Nej fy fan

Sitter i Johannas kök och tittar på när hon städar och stryker och har sig. Min enda uppgift är att vara dj. Kollar precis igenom alla finalbidragen i melodifestivalen.
SATAN vad dåligt! Det gick en jobbig våg genom kroppen när Molly Sandén sjöng "Att jag älskar dig!". Jag skämdes liksom å hennes vägnar.
Och så är det så kul att veta att alla kommer kunna de där låtarna inom en snar framtid, men inte jag!
Jag brukar ju i vanliga fall vara den som kan dem först, men i år slipper jag tack och lov att matas av den där "musiken".
Sen tyckte jag det var väldigt kul att se och höra Star Pilots som var favorittippade på den här bloggen för lääänge sen om ni minns. Kan ju föreställa mig hur svenska folket rasade mot att låten var en sån brutal kopia av ALLT som någonsin gjorts ungefär.

Jaja, hur som helst. Inget av bidragen är ju bra, undrar vem fan som kommer ta hem det där egentligen. Har aldrig brytt mig mindre.

En annan lite kul grej är att min pappa sjöng in ett bidrag till melodifestivalen i år. Jag är så fantastiskt glad att den inte blev antagen. Låten var den sämsta jag hört i mitt liv. 1000 gånger värre än samtliga, till och med Caroline af Ugglas. Obs. Min pappa skrev inte låten - han blev bara tvungen att sjunga den för att killen som skrev den inte kunde sjunga själv. Men strunt i det nu, han blev ju som sagt var inte antagen.

En mindre kul grej (som iofs är jävligt kul egentligen) är att jag sitter här med ett alldeles svullet knä. För jag ramlade när vi var ute i morse. Vi hade precis lämnat småkillarna Teddie och Olly i skola respektive playgroup och skulle knalla hemåt. Då halkade jag på någonting och lyckades få till en riktig praktvurpa. Så går det för den som glider omkring och känner sig lite överlägsen byborna. Och det trista var ju dessutom att byns två invånare stod på andra sidan gatan och såg det.
Men men. Fick trösta mig med en chokladcroissant från the village shop sen så jag ska inte klaga.
Och snart ska vi äta fiskpinnar.