedan och det känns både bra och dåligt. Bra för att "hem" i detta fallet faktiskt är världens mysigaste lägenhet i världens mysigaste stad, och dåligt för att Napoli var ASKUL!En riktigt fin liten weekend fick vi, med oväntat bra väder, goda pizzor, ännu godare glass, vackra vyer och milslånga promenader. Mjölksyran har knappt lämnat mina lår på hela helgen.
Vårt hostel hette "Giovanni's Home" och om man då varit lite observant så hade man kanske kunnat gissa sig till detta - det var hemma hos en gubbe vid namn Giovanni. Första tanken var "vad i helvete..?". Sista och bestående tanken är "helvete vad bra!". Giovanni är den mest passionerade människan jag träffat i mitt liv. Han älskar verkligen sin stad, sitt hostel och sina gäster. Han tog oss under sin vinge och lärde oss ALLT man behöver veta om Napoli. Och vår sista kväll så lagade han pasta åt alla gäster (14 pers) och lärde oss några italienska sånger.
Denna film är icke från våran vistelse, men det var exakt likadant. Detta är Giovanni:
Vi drack vin hela kvällen med våra nyfunna vänner och plötsligt fann jag mig själv barnsligt, naivt blixtförälskad i klassisk Julia-anda i en jänkare som också gästade hostelet. Det var ungefär bara jänkare och vi. Sjukt kul att snacka min gamla hederliga amerikanska dialekt som jag i ett års tid kämpat för att ersätta med brittisk engelska. Och så blev jag alltså stenhårt förälskad i en av dem. Nåväl, det går nog över snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar