Canananadian Guy

Världens smartaste grej är inte att festa HÅRT två dagar i rad när man har en ganska tung förkylning i kroppen. Och så dessutom varva det med jobb varje dag, i iskallt Londonklimat. Men ibland är osmart bra, för jävlar vilken helg det har varit! Ruby Blue (halvsunkig club på Leicester Square) i fredags och så Koko i Camden igår. Det var fan på tiden. Jag har bott i London i snart två år och hela tiden suktat efter att dra till Koko, men aldrig gjort det. Och nu känner jag mig rätt blåst, för det var verkligen helt fantastiskt. Hur har jag inte varit där på nästan två år!?

Hela helgen har dessutom berikats av otroligt intressanta och roliga människor, som har gjort riktigt starkt intryck på mig, på alla möjliga sätt. Allt från aspackade snubben som kom och handlade tvål, till killarna som haffade mig på gatan och tyckte att jag skulle kämpa emot min svenska tillbakadragna sida och följa med dem hem på lite "raw, experimental sex", till 92:or från Ume, osv.

Men. Sedan fick helgen ett väldigt konstigt avslut. Fick ett mail från någon random människa som berättade för mig att Canananadian Guy har gått bort.
För er som inte vet vad fan jag pratar om så är detta en dude vid namn Thomas som förgyllde min 19-årsdag på finlandskryssning. Har haft lite kontakt med honom sedan dess, och egentligen är det inget personligt sådär. Men det värker faktiskt ändå litegrann i min själ ikväll, bara för att han var en så jävla bra kille. Det räckte med 12 timmar för att upptäcka det. En riktig äventyrare och livsnjutare, och det är brutalt orättvist att en sån kille dör vid 25 års ålder.
Så nu brinner ett ljus för honom här bredvid mig. Ett doftljus tillochmed. I vår nya fina jullykta. Ska det va så ska det. Reposer en paix!

Det var han som tog den här bilden, ser ni honom där till vänster?