Don't stop believing again

Tjena, mitt sexhundrade inlägg. Hurra!

Det blev aldrig någon mätning eller vägning på gymmet. Gudskelov. Det visade sig att killen som tog hand om mig var SNYGG! Så jag var rätt tacksam att han lät bli den delen. Men han drillade mig lite i gymmet, satt på mina fötter när jag gjorde situps, och annat romantiskt.

Min familj minus storebror var här och hälsade på i helgen och det var underbart. Jag drog med dem på en massa shopping, öl, god mat och visade dem mitt London.

Och igår var det dags att bränna mina 100 pund på Roadhouse. De som jag vann på karaoken för några veckor sedan. Jag hade nu insett att ca 1200 kronor är väldigt mycket att dricka för, så jag drog ihop ett roligt random gäng som skulle hjälpa mig. Och det blev en Sjukt. Kul. Kväll.

Jag och två av grabbarna bestämde oss för att ställa upp även i gårdagens karaoke och jag sjöng Don't stop believing igen. Dumt att bryta ett vinnande koncept liksom.
Och tror ni inte jag vann igen? Det var ingen fantastisk bedrift eftersom de flesta andra faktiskt SÖG igår. Men det var ändå rätt stört. Där var jag och försökte (som om det var svårt?) dricka upp 100 pund, och så fick jag genast en ny tab. Så nu blir det en till gratiskväll snart. Wicked!

Anyway, vi dansade hela natten och ramlade hem vid 5-tiden. Jenny och jag däckade på luftmadrassen innan jag hann ställa klockan, men Gud var visst med mig den här gången, för jag vaknade av mig själv precis när jag behövde gå upp för att hinna i tid till jobbet. Coolt.

Något annat som rockar fett är att Johanna L kommer hit om några veckor. Precis lagom till Harry Potter-premiären. Coincidence? Näe, väldigt inplanerat faktiskt. Jag längtar ihjäl mig! Efter både Harry och Jojje.