En smått pinsam episod från i lördags:
Där satt man på puben, i englandströja och med flaggan på både naglar och kind. Jublade så fort de visade engelska spelare innan matchen. Gastade med i hejarramsorna bäst man kunde.
Men så blev det dags för nationalsången. Och hälften av alla taggade "supportrar" blev knäpptysta. Däribland vi. Eller nja, jag sjöng förvisso med på brutal låtsasengelska, en bråkdels sekund efter alla andra, så att jag skulle veta åtminstone vilken vokal jag skulle ljuda.
Men nä, inte okej. Bakläxa på det där. Har lyssnat på nationalsången några gånger nu, och ska fortsätta tills den sitter lika stadigt i ryggmärgen som "Du gamla du fria"!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar