The eagle has landed / The end of an era

De sista dagarna i London var ljuvliga. Rätt vemodigt att ta (tillfälligt) avsked av allt och alla dock.

Flög hem helt själv för första gången i mitt liv, skitnojjig, men det gick bra. Och London tog (tillfälligt) farväl av mig med århundradets vackraste solnedgång.

Var beredd på att jag kanske skulle gråta lite när mamma tog emot på Arlanda, men så kom jag dit och möttes istället av Johanna, Helene och Fanny. Och tårarna sprutade. Mina alltså. Fick skjuts hem där jag möttes av familjen och min hund som blev alldeles tokig. Hon var så glad så hon kissade på sig. YES!

Jag sprang mest runt här hemma och förundrades över gott kranvatten, Arlamjölk, fungerande toaletter, rena glas och slutligen min underbara säng. Hade jättesvårt att somna trots att sängen var så fantastisk. Tror jag kände mig för ensam - har inte sovit ensam i ett rum sedan den 30 januari.

Idag blev det ett kärt återseende i Täbban av Simon, Hampus, Fredrik och Andreas. Passade även på att förlora min systemetoskuld.

Det ÄR kul att vara hemma på många sätt, visst. Men FAN vad jag längtar tillbaka redan.

Och det känns jättejobbigt att alla omkring en förstår svenska nu. När vi skulle köpa glass utbrast jag "den där kostar ju fan 25 pund!" pinsam tjej. Tror hon är nåt. Nej, VILL va nåt. Engelsk.

Äsch, det blir nog bra det här. Jag kommer återvända till London och tills dess så kommer jag ha en grym sommar hade jag tänkt. Och jag tänker inte tillbringa den framför datorn så bloggen får dö nu. Den var ändå bara till för att hålla er/dig (vet inte hur många som läser) uppdaterade om livet i London.

Och fan vad bra det har varit. Tusen miljarder tack till alla coola, underbara människor som förgyllt den här våren.

Thank you for listening, over and out.

Je veux te sucer la bitte

Nej men tror ni inte att min chef var helt onåbar hela kvällen? Så det blev inget Koko. Väldigt besviken, MEN kvällen blev bra som fan ändå faktiskt. Jag åkte till donken vid halv 8 och hängde där till halv 11. Länge va? Och jag hade kul, en massa goa grabbar som jobbade och jag fick sitta och schteka i managerstolen. Och grabbarna smög till mig lite gratismat då och då. Shit, jag tycker om de där människorna så brutalt mycket!
Till slut kom i alla fall mitt sällskap för resten av kvällen, Laetitia, världens bästa fransyska, och hennes vän. Vi åkte hem till dem för lite snabbt klädbyte och sen drog vi in till Piccadilly Circus. Vi gick på en club som heter Tiger Tiger och tydligen är rätt hypad. Och kul var det. Vi dansade så svetten rann och drack gratis (folk bjöd/vi snodde). Vi hängde kvar till 3 då de stängde och då gick vi till Leicester Square och käkade. Jag fick inte åka hem själv så jag sov hos Laetitia. Kanonkul!
Så jag är nöjd ändå, fastän min chef pissade mig i nacken. Men äsch, honom tycker jag också om som tusan. Trots allt.
Nu ligger jag och Denise och tittar på film, sega och äckliga. I'm loving it!

Här sitter jag och känner mig lite ensam

Snortidigt imorse följde jag med min kära Paloma till Paddington station och såg henne flyga iväg till Bröstsockerdalen. Utan mig. Men jag kommer efter dig hjärtat! Snart snart!
Gick tillbaka och sov ett par timmar till. Denise var borta så det var bara jag och hennes hårige bögroomie här.
Efter en mycket snabb Camdentripp mötte jag upp Denise i Notting Hill för att luncha. Det första vi kom överrens om var att vi skulle ta något billigt. Det slutade med att vi åt på Pancake House - 11 pund var. Fruktansvärt korkat eftersom ingen av oss skiter pengar. Däremot kommer vi skita pannkakor i flera veckor framöver, men det är en annan historia.
Sen gick vi hem och kollade lite Dirty Dancing 2 och nu har hon stuckit till jobbet. Jag är alldeles nyduschad och taggar för partykväll. Planen är Koko i Camden med några gamla kollegor, men just nu är jag väldigt orolig för att min chef ska ha strulat till det. Då ska han dö, för jag vill så himla himla gärna festa med dem en sista gång innan jag åker hem! ÅÅH!

20 going on pension

Förra fredagen var jag packad. Den här fredagen packar jag. Jag tror det kallas att växa upp.

How can I resist ya?

En annan grej. Vet ni att jag har sovit väldigt oroligt under så gott som hela Londontiden? Har lagt mig till med en massa konstiga sovbeteenden. Tror att det händer en massa grejer omkring mig hela tiden.
Ena natten tror jag att jag jobbar, ute i vardagsrummet står det en kund och väntar på sin beställning och jag hittar inte grejerna han ska ha. Och så blir jag skitgrinig på mina roomies som ligger och sover när det finns så mycket att göra. Jag själv kan ju fan inte sova för då får ju kunden inte sin mat!
Nästa natt tror jag att personen (Johanna eller Fanny) bredvid mig är en kille (antingen engelsman eller colombian, beroende på tidpunkt) och jag har allt för många gånger varit obehagligt nära att börja talla lite på dem. Förlåt igen tjejer om jag någon gång varit för nära.
Någon natt förra veckan väckte jag Johanna för att hon skulle visa trycket på sin t-shirt för Krille som (enligt mig) stod inne i vårt rum och ville se.
Det krävs enorm vilja för att i dessa stunder övertala mig själv om att hey, jag FÅR sova. Jag KAN strunta i att ge kunden hans mat, Johanna/Fanny ÄR inte mitt ragg.

Såna här saker har som sagt hänt alldeles för många gånger. Och nu verkar Johanna ha tappat tålamodet lite. I förrgår natt väckte jag henne av någon säkert jätteviktig anledning och hon vände sig bara bestämt mot mig och väste "Julia. Sov!"
"Nämen det är faktiskt viktigt, på riktigt den här gången..." började jag mumla, men insåg nog på en gång att nä, det kanske det inte alls var förresten.

Det jag ville ha sagt med detta var: Godnatt!

Skavfötters med Johanna och Denise

För ett par timmar sedan satt jag på Trafalgar Square och grät i en snäll, varm, colombiansk famn. Det känns inte bra det här. Inte alls bra.
En del av mig längtar hem väldigt mycket, men den andra delen vill klättra upp till Lord Nelson (killen som står där uppe mellan lejonen på Trafalgar) och klänga mig fast, ALDRIG åka härifrån!

Och inte nog med det, igår var jag och Johanna L på Mamma Mia och sånginsatserna var usla. Blev skitirriterade faktiskt. Och fick hopp om en musikalkarriär i London, jag skulle göra fan så mycket bättre ifrån mig än dem!

Idag har jag haft en jättelång dejt bestående av bland annat en båttur på Themsen, halloumiburgare i Covent Garden och en tupplur i St James's Park. Som sagt, vad fan ska jag åka härifrån för?

"De ser ut som arbetare"

Vi överlevde natten på hostelet. Fast först hängde jag och Madde på Camden Market med götelaborgarna. Vi rökte vattenpipa och drack gratis varm choklad på donken (yes, alla vinner på att jag jobbar/jobbat där!)
Idag har vi lämnat Madde på Heathrow och sen körde jag och Johanna lite Camdenshopping. Nu sitter jag återigen hemma hos Denise där jag ska sova resten av tiden vi är här. Om exakt en vecka åker jag hem för sjutton! Jättejättekonstigt. Litegrann längtar jag, men mest känns det rätt jobbigt faktiskt. Jag trivs så brutalt bra i den här staden! Har aldrig kännt så mycket för en plats förut. Och så älskar jag alla människor jag har omkring mig här. Kommer sakna mina kollegor som satan och så känns det inte alls kul att åka ifrån lite kärlek va fan! Vad åker jag hem för egentligen?
Äsch, det blir nog bra det med. Har ju lite goa vänner där hemma som nog behöver en dos av Julia igen. Nej, nu ska jag inte slösa er tid mer. Tjing hej.

Bye bye Camden bye bye

Min gårdag kan ha varit den bästa söndagen i modern tid.
Fotbollsturneringen var så jävla rolig! Vi kom ända till final där vi tyvärr torskade mot ett gäng riktigt butchiga flator (tror jag). Så vi kom tvåa i alla fall, jäkligt bra med tanke på att vi var typ två i mitt lag som faktiskt spelat fotboll förut. Jag fick vara kapten och stöttepelare och allt sånt och jag var grym! Och vi fick en varsin pokal dessutom, så jävla nöjd!
På kvällen åkte jag, Madde och David in till Johannas pub och mötte upp tre göteborgare som vi träffade kvällen innan. Vi snackade och körde fuck the dealer och när Johanna slutade drog vi vidare till en annan pub. När de stängde gick vi vidare till ett annat ställe och dansade järnet. När de stängde fanns det ingen mer stans att gå så vi kilade iväg till Trafalgar Square och klättrade på lejonen. Efter det gick Madde, två av Glennarna och jag till Big Ben för att kolla hur det var med han. Det var bra. Planen från början var att köra en lugn kväll och dra hem vid elva, men klockan var halv 5 när vi till slut kom i säng.

Idag flyttar vi från vår lägenhet! Jättekonstigt faktiskt. Inatt blir det hostel och resten av tiden sk vi crasha hos Denise. Over and out.

"Varför har du tatuering om du ändå inte är cool?"

Kolla här, en tjej som är uppe med tuppen. (Ja, halv nio räknas som väldigt tidigt nu för tiden)
Sitter och laddar inför en lång dag av fotbollslir, ska bli så satans kul. Har aldrig känt sådan fotbollsglädje som jag gör i detta landet, och då spelade jag ändå fotboll i 7 år. Men nu finns ingen press, man lirar enbart för att det är roligt. Och för att vinna - såklart.
Något som jävelsverige inte lyckades med igår. Jag är inte arg, men jag är besviken.
Och extra tungt blev det ju eftersom stället vi var på var fullsmockat med svenskar och danskar och de små äcklen vann! Dessutom jävligt orättvist. Ajajaj.
Vi stannade kvar ett par timmar sen och dansade med både vänner och fiender, och trots den bittra förlusten så var det väldans kul. Höjdpunkten var när dj:n körde "När vi gräver guld i USA". Det kändes fint.
En annan kul grej var att det fanns så mycket snygga människor! Det känns lite drygt att säga det, men skandinavier är ju verkligen en klass för sig. Shit, jag kommer vilja ha allt och alla när jag kommer hem till Sverige. Det blir en farlig sommar.
Nu ska jag käka en stadig frulle och sen är det svenskt stål.

Grattis på nationaldagen!

Jag befinner mig hos Denise på Edgware Road och här råder total matkoma. Vi körde lite tidigt midsommarfirande idag, Denise, Lina, Madde och jag. Allas magar är helt proppfulla med köttbullar, potatis, skagenröra, gravad lax, halloumiost och jordgubbar. Fantastiskt gott men jag är alldeles för mätt just nu. Totally worth it!
Snart ska vi rulla bort till Leicester Square och kolla på Sverige-Danmark. Tagg!

Förutom en överfylld mage har jag även brutalt ont i fötterna. Madde och jag gick omkring på Portobello, Primark och Oxford Street hela dagen igår och sedan avslutade vi på Zoo Bar med Denise och Lina där vi dansade hela kvällen. Och yes, jag hade jättehöga klackar. Skitsmart.
Mina fötter var vita och skinnet hade lossnat. Totally worth it igen.

Heja Sverige!

Tjejen med ambitioner

Nu vet jag vad jag ska bli. Hur jag ska lyckas i livet. Jag ska göra en matblogg eller ett matlagningsprogram som ska heta Julles Frulle.
Idag fredag: rostade kanel&russinbagels med philadelphia och jordgubbssylt, ananas och fireflydrycken "Wake up". Detta avnjuts tillsammans med duggregn och eufori att vara just här, just nu.

Plus att jag nyss hittade Annas blogg. Om du läser det här gubben, så vet att jag längtar efter Molnbyrundan med dig!

Bu fucking hu

Fotbollen i onsdags var kanonkul. Madde var med också och vi slönlirade like the old days.
Nu taggar jag ihjäl mig inför söndag då donkencupen går av stapeln. Jag tänker se till att vi tar hem den största pokalen så jag sedan kan lämna landet med ett jävligt högburet huvud!

Igår var sista dagen på jobbet och det var astungt. Även fast jag vet att jag kommer tillbaka så kändes det som att det var sista gången jag såg alla. Och va fan, jag kommer ju till och med träffa mina favoriter på söndag och sedan även hinna festa med hela gänget innan jag åker hem till svea rike.

Efter ett småblödigt avsked åkte jag hem och tog mig i kragen med Madde. Vi hade picknickmiddag i Regents Park och sen tänkte vi sätta oss på ett veganfik i Camden. Men så fort vi satt oss så visade det sig att de hade en debatt där, om kapitalism. Vi drack snabbt upp vår dricka och sen smög vi ut. Gick hem och läste expressen som Madde hade med sig. Sjukt att allt rullar på som vanligt där hemma. Skrattade mest åt att Carola ska på USA-turné och att "det kanske blir rock". Sverige Sverige älskade vän.

Idag ska vi köra Portobello. Yeehaa!

För övrigt tycker jag JÄTTEsynd om tibblestudenterna som tog studenten igår i 6 grader och spöregn. I vanliga fall blir jag enbart glad av att höra att ni har dåligt väder där hemma, men det här är ju bara jävligt.

Denna dagen ett liv

Igar lamnade Fanny boet. Det blev ett ratt tardrypt avsked pa flygplatsen och sen akte vi, en man kort, hem och hade visning som gick BRA! De ville ha vart rum direkt sa vi kommer fa vara pengar! Hallelujah! Allah Ahkbar!
Och seeeen sa akte vi och tog emot Madde pa heathrow. Himla himla kul att se henne igen!
Vi la oss och dog i Primrose Hill hela kvallen. Alldeles lagom aktivitet tycker jag.

Nu ar jag pa jobbet, nast sista dagen! Jag gar runt och ar javligt sentimental for det. Men ikvall ska vi lira fotboll ute i st James's Park och det ar jag skittaggad for!
C'est tout.

Dunderklumpen

Min klump i halsen har INTE släppt än kan jag säga!
Fanny kom och mötte mig efter jobbet och vi hade en kanonpicke i st James's Park. Efter att ha lekt lite på Trafalgar Square åkte vi hem för att tokstäda hela lägenheten eftersom det kommer några på visning imorgon. Vi är precis i städartagen nu men jag kände att det behövdes en liten bloggpaus. För övrigt så ber jag verkligen till Allah att vi får vårt rum uthyrt. Får vi det åker jag nämligen härifrån ca 7000 kronor rikare. Om inte, ja ni hajar.
Imorgon är jag ledig för då ska vi först upp i ottan och följa med Fanny till London City Airport, hem för visningen och sen iväg till Heathrow och välkomna min kära Madde.

Nu ska jag flytta min bekväma röv ur soffan och fortsätta städa.
Om ni undrar så har vår lägenhet dammsugits EN gång på fyra månader. Good luck have fun!

Time of my life

Just nu ar det lite klumpigt i min hals. Har precis bestamt att jag bara jobbar idag, onsdag och torsdag och sen ar det bye bye donken bye bye. Forvisso lutar det at att jag kommer tillbaka till London i host och att jag nog faktiskt tanker jobba atminstone en dag i veckan pa donken for att fortfarande fa traffa alla mina grymma kollegor, men det kanns anda jakligt konstigt nu. Att idag ar nastnast sista dagen pa jobbet. FAST. Pa sondag ar det donkens fotbollsturnering och jag verkar vara stjarnan i vart tjejlag sa da ska jag saklart vara med. Det ska bli brutalt kul!

Fanny aker hem imorgon och det kanns ocksa valdigt konstigt. Kan inte fatta att vi varit har sedan sista Januari. Det ar helt galet att vi har klarat det tycker jag, vi var ju sa nara att aka hem flera ganger i borjan, men vi bet ihop och fixade allt!

Igar bokade aven jag och Johanna var resa hem, natten mellan 16 och 17 juni kan alla som vill befinna sig pa Arlanda och ta emot oss med ballonger och blommor (en liten hint bara).

Helgen var forovrigt skitbra. Stralande sol hela tiden och det firade vi med en massa parkhang, vin och god mat. Igar kvall kakade jag och min lilla londonfamilj avskedsmiddag pa en restaurang i Covent Garden och det var sa mysigt sa!
AHH jag vill inte att den har tiden ska ta slut! Vilket min rast gor nu btw, sa later traitor!