En sån där kväll

Var det igår. En sån där kväll ni vet när:

• Chefen bjuder på allt
• Man raggar på folk man inte borde ragga på
• Fanny skålar för "vänskap och förintelse!" ... "Eller, okej bara för vänskap"
• Man tar bussen hem själv, somnar och hamnar någon helt annanstans än hemma
• Man löser det genom att lifta hem
• Man vaknar upp dagen efter med brutal betongkeps
• Och har oförklarligt glömt allt vad kvällen innehöll.

En sån kväll.

Den observante läsaren undrar kanske om det inte var idag jag skulle provjobba på vintagebutiken. Nej, pga punkt 6 i min lista där uppe så trixade jag lite så jag får jobba imorgon istället.

Nu ligger jag hemma i sängen och har första egentiden hittills på den här resan. På riktigt, jag har inte varit ensam (förutom på bussen ibland) sen jag kom hit den 31 januari. Det är ganska tokigt. Nu ska jag njuta! (Inget ont om mina roomies okej?)

Och förresten, det var varken jag eller Fanny som strulat till det på donken. Så nu hatar de inte mig längre. Eller jo, nu kanske de i och för sig gör det igen. Beroende på vad som kan ha hänt igår. Men äsch, det man inte vet lider man inte av. Och jag vet ju ingenting.