Yupyup

Jag är sämst. Jag vet det. Nästan två veckor har det gått. Massvis att skriva om men jag har liksom inte orkat. Det är så mycket liv att leva just nu så det finns knappt någon tid till att skriva om det.

Först var mina Johannor här och förgyllde tillvaron. Kanske bästa dagen i våra liv såg ut såhär: Portobello, Camden, Harry Potter, Zizzi. Jag svimmar av välbehag bara av blotta tanken.

Helgen efter fick vi besök av lite random män. Jävligt schysst det med. Jag passade på att lukta på herrparfymer och rapa högt.

Däremellan har det varit en himla massa jobb, fest, mys och gym. Ungefär i den ordningen också.
Och nu ropar Cajsa om teatime så jag måste löpa. Ni ser - ingen tid alls till sånt här!

Kort och gott

Igår. Roadhouse. Igen. Sjöng. Igen. Pride - U2. Gratis dricka. Hjular. Ramlar. Största blåmärket i mitt liv. Jag som inte ens kan få blåmärken. Nu Paradise Hotel. Tja!

Återförening

Hur bra helgerna än har varit på sistone, så kan inget slå nästa helg. För då kommer två av mitt livs bästa och viktigaste kvinnor hit och hälsar på. Mina Johannor!
Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter att få krama dem, skratta med dem och prata, prata, prata. Helvete vad vi ska prata! Äntligen!

"Ibland är det tur att man inte kan få bånge"

Spännande helg på många vis, men bäst av allt var fredag eftermiddag. Då hade jag tid med en personlig tränare. Han drillade mig overkligt mycket på bara 20 minuter, och sedan stretchade han mig. Jag låg helt avslappnad på en matta mitt i gymmet, bland alla snygga tränande dudes, med en italienare mellan benen. Som viskade "Just relaaax". Rätt svårt att hålla sig kall då. Jag har inte råd att "anställa" den här personliga tränaren tyvärr, men jag är fortfarande tveksam. Det vore fan nästan värt att betala 350 kronor i timmen bara för att få sig en sån där stretch varje vecka. Mums!

You're a terrible singer, but I like this song

Fyfan vad upp och ner livet är ibland - är det inte härligt så säg?
I förrgår kom dödsbud och igår fick jag ett sms som pissade mig hårdare i ansiktet än någonsin förut. Kan väl kort och gott säga att han den där tvåbarnsfadern inte är aktuell längre. Som potentiell pojkvän alltså. Däremot lär han vara aktuell för en Oscar när som helst. Herregud. Jag är fan en svinig man ifrån att bli bitter!

Men på något vis är jag ändå inne i ett fett lyckorus just nu. Det kan bero på olika saker, men mest tror jag att det handlar om 1. Att jag är så jävla stark och självsäker, 2. Att jag är fullproppad med vodka. Det var kallt och trist på jobbet ikväll, så jag och några underbara människor omkring mig valde att göra det bästa av situationen. Alltså supa till lite. Ibland behövs ju faktiskt inte mer än så.

Och nu sitter jag hemma och dricker julmust, äter pepparkakskola, håller ett litet öga på "The Notebook" och ska skriva ett lång och efterlängtat mejl. Till någon av er. Spännande va?

Canananadian Guy

Världens smartaste grej är inte att festa HÅRT två dagar i rad när man har en ganska tung förkylning i kroppen. Och så dessutom varva det med jobb varje dag, i iskallt Londonklimat. Men ibland är osmart bra, för jävlar vilken helg det har varit! Ruby Blue (halvsunkig club på Leicester Square) i fredags och så Koko i Camden igår. Det var fan på tiden. Jag har bott i London i snart två år och hela tiden suktat efter att dra till Koko, men aldrig gjort det. Och nu känner jag mig rätt blåst, för det var verkligen helt fantastiskt. Hur har jag inte varit där på nästan två år!?

Hela helgen har dessutom berikats av otroligt intressanta och roliga människor, som har gjort riktigt starkt intryck på mig, på alla möjliga sätt. Allt från aspackade snubben som kom och handlade tvål, till killarna som haffade mig på gatan och tyckte att jag skulle kämpa emot min svenska tillbakadragna sida och följa med dem hem på lite "raw, experimental sex", till 92:or från Ume, osv.

Men. Sedan fick helgen ett väldigt konstigt avslut. Fick ett mail från någon random människa som berättade för mig att Canananadian Guy har gått bort.
För er som inte vet vad fan jag pratar om så är detta en dude vid namn Thomas som förgyllde min 19-årsdag på finlandskryssning. Har haft lite kontakt med honom sedan dess, och egentligen är det inget personligt sådär. Men det värker faktiskt ändå litegrann i min själ ikväll, bara för att han var en så jävla bra kille. Det räckte med 12 timmar för att upptäcka det. En riktig äventyrare och livsnjutare, och det är brutalt orättvist att en sån kille dör vid 25 års ålder.
Så nu brinner ett ljus för honom här bredvid mig. Ett doftljus tillochmed. I vår nya fina jullykta. Ska det va så ska det. Reposer en paix!

Det var han som tog den här bilden, ser ni honom där till vänster?

God morgon världen

Idag ska bli en underbar dag.
Efter att ha tryckt ett par ägg ska jag åka med Cajsa och Jenny till Ikea. Mest för att köpa julpynt och mat. Men vi har också lagt upp en svinbra plan. I vanliga fall tar vi köttbullslunch/middag direkt vid ankomst, men då orkar vi aldrig varmkorven i utgången. Så idag ska vi köra baklänges. Ta en varmkorv när vi kommer fram - avnjuta allt vad Ikea har att erbjuda - och avsluta med en fet jävla köttbullstallrik. Nu vet ni.

Sedan bär det av till Oxford Street och ceremonin då de tänder julbelysningen.

Och efter det blir det hem och laga köttbullar (nej, det finns ingen gräns) och stuvade makaroner. Något vi suktat efter i evigheter. Och till det - sista Harry Potter. Hur bra? Jättebra.

Lundi

God morgon! Ännu en fin helg har förflutit relativt smärtfritt.
Jag har för ovanlighetens skull varit ledig fyra dagar i sträck, och för vanlighetens skull så har jag då passande nog fått en släng av en gammal hederlig förkylning.
Men vid sidan av snorpapper och Strepsils har jag i alla fall hunnit med:

4 Harry Potter-filmer

150 koppar te

4 nya plagg från Topshop

fotbollsmatch på O'neills med 1 riktigt aggressiv tottenhamsupporter

4 vodka redbull till fotbollen

Halloweenfest med 50 fransmän och 4 svenskar - Jenny, Cajsa, Isabel och jag

besök av 1 av mina absoluta favoritbröder, den äldre den här gången

filmkväll med mina 3 londonfamiljemedlemmar och 1 filmtips: Inglourious Basterds - Stört bra film, även fast Anna fick säga till mig att blunda lite då och då. Som sagt, londonfamiljen. Anna är mami

0 besök på gymmet - jag är ju sjuk vafan!