Själv säger hon att hon istället överlämnar "bloggnördandet" till mig.
Det känns lite snopet tycker jag. Ungefär som när de coola barnen leker och the fat kid kommer och vill vara med. Eftersom barnen lärt sig att man inte får säga nej så låter de the fat kid vara med, men bestämmer direkt därefter att de inte själva vill leka den leken längre.
Eller som när jag äntligen köpte (eller fick) en Little Monkey Lost, när alla andra hade haft sina i ett halvår. Och genast så slutade alla leka med sina. Där satt jag med min apa (som för övrigt hette Tiger) och kände mig exkluderad.
Ungefär så känns det. Men jag vet att du bara vill väl Helene. Du är ju själv lite av the fat kid också egentligen. <3
Just det! Där kan du sitta och blogga!
Och där sitter jag också. På min "fat kid"-rumpa och läser din blogg.
SvaraRaderahahaha little monkey lost. :') vilka minnen. Jag döpte min till carl, för att jag skulle kunna säga carl banan och rimma... sen märkte jag att det inte var rätt. Men då hade jag redan skrivit "CARL" på adoptionspapprerna.
SvaraRadera