Gråt en flod!

Nu börjar hela den här grejen bli lite läskig faktiskt. Börjar greppa nu att jag faktiskt kommer lämna alla här hemma imorgon bitti, och jag har ingen aning om när jag kommer hem igen.
Tur att jag har Fanny med mig! Och att Johanna Lyngarth är där. Och att Johanna Hilding och Tomas kommer efter ett par veckor. Så det ska nog gå bra.
Men det är svårt att inte bli blödig när bröderna kommer in på mitt rum en efter en för att ta farväl.

Har förresten packat som en gudinna ikväll kan jag säga! Inga problem whatsoever. Det borde nästan inte få gå så här enkelt... Något måste väl gå fel eller?

Men åh! Det är en så konstig mix av vemod och glädje i min kropp just nu, vet bokstavligt talat inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tror dock att jag kommer gråta litegrann i alla fall.
Men oroa er inte! Klockan 10.35 imorgon (svensk tid) kommer jag antagligen vara sprudlande glad och taggad som satan! Tills dess, bara, blir det lite depp...
Eftersom klockan kommer ringa om ungefär 6 timmar är det nog dags att jag försöker få mig lite sömn. Och nästa gång vi ses, så är det i LONDON BABY!
So long suckers!