Viva España!

Här blir det inte mycket bloggande!
Har lite för mycket för mig och när jag inte har mycket för mig så njuter jag av att mysa här hemma med familjen.

En kort resumé av den första semesterveckan: Goda vänner (faktiskt nästan alla som jag vill/behöver träffa. Bra jobbat!), halvtaskigt väder, prinsessbröllop (satt klistrad exakt hela dagen med mamma, tårta osv), utgång i storstan, Vaxholm, Fjäderholmarna. Och så lite mer som jag inte kommer ihåg nu.

Imorgon styr vi kosan till Spanien. Ska bli hyfsat skönt, men jag befarar att jag kommer bränna sönder mig eftersom jag sitter inne på NOLL grundfärg. Varken England eller Sverige är väl direkt kända för sitt vackra väder, och hittills har ju denna sommar varit sämre än vanligt.

Det lär ju alltså inte bli mycket bloggande under den kommande veckan heller, men det klarar ni nog, jag har ju liksom vant er vid bloggtorka nu.
Ha det gött, det ska jag!

Sverigeturné

Jag sitter vid världshistoriens segaste dator. Funderar på att köpa föräldrarna en ny i julklapp. Nu tänker ni kanske "Och när började hon skita pengar..?" men då kan jag tala om att det har jag inte börjat med än, men att jag skulle kunna lägga en femhunka på en ny dator och den skulle vara ljusår bättre än den här.

Hemresan gick som smort. Jag kom på att det var exakt, på dagen, ett år sedan jag lämnade London för första gången. Började jämföra lite:

Då åkte jag tillbaka till Sverige med en enorm klump i halsen, på obestämd tid.
Nu åkte jag tillbaka med en enorm klump i halsen, på bestämd tid - mycket bättre.

Då följdes jag till flygplatsen av en viss colombian, så jag slapp bära väskan själv.
Nu följdes jag av en bakfylla och flirtiga sms, fick bära väskan själv - lika bra. Väskan var inte lika tung det här året.

Då tog London farväl av mig med en kick-ass solnedgång.
Nu sa London "på återseende" med en ännu mer smashing solnedgång! Jag tror hon vill visa mig från sin bästa sida och meddela "Du och jag Julia, du och jag."


Blev hämtad på Arlanda av bröder, svägerska och själsfrände. Mycket fint. Den första timmen på svensk mark bestod av hysteriskt skratt med Johanna (vi behöver verkligen inte en sekund för att hitta tillbaka till varandra), nakenchock (som egentligen inte var ett dugg chockerande såklart) från storebror, och mäta längdskillnad med lillebror. Jag tror vi jämförde vår längd ungefär 15 gånger det första dygnet. Och jag är sisådär en halv centimeter längre! SÅ JÄVLA WIN!

Igår stod kvalitetstid med Johanna på schemat och efter det blev det grillkväll med familjen. Satt sedan och smuttade vin framför fotbollen när det plötsligt ringde på dörren och där stod Linus och Helene. Förvåning och lycka brottades i min kropp och det blev en mycket efterlängdad och väl behövd kväll med de små liven.

Nu har jag precis vart hos frissan, snart väntar täbban och systembolaget med mor min och ikväll blir det röj med en massa gamla godingar. Ni hör, livet leker!

Men minns ni att jag prioriterade bort sömn de sista dygnen i London, för att istället sova ut i Sverige?
Jo tjena. Jag har räknat lite på det, och jag kommer inte kunna sova ut förrän tidigast på måndag. Oh well...

Skön-t

Rätt. Trött.
Jag bestämde mig för några dagar sedan att jag skulle prioritera bort sömn ända tills jag åker till Sverige. Ville liksom inte missa något av sista tiden här.
Och detta har jag minsann hållt! Det har varit full rulle och inte många timmars sömn per natt, vilket börjar ta ut sin rätt nu. Tur då kanske att det är ikväll jag åker till fosterlandet så att jag nog kan knappa in litegrann på sömnen inatt.

Idag är jag för övrigt inte bara trött. Rätt. Baked. Också.
Gårdagen började med ett av de segaste skiften någonsin på jobbet. Kallt var det också. 6 timmar fördrev jag med att dansa, dricka te och snacka skit med mänskorna omkring mig. Jag och min ryska hade något av en deppardag där hon gnällde om att hon vill hitta en man att gifta sig med, medan jag gnällde om att jag vill hitta en man som inte är gift. Båda fallen känns ungefär lika hopplösa.

Två fotbollsmatcher senare kröp jag hem tillsammans med Kajsa, vid 3-rycket. Däremellan blev det dans, alkohol, brasilianare, liveband, donken, en tripp till Covent Garden och en securitypolare som skrek "Loser!" åt mig i högtalarna. Och just det ja, jag hittade en ogift till slut.

Spännis

Anna säger att jag har börjat med en ny grej, att jag spänner mina "armmuskler" och stolt kysser biceps.
Jag kan bara minnas att jag råkat göra så två gånger (vilket å andra sidan är två gånger för mycket) men den konstiga lilla vanan måste i alla fall bort.
Rätt ocharmigt! Ungefär lika ocharmigt som att dra fram luftgitarren på krogen - en vana som jag helt klart måste jobba bort också...

Att skilja agnarna från vetet

En smått pinsam episod från i lördags:
Där satt man på puben, i englandströja och med flaggan på både naglar och kind. Jublade så fort de visade engelska spelare innan matchen. Gastade med i hejarramsorna bäst man kunde.
Men så blev det dags för nationalsången. Och hälften av alla taggade "supportrar" blev knäpptysta. Däribland vi. Eller nja, jag sjöng förvisso med på brutal låtsasengelska, en bråkdels sekund efter alla andra, så att jag skulle veta åtminstone vilken vokal jag skulle ljuda.

Men nä, inte okej. Bakläxa på det där. Har lyssnat på nationalsången några gånger nu, och ska fortsätta tills den sitter lika stadigt i ryggmärgen som "Du gamla du fria"!

I'm England till I die!

Såg ni England-USA igår? Värdelöst, vilket riktigt skitmål de fick, jänkarna.
Men det spelar inte så jättestor roll, för kvällen var superb ändå. Kalla det hyckleri, men fan vad lätt det var att bli patriotisk för England. Jag var minst lika taggad som för Sverigematcher.

Sedan hjälpte det kanske att vi var på en grym pub/club och kollade matchen med hundratals taggade engelsmän. KUL!

Och efter matchen stannade alla kvar och festade i flera timmar. Jag lyckades dra i mig tre dubbla vodka-redbull på 20 minuter, i en svepartävling. And the rest is history.

Men London är tydligen en för liten stad för en sån som mig. Den sista personen jag vill träffa i världen var naturligtvis där. Fast på något vis så lyckades jag undvika honom (ja, det är klart det är en kille) hela kvällen. Jag såg honom faktiskt inte ens. Men mina brudar gjorde. Jag hade bara enorm tur, och det tackar och bockar jag för!

Idag var det Tyskland-Australien och vi såg den på Walkabout, en aussiepub. Så vi hejade på Tyskland i det tysta. Man vill ju inte ha stryk. Tre observationer: 1. Australiensare är snyggaste folket! 2. Men de spelar ful och dålig fotboll. 3. Tyskland vinner VM. Tror jag. Fan vad bra de spelade!

Vi är så oerhört taggade på VM! Vi har stenkoll på spelschemat, sitter på pubar all vår lediga tid. Vill se allt. Imorgon blir det Holland-Danmark innan jobbet. Jag älskar detta!

Och vet ni? Just nu är jag inte alls speciellt taggad på att åka till Sverige. London visar sig från sin absolut bästa sida och det känns sjukt trist att lämna min stad i tre veckor. Det är otroligt kul att vara här under VM, framförallt eftersom det finns folk av ALLA nationaliteter här. Tur att det finns en hel del fina människor att leka med i Sverige, annars hade jag nog fan bangat på hemresa...

Avundsjuka

Nu kommer jag kanske sjunka avsevärt i era ögon, men låt gå för det.
Det är nämligen så att den här killen snuvar mig på framgång, om ni frågar mig.



Vettefan vad detta är för något, men ni kanske hört något om det där hemma?
Anyway.
Min pappa har en gammal barndomskompis som blev VÄRSTA entreprenören och har tjänat grova pengar. De har nu ett band ihop som det för övrigt inte alls går särskilt bra för - men vad kan man förvänta sig av ett par 50-åriga svennebananer?
Den här killen är i alla fall pappas polares son, typ två år yngre än undertecknad, och han har fått göra en helvetes massa grejer (inom musik- och underhållning) genom åren. Kommer säkert få vara med i Melodifestivalen också så småningom.
Ett ord: Räkmacka.
Och MIN pappa har t.o.m skrivit låtar till honom. Jag har klagat x antal gånger och tjatat om att jag för fan också vill ha lite guldsked, men har jag fått sjunga i någon kampanj? Nepp.
Avund är mycket oklädsamt, men det är en så dominerande känsla i min kropp när jag ser detta att den inte går att hålla tillbaks.
Särskilt eftersom jag tycker att jag är bättre än honom. Han är en blek kopia av Patrik Isaksson, som själv är en blek kopia av... jag vet inte, tråkighet? Jag menar, skulle de nu satsa på en unge så kunde de väl valt mig istället?

Så, där fick jag med lite självgodhet också, hur lågt har jag sjunkit nu? Ska jag fortsätta? Nä, inte ikväll. Nu tackar jag för mig, tar med min avund till sängs och drömmer om att bli artist. God natt!

Just nu...

... Är min mage lycklig efter middag på Zizzi.
... Har jag oväntad icke-ont i fötterna efter att ha gått omkring någon timme på stan i mina nya klackar.
... Väntar jag på att gänget ska komma in från sin rökpaus, för det vankas födelsedagsfika.
... Är vårt matbord fullproppat med kakor, jordgubbar och glass.
... Är jag glad för att min crush sedan en tid tillbaka skrev på facebook och undrade när vi skulle ses.
... Är jag sanslöst taggad inför lördag och England - USA.
... Är jag oerhört glad att jag befinner mig i ett land som faktiskt representeras i VM.
... Är jag även hemskt besviken över att jag inte kommer få spöka ut mig i sann "blond-svensk-supporter-brud-som-klär-sig-så-slynigt-hon-bara-kan-så-länge-det-är-gult-och-blått"-anda och gå på Sverigematcher. Fan!
... Räknar jag ner dagarna - 6 dagar kvar - till min efterlängtade Sverigesemester.
... Dunkar vi den här låten. Mest taggande!

För att följa upp förra inlägget litegrann:

1. Sjukt vad billig shoppingen är i den här staden egentligen. Om man vill. Jag tyckte ju 1000 spänn kändes mycket i stundens hetta, men det lägger ju vissa utan problem på EN pryl. Jag fick 5 klänningar, en kofta, ett par skor och lite underkläder för det. Heeeelt okej.

2. Sjukt vad materialistisk man är egentligen. Jag har stått på jobbet hela kvällen (och det regnade INTE så mycket som jag befarat - cheers!) och fått glada små pirr i kroppen med jämna mellanrum för att jag kommit att tänka på mina nya ägodelar. Pinsamt nästan.

Imorgon fyller Kajsa år så då blir det lite kalas. Jag gillar den tjejen starkt som tar med sig sin födelsedag hit. Det är något med födelsedagar som känns riktigt fint. Framförallt tårta skulle jag tro, men överlag så gillar jag känslan. Även om det inte ens är min egen födelsedag.
Så grattis till Kajsa och godnatt till oss andra!

Tjena, här sitter jag 1000 kronor fattigare. Följde med som moraliskt stöd åt Kajsa på shoppingtur nu på förmiddagen. Det slutade med att jag pimpade upp min sommargarderob med 100 %. Bland annat med ett par skor som är så högklackade att man får svindel. Tur då att jag inte får svindel av höga höjder, utan av att titta UPP, så jag ska nog klara mig. (Nu hoppas jag att ni förstår att skorna är skyhöga enligt mina mått, för en normal tjej är de nog en riktig baggis..)

Känns inte så kul nu att jobba ute i regnet hela kvällen, men jag måste ju försöka tjäna igen de här pengarna som jag så vackert slängt bort på materiella ting. Så ere!

Wherever you're from, I'm from the other side of town

Inte för att jag har någon aning om vad chatroulette är för något, men om det var något jag sysslade med - fy.fan. vad lycklig jag skulle bli om jag stötte på den här killen!

Ja, tre videos är lite väl många att lägga upp i ett enda inlägg, det inser jag också. Men alla är suveräna så jag kunde inte välja. Titta bara på en då om ni har så jävla bråttom. Eller skit i det helt och hållet. Lita bara på mig när jag säger: Merton for president.

Hej, minns ni mig?

Jag känner att jag har absolut noll inspiration för det här med bloggande för tillfället. Tråkigt för samtliga. Men jag tänker inte lägga av helt och hållet, inte än i alla fall. Jag får bara ta att acceptera att det kanske kommer naturligt med sommaren att man prioriterar annat än bloggen. Helt okej.

Imorgon kommer Annas syster hit och ska bo med oss hela sommaren.
Enda minuset med detta är att det blir ännu trängre i lägenheten än vad det redan är.
Sen finns det en massa plus!
Det blir lägre hyra, en till att hänga med, lite mognad i crewet (jag är trött på att bära hela det vuxna lasset själv här hemma!), mycket skönare att vara fyra istället för tre m.m.
Vi har gått lite på sparlåga de senaste veckorna ifall ni inte märkt det. Inte festat så mycket, inte käkat ute osv. Mest för att spara krutet, hälsan och kosingen till Kajsa kommer. Så nu kör vi! OPA!

Två vita helger har vi haft - det är väl ganska duktigt?
Det hade blivit tre om inte min kollega Tom bjudit med mig på födelsedagspicnic i Victoria Park i lördags. Totally worth it! Mycket trevligt - det blev tårta, cupcakes, fotboll och mys. Och tack vare den brutalt tunga värmen blev alla helt groggy, inte enbart på grund av alkohol. Det slutade med att ett litet gäng (last men standing) däckade allesammans hemma hos Tom. Så kan det gå.

Den här kvällen har bestått av jobb, regn och lite tröstande av rumskamrater som sörjt en oerhört tragisk bortgång hemma i Vallentuna. Jag kände inte killen personligen, men det gör ont att veta att så många är så ledsna idag. Usch!

"I'll get that for you, hun!"

Jag är helt besatt av att leka med alla dessa siffror nu, jag kommer aldrig komma i säng!

Hursomhelst, jag räknade precis ut ungefär hur mycket jag betalat i hyra under tiden jag jobbat på marknaden. För det är ju den klart dominerande utgiften.
Hyran har legat på ca £100 i veckan så medan jag tjänat 141 504:- så har 42 000:- gått till hyran. Det är jävligt mycket, men jag kan inte begripa vad jag gjort av de 100 000 som blivit över! Herregud. Jag måste sluta köpa drinkar åt främlingar på puben - helt klart.

Och DÄR önskar jag er en trevlig helg på riktigt. Puss!

Siffror i natten

Bra kväll på jobbet: Underbart väder, hyfsad försäljning och så bjöd granntanterna på vodka och skitsnack. Fick sedan en gratis te på Pret mot löftet att killen i kassan "skulle få se mig igen". Så nu får jag lov att gå dit igen. Alla kan köpas..?

Nu är klockan halv två och jag borde verkligen sova eftersom jag jobbar tidigt imorgon, men jag har varit upptagen med pappersarbete (there's a first time for everything!). Jag har nämligen skrivit ner varje dagslön sedan jag började jobba med tvålarna och ikväll av alla kvällar ville jag av någon anledning sammanställa allt. Och eftersom jag märker hur ni rentav pyr av nyfikenhet så ska jag bjuda på lite statistik:

• Jag har jobbat i Covent Garden i 35 veckor (inne på min 36:e)
• Totalt 161 dagar
• Alltså har jag i snitt jobbat ungefär 4.5 dagar per vecka
• Jag har sammanlagt tjänat £11 792. Om man räknar att pundet är värt 12 svenska kronor så blir det 141 504:-
• Jag har i snitt tjänat £73 eller 826:- per dag
• Jobbar för det mesta 6-timmarsskift, så min timlön har varit 146 kronor. Efter skatt.

Rätt schysst. Det enda som fattas nu är statistik på vart alla de här pengarna har tagit vägen.

Imorgon försvinner i vanlig ordning internet, men ni kommer inte missa något spännande. Imorgon blir det fett parkhäng efter jobbet och lördag bjuder på massiv städdag. Vi passar på när Jenny är borta. Så att hon blir skyldig oss att städa själv nästa gång.

Trevlig helg!

6 år bara

Det slog mig förresten nu att jag faktiskt har en kvar i min egen familj som kommer få slänga på sig studentmössan. Min coola lillebror kommer (om allt går som det ska) att springa ut om ganska exakt 6 år. Då vet jag vart jag kommer befinna mig. Min mamma är bäst i världen på att fixa studentmottagning. Och så tänker jag se till att få åka på hans flak, förutsatt att det fortfarande är lagligt då. Fatta vilken massa lammkött! Hans kompisar alltså. Eller ja, på mottagningen också - fast riktigt lammkött då. Mums på båda. Jag längtar redan!

En annan, när det begav sig. Vilken liten skrutt. Annat än den mogna och världsvana tjejen ni känner genom bloggen ey?

Den ljusnande framtid är er

Idag är jag enormt avundsjuk på alla studenter. Det slog mig för en stund sedan att Tibble springer ut idag och då blev jag jäkligt nostalgisk. Tänk vilken jävla dag det var - för nästan precis två år sedan. Herregud.
Jag är inte bara avundsjuk på de lyckliga studenterna, jag är även avundsjuk på alla som har en lycklig student i familjen. Vad skulle jag inte ge för att få gå på studentmottagning idag? Om jag kunde välja exakt vart jag skulle befinna mig just nu så skulle jag parkera min söta ända på Gläntastigen (Lyngaaarths) och inte resa mig förrän de tog till våld.

Avundsjuk. Men samtidigt så glad för allas skull. Och så hoppas jag att de har grymt väder där hemma.

Här är det i alla fall strålande. Jag har legat ute i parken hela förmiddagen och lapat sol och strax ska jag knata iväg till en underbar marknad och tjäna pengar på tvål. Inte fy skam det heller.

Kul. Verkligen.

Det var ju såklart SATC-premiär på Leicester Square i torsdags. Som vi fick reda på i efterhand. Jag blir så trött. Nu har vi verkligen fått bevisat för oss att torsdagseftermiddagar = filmpremiärer på Leicester Square. Och ÄNDÅ befinner vi oss aldrig där. Suck.

Men skådisarna var i alla fall i London, och i lördags befann sig en av dem av någon anledning på Hamley's, där Jenny jobbar. Så den satans lyckosten fick se den här grabben:

Åh vad glad jag är för hennes skull. Verkligen. Congratufuckinglations.

Jenny åkte förresten hem till Sverige i natt för att fira student, så nu är jag och Anna själva i lägenheten. Och eftersom våra scheman de närmaste två dygnen ser ut som följer...
Anna: 06.00 - 15.00
Julia: 15.30 - 22.30
... så kommer vi förmodligen inte se varandra (i vaket tillstånd) förrän på fredag kväll. Så var det med det.

helluuu

Trots att Sverige inte var representerade i eurovision i lördags så gick Jenny och jag ändå till Svenska Kyrkan och kollade. Det är ju ändå Eurovision. Och det kanske bara är jag (och Jenny), men var det inte ovanligt många BRA låtar i år? Jag fastnade för flera stycken. Eller så kanske det bara handlar om att jag tidigare år alltid varit så fokuserad på Sveriges bidrag att jag automatiskt tyckt alla andra varit skit. Jag vet inte. Men vi räknade i alla fall ut att det fanns FEM (!) av 25 bidrag som enligt oss var sämre än Anna, så då var det kanske rättvist att hon inte var med trots allt.

Vi promenerade hem sen vilket tog över en timme, och under den promenaden hann vi räta ut de flesta frågetecken över vår framtid. Jag insåg till exempel att jag nog inte kommer bli helt och hållet lycklig om jag inte får hålla på med musik på något sätt. Bra, då redde vi ut det och så utgår vi därifrån. Först och främst ska vi försöka frälsa Storbritanniens eurovisionmedverkan. Seriöst - de behöver hjälp. Reagerade ni någonting på UK:s bidrag? Det var ett skämt! Och att Andrew Lloyd Webber skrev låten är helt ofattbart. Så nästa år tänkte jag tävla för Storbritannien istället. Ska bara skriva en låt först. Men med tanke på konkurrensen så borde det ju inte bli särskilt svårt.

För sjutton gubbar, nu blev det ännu ett eurovision-inlägg. Får nog döpa om bloggen till "schlagerbloggen" eller något annat coolt.