I won't ever stop believing

Nu ska ni få höra något kul!

Igår drog Jenny, Cajsa och jag till Roadhouse efter jobbet. Inne på vinflaska nummer x kom en tjej fram och frågade om någon av oss ville sjunga karaoke senare. Det var tydligen en av deras "Rockaoke nights" (deras ord, inte mitt) där de har karaoke med liveband. Jag minns inte om jag har nämnt det förut, men jag har under en längre tid varit jäkligt taggad på att ställa upp någon gång, men jag trodde man var tvungen att föranmäla sig, och då har jag skitit i det. Men nu när hon kom fram och frågade krävdes det inte särskilt mycket övertalning:
- Hell yeah! We're doing "Don't stop believing!"
- Ok, errm, you can only be one person on stage...
- Oh, yes I know... I was just... talking about myself in plural..?
- Haha right.. I like the attitude!
- Yeah... Cheers.

I alla fall. Det var så satans roligt att stå på scen, jag har ju sjungit litegrann förut men inte på det där viset, aldrig med "riktig" publik och ett asbra band bakom mig osv. Det var så jävla coolt! Jag fick så mycket energi och adrenalin att jag trodde jag skulle explodera. Själva framträdandet sen, det var kanske inte det bästa, men det var verkligen skit samma, för det var så KUL!

Nu är ju detta dessutom en tävling, men det tänkte jag heller absolut inte på. Det var enbart en tävling mot mig själv, och den vann jag ju. Men tror ni inte att jag vann den andra tävlingen också? Yep!!
Sjukt otippat var det. Jenny och Cajsa var ute just då och jag hängde med ett nyfunnet grabbgäng. "And in first place, and the winner of a hundred pounds in the bar iiiiiis... JULIAAAA!"
Jag började asgarva och frågade grabbarna: "Julia, that's me isn't it?" "Guess so!" svarade de, och så bar det upp på scenen igen för att ta emot mitt pris. Resten av kvällen dansade vi som galningar med alla våra nyfunna vänner, och jag mådde som en gudinna!
Det gör jag förövrigt inte idag. Men vet ni? Jag har aldrig lidit så lite av en så tung baksmälla. Jag har sagt det förr, men aldrig menat det så mycket som just nu - Totally worth it!

Och nu har jag alltså en bar tab på hundra pund som jag får använda vilken kväll jag vill. Rätt. Nice.

Sista grattiset

Ja, det är mycket de här dagarna. Födelsedagar alltså. Men bara en kvar nu tror jag bestämt. Grattis Adéle!!

Julia 2010 kickar verkligen Julia 2009:s ass!

Ännu ett grattis

Igår fyllde hon år, kvinnan, myten, legenden. Helle Belle Överklassamhälle. Men det gör inte så mycket att det här inlägget kommer idag, för jag ringde faktiskt igår och sjöng. Det ni! Förra året fick hon ingenting och jag har fortfarande lite ångest över det, men i år minsann, då blev det skönsång!

Julia 2010 - Julia 2009 1-0.

Heartly gratulations!

Idag fyller den här sköna bönan år, hipp hipp hurra!!

Hoppas ni firar henne ordentligt där hemma, jag firar på egen hand genom att vara ledig, festa ikväll och just nu genom att titta på I Anneli som Cirre tipsade mig om. Tack för det kompis!

Orkar knappt ens förklara mig

Undrar om någon fortfarande letar sig hit då och då. Detta är i så fall till dig.

Virus på samtliga datorer + NOLL intresse av att gå till ett äckligt internetcafé + en vecka i Grekland = inga uppdateringar whatsoever. Deal with it! (sorry, mama still loves you)

Nu är jag hursomhelst tillbaka på engelsk mark, med en ny roomie i huset (därav en fungerande dator), en helt okej bränna, halvrisig hals och en sprakande livsglädje.

Grekland, närmare bestämt Korfu, var perfekt. Vi hade klockrent väder hela veckan och spenderade hela dagarna på den mest suveräna strand jag upplevt. Stället var smockat med enbart feta brittiska pensionärer och en enstaka tysk eller finne. Tack vare detta blev vi lokalkändisar i byn - de unga svenskorna.
Dessutom rockade jag karaokebaren 3 kvällar av 7. Faktiskt så att karaokekillen frågade om jag skulle vara intresserad av att spela in grejer med hans band i Liverpool någon gång. Okejrå!

Jenny och jag reste hela natten och kom hem igår morse, varpå vi genast drog iväg till Ikea med våra roomies. Jag provlåg och tog powernaps i ungefär varenda säng. Och fick till slut med mig ett varmt täcke och en massa köttbullar och kaviar.

Ni hör - livet leker, och jag får vara med!

heeej

I två dagars tid har jag fanimig inte varit utanför dörren. Jo, igår gick jag ut med soporna en gång och idag tog jag faktiskt en promenad. I övrigt har jag tagit termen soffpotatis till nya dimensioner. Det är inte bra för mig att vara ledig i två dagar när alla är borta eller upptagna. Inte bra alls!

Nu ligger jag och väntar på att Jenny ska komma hem. Any minute now! Och jag längtar som satan. Jag har gjort pannkakor som hon ska få (yes, jag är medveten om att det är mitt i natta, men när det gäller roommate, hemkomst och pannkakor så finns det faktiskt inga regler).

Något annat trevligt är att om exakt en vecka åker vi till Grekland. Jag har aldrig varit såhär blek efter en sommar så det kommer sitta otroligt fint. Jag har förövrigt en vem-blir-brunast-tävling med en engelsman som åker till Cypern samma vecka som jag är i Grekland. Patetiskt. Jag kan ju stanna hemma och ändå vinna.

ÅH NU HÖR JAG JENNY I PORTEN!!
So long!

Söndag

Jaa ni, helgen har varit himmel och helvete på samma gång. Jag serverar er en klassisk punktlista, enklast så.

I helgen har jag:

• Åkt London Eye
• Äntligen utfört en typisk "tryck upp en mjukglass i hans ansikte" á la Hollywoodfilm
• Pubcrawlat i Farringdon
• Druckit en vitlöksshot så stark att jag började gråta
• Dricksat en pund i en låda med texten "Help the Swedish Vikings to go on vacation!"
• Varit på salsaklubb och dansat allt annat än salsa
• Varit lite för bakis, lite för ofta
• Haft fantastiskt sällskap
• Varit fruktansvärt ensam (fastän jag sa tidigare att jag inte skulle vara det. What can I say? I jinxed it!)

Just a thought...

Om man hittar någons tröja i sin lägenhet och sedan ligger och luktar på den i flera timmar - Är man kär då?

Three's a crowd

Idag åker mina flatmates till Norge och är borta hela helgen, så jag är solo. Exakt hela sommaren har vi bott minst fyra i lägenheten, oftast fem, ibland sex pers. Och när de kommer tillbaka så tar de med sig en till liten rackare från Sverige som ska bo med oss i höst. En ny Cajsa, fast med C den här gången.

Men igår kväll, då var bara originaltrion här. Enda gången på sisådär ett halvår? Vi storstädade, åt tacos och såg på Remember Me. Sämsta filmen jag sett på länge. Antagligen för att jag inte älskar Robert Pattinson så mycket som en kvinna ska.

Så nu är jag som sagt solo, men oroa er inte. Jag kommer INTE vara ensam den här helgen. Later!

Sen finns det ju såklart nederlag också

Här kommer några negativa grejer, pass på:

• Jag är sjuk. Snorig och med ond hals. Första gången på över ett halvår dock, så jag borde kanske inte klaga. I mitt gamla liv blev jag sjuk minst en gång i månaden.
• Min dator är också sjuk. Den har plötsligt och helt oförklarligt (för mig) fått ett virus, så nu kan man inte ens se på film på den. Någon som vet vad fan man gör då? (Om man för övrigt INTE har något virusskydd eftersom alltför många hävdat att "det är onödigt")
• Igår kom plötsligt ett visst ex förbi och sa hej när jag stod på jobbet. Hade väl varit okej om det inte var för att han var den sista på jorden jag ville träffa, jag har undvikit och hyst agg mot honom i 8 månader OCH jag var mitt absolut fulaste jag. Snorig, sunkig, you name it. FAN. Varför kan inte sånt få hända när man av någon anledning gjort sig jättesnygg? Ett av livets stora mysterium...

Hon kom med solsken till mig

Nu har jag precis sagt hejdå till Fanny. Det var riktigt gött att ha henne här, det blev Notting Hill Carnival, Billy Elliot (musikalen), vin, shopping, parkhäng och SOL. Tack och bock för en mycket trevlig vecka!

Och för att spinna vidare på temat glädje, kolla in den här videon. Jag skrattar så jag knappt får luft.